Årets roligaste skivköp landade i form av en rosa kartongask, stor som en sjutumssingel. På omslaget bara fem ord skrivna med bröllopsinbjudningsvänlig stil:

”Roisin Murphy”. ”Let Me Know”.

Inuti fanns två versioner av cd-singeln och en bildsingel på absurt tjock vinyl. En förpackning som dessutom innehöll en av årets trevligaste låtar i lite olika versioner.

Det är förstås helt löjligt att dra paralleller till Moloko varenda gång det blir dags för Roisin att släppa något i eget namn efter det på många sätt känsloslitande uppbrottet från band- och livspartnern Mark Brydon. Men lika lite som det går att lyssna på Tracey Thorn utan att tänka på Ben Watt är Roisin inte riktigt hel utan Mark. Och omvänt. Även i fallet Tracey och Ben.

Sammantaget har de fyra gett oss två av de bästa popband världen sett. Resultatet av den där magi som uppstår väldigt sällan när några människor kastas samman vid precis rätt tillfälle.

När Matthew Herbert klev in för att fylla rollen som Roisins motvikt och bollplank på Roisin-debuten Ruby Blue hade resultatet en bit kvar till det jag hoppades på. Det kändes inte som Roisin. Det kändes som en Roisin som irrat sig lite för långt bort från det dansgolv som trots allt var en central del i Moloko. Så här i efterhand kanske jag var ett snäpp för snäll mot Ruby Blue.

När det så blev dags för album två – den här gången på EMI, enligt Roisin därför att de tyckte att hon påminde dem om Robbie Williams – var det Bugz in the Attic-Seiji som var första nya namn ut i producentstolen. Och även om jag gillar titelspåret bättre nu än när jag först hörde det, fick Overpowered mig inte direkt att gå taket. Elektropop av ungefär samma slag som Tracey Thorn bjöd oss på tidigare i år.

Men så bytte stafettpinnen händer ännu en gång och lite Andy Cato-hjälp och ett lån från Tracy Webers makalösa discoglitterkula Sure Shot senare så sköt förväntningarna vips i höjden.

Med eller utan rosa kartongförpackning.

Okej. Det faktum att världens bäste Joey Negro snurrade bort alla annalkande höstslasktankar med framförallt sin ”Destination Boogie”-remix kan ha spelat in.

Med en bredare palett av samarbetspartners lyckas Roisin den här gången ironiskt nog göra ett album som ligger betydligt närmare det hon och Mark skapade under tiden som Moloko. Spretigare. Kaxigare.

Visst är Overpowered ett barn av sin tid. Det electroknorrande som återfunnits på ganska många album av överdatoriserat snitt senaste året. Att titelspåret därför blev första spår ut är därför alldeles självklart. Men i sällskap av de tio andra spåren framstår inledningsspåret som det snudd på tamaste och minst intressanta.

Checkin’ On Me med sin röstljudrytm och sitt blås är de fyra och en halv minuter som knyter ihop Ruby Blue och Overpowered. Human beatbox-vibbarna följer med in i snygga och återhållsamt känslostormande Primitive (med den smått briljanta refrängtextraden ”I gotta get you out of your cave, man”). Footprints är Prince för 30 år sen. Dear Miami lånar gitarrslingan och Roisin-dubbelkörandet från The Flipside, vilket förstås är ett jätteplus i sammanhanget. Och så Tell Everybody med Roisin i Timbaland-terräng.

Okej. Movie Star är något halvtrist överblivet från en sen efterfest hemma hos Goldfrapp och Jacques Lu Cont. Och brötiga Cry Baby, med all sin gissningsvis inplanerade dansgolvvältarpotential, är lite för nära rockdansträsket för sitt eget bästa (då är Paul Oakenfolds Baby Wants to Ride-remix roligare).

Men det är ganska snabbt glömt när Let Me Know rullar igång. Bäst tillsammans med discoglittrande Madonna-flörten You Know Me Better (som snyggt nog plockar såväl från Madonnas allra tidigaste och allra senaste alster).

I de stunderna är Overpowered precis lika bra som Roisin själv. Och även om Roisins andra fullängdare inte kan mäta sig med Molokos fullängdare känns det som att det här är en skiva jag kommer att lyssna på betydligt fler gånger än debuten. Dessutom känns det som en skiva som mycket väl kan växa till sig ordentligt om den får lite mer tid med mig i höstmörkret.

Nu ska jag bara hitta ett bra ställe till min rosa Roisin-box också.