När The Je Ne Sais Quoi ger oss sitt andra album låter det både bekant och helt annorlunda. Det tog ett par lyssningar innan jag vande mig. Det ska jag erkänna.

Grunden ligger fortfarande i skev punkfunk som den lät under 80-talet och betydligt mer så än många av de samtida brittiska orkestrar som brukar kopplas bakåt till samma era. Något har hänt med ytan. De vassaste kanterna har till stor del slipats bort. Det låter betydligt rundare den här gången.

Den största skillnaden är att Miss J tagit över huvudansvaret för mikrofonen. Det är hon som sjunger förstastämman nu. Resultatet blir att TJNSQ stundtals låter som ett avigt och uppnosigt The Bangles. Gitarrerna spelas mjukare och varmare. Syntharna tar lite större plats och bubblar in och ut ur ljudbilden. Det är mer pop helt enkelt.

Det handlar ändå fortfarande framför allt om dansant punk av ny våg-snitt (eller postpunk om du så vill). Och de lockar fortfarande min kropp att göra oväntade ryckiga rörelser. Jag skulle kanske önska mig någon rejäl urladdning, men det handlar väl egentligen mer om mina förväntningar än vad som faktiskt bjuds?

Å andra sidan tycker jag att The Je Ne Sais Quoi är lite roligare när de är mer enerverande störiga. Så även om jag gillar det jag hör, kommer det kanske att få mig att välta några bord.

Rhythm