Recension
- Dimitri from Paris presents Cocktail Disco (dubbel-cd) Samling
- 2007
- BBE
All aboard!
Lyssna
Externa länkar
- BBE
- Skivbolagets sida.
All aboard!
Cocktail disco.
Det kanske räcker för att du ska gissa precis hur den här samlingen låter. Förmodligen har du helt rätt.
När världens franskaste Dimitri sätter samman ännu en discosamling kunde omslaget inte vara mer passande. Cocktail Disco är två cd-skivor till bredden fyllda med Love Boat-disco. Svepande och halv-om-halvt ostigt mest hela tiden.
Och stråkar. Väldigt mycket stråkar.
Att hela kryssningen börjar med Summertime i discotappning sätter liksom ribban. Att Astrud Gilberto kliver fram till micken och ger oss en discofierad version av sin egen The Girl from Ipanema innan vi ens hunnit lämna hamnen utom synhåll är därmed en fullständigt självklar fortsättning på resan.
Det är välpolerat och långt från den hedonistiska festorgiestämningen i New Yorks mest suspekta bögklubbar (och för den delen omslaget till Deep Disco Culture-serien) mitt i ett omvälvande sjuttiotal. Men det här betyder absolut inte att det här är dåligt. Tvärtom.
Under nästan två och en halv timme ger Dimitri oss strålande eftermiddagsdisco i perfekt kylda glas. För det mesta med såväl artister som låtar jag aldrig hört talas om tidigare.
Tillsammans med Rhoda Scotts croonande står vi längst bak och ser på när månen sjunker ned i havet samtidigt som vinden börjar bli lite påträngande kylig. Darcus It’s Got to Be Love och Ralfi Pagans Take Me With You bubblar ikapp med champagnen i det stora balrummet.
Jobel & The Orchestra de Salsa och Serenade underhåller på fördäcket medan Ms Victoria Barnes ser till att slipsarna lossas under det aktre mingelpartyt. Hitmaskinen The Ritchie Family leker förföriskt med mickarna i den rökiga pianobaren långt ned under däck. The Night People smiter iväg in i ett övergivet hörn för en stunds intimitet. Nightfall ser till att wackandet är på precis rätt nivå under hela resan, medan Jonelle Allen gungar oss precis sådär lagom.
Och så den stora midnattsfinalen i The Band That Fell to Earths nästan 18 minuter långa och pianodrivna Starflight.
Det här är egentligen precis allt som är dåligt med disco. I alla fall i alldeles för mångas ögon. Den musik som exploderade fram efter det att discon lämnat bögarna och de trendiga och erövrat Amerika på alla nivåer.
Inte äkta.
För alla oss som inte bryr oss det minsta om det, utan kan tänkas ge oss iväg på en inbjudande och trivsam charterresa utan vassa kanter, är Cocktail Disco en väldigt prisvärd resa.
Publicerad: 2007-12-08 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-07 22:22
2 kommentarer
[...] Dimitri from Paris presents Cocktail Disco (dubbel-cd) Samling [...]
#
Hans skiva Cruising attitude hade en del sköna stunder. Hur är den har nya jämfört med Cruising attitude?
#
Kommentera eller pinga (trackback).