Det osannolika är det sannolika. Redan tidigare har nog bluesgitarrister och indiska klassiska musiker bundit allianser. Men nu med det fantastiska instrumentet satvik veena.

Ni hör själva.

Doug Cox är en grym gitarrist. Han spelar väl mest blues direkt ur deltat. Nu har han och hans resophonic guitar slagit sig i slang med Salil Bhatt (satvik veena) och Ramkumar Whisra (tabla).

I ärlighetens namn kan jag inte så mycket om indiska mångsträngade instrument. Fast det är ett riktigt skönt möte mellan den kanadensiske Cox och den indiske Bhatt. Ett möte som man inte kan låta bli att fascineras av eller gilla.

Det är liksom fränt att inse att det krävs särskilt stor kunskap för att få ut maximalt av så många strängar under en inspelning. Det är häftigt att Salil Bhatts pappa Vishwa Mohan Bhatt (som spelat ihop med Ry Cooder på 90-talet) gör gästinhopp på mohan veena. Att de repat i ett år innan de spelade in. Inget av det där hade jag en aning om innan jag slog upp det supersnygga konvolutet till Slide to Freedom.

Bara sånt kan göra en skiva bra. Det är liksom som om det räckte. För skivan är cool, men jag kan tyvärr inte säga om de olika veenorna gör sig rättvisa.

Det låter häftigt. Och mötet mellan instrumenten gör mig glad.

Ibland får väl det räcka.