Medan femtiocentaren står och trampar i samma gamla försöker hans Chicago-rival utveckla och förnya sig, på både gott och ont. Med Stronger (som flera i redaktionen tillsammans med mig verkar uppskatta) försöker han sig på något nytt med en Daft Punk-sampling. En grupp som förövrigt verkar ha blivit något av en trend att sampla inom hiphop. Busta Rhymes gjorde det senast på sin förra skiva. Man kan i många fall i vilket se en tendens och det är att hiphopen rör sig från ett organiskt sound till ett allt mer mot elektroniskt sound, och där genrer i många fall helt flyter ihop.

Tidigare har Kanye i mångt och mycket sökt sig mot nostalgiska ljudbilder och har heller inte varit rädd för att använda sig av stråkar. Samma sak gäller med den här skivan, men den här gången låter skivan mer olycklig än tidigare, något som döljs av singlarnas gladlynthet. Han har också slopat alla mellanspel och alla låtar under två minuter som hade haft på de tidigare skivorna, vilket är skönt då han fokuserar på mer genomarbetade spår. Han vågar dessutom pröva flera nya gäster som inte är så självklara.

I söder har han vaskat fram den fula guldklimpen Lil Wayne men också T-Pain med sin i vanlig ordning överanvända vocoder-röst. På deras gemensamma låt Good Life som är skivans tredje singel använder sig Kanye av den smurfpitchade samplingen från Michael Jacksons klassiska låt Pretty Young Thing. Det låter faktiskt bra och blir aldrig lika påtagligt jobbigt som när T-Pain ska sjung-rappa i tre minuter för sig själv. Men kanske mest förvånande är att Chris Martin från Coldplay dyker upp på ett pianoklinkande och behagligt spår och sjunger refrängen. Tydligen har Jay-Z också samarbetet med Martin vilket nämns i den hyllande och självutlämnande låten Big Brother, där han hyllar sin vän och kollega.

Ska man ändå klaga på något så kanske blir man lite trött på Kanyes trummor som inte skiljer sig så mycket från tidigare, och som rappare är han kanske inte världens bästa, men han lyckas alltid göra det bästa av sin förmåga. En sak han måste försöka sluta med är dock att sjunga, det gör han både här och på Commons senaste skiva och det är verkligen någonting som han inte kan bemästra. Som tur är sjunger han inte så ofta.

Det känns tråkigt att jag missade Mr. West på Way Out West i augusti även om man såg honom på Stockholm Jazzfestival året innan, men det lär bli fler tillfällen. För både Kanye West och 50 Cent har båda utannonserat sina kommande skivor för 2008. Striden dem emellan känns i ärlighetens namn rätt irrelevant. De är två mångmiljonsäljande artister som står för olika ideal. En mer medveten och mjukare hiphop mot 50 Cents mer gangsta- och gatuorienterade hiphop. I den fighten är det i vilket fall Kanye som drar det längsta strået musikaliskt medan 50 Cent antagligen kommer att locka de slentrianmässiga skivköparna.

Kanye West – Can’t Tell Me Nothing

Kanye West – Stronger

Kanye West ft. T-Pain – Good Life