Recension
- Acid Brass – 10 Acid House Anthems Played by the Williams Fairey Brass Band (cd) The Williams Fairey Brass Band
- 1997
- Blast First
Brass! How low can you blow?
Lyssna
Etiketter
-
2K
-
808 State
-
A Guy Called Gerald
-
acid
-
acid house
-
Bill Drummond
-
Black Riot
-
Brass
-
Ce Ce Peniston
-
Coldcut
-
Dansmusik
-
Derrick May
-
DJ Fast Eddie
-
Electra
-
Elkin & Nelson
-
Goldie
-
Herbie Hancock
-
house
-
jazz
-
Jeremy Keller
-
Joe Smooth
-
Kevin Saunderson
-
KLF
-
Miles Davis
-
Nitro Deluxe
-
Rockers Hi Fi
-
Royal House
-
Rythim Is Rythim
-
The Fairey Band
-
The Williams Fairey Brass Band
-
Todd Terry
-
Ultra Naté
-
Youngblood Brass Band
-
[re:jazz]
â€Tänk om…â€
Dansmusikuppdateringar av pop-, rock-, soul- och jazz-klassiker (ja, egentligen låtar från vilken genre som helst) har varit ett vanligt inslag i singelfloden åtminstone ända sedan discons dagar. Ibland med katastrofala resultat, men inte sällan sopar nytolkningarna banan med originalen.
Det omvända däremot, när låtar som fötts på dansgolvet bjuds hem till någon annan genre, är betydligt mer sällsynt. Det förekommer förstås, men långtifrån i samma skala. Det här årtusendet är det förmodligen tyska jazzkollektivet [re:jazz] som stått för det mest ambitiösa projektet med ett antal albumsläpp innehållande jazzversioner av låtar med artister som Coldcut, Ultra Naté, Goldie, Rockers Hi-Fi, Ce Ce Peniston och Joe Smooth. Varierande resultat, men sammantaget intressant och väl värt att låna ett öra.
Samtidigt kan man invända att jazzen som genre alltid legat väldigt nära dansmusiken. Under disco-eran var det inte bara pop-, rock- , soul- och funkartister som hoppade på discotåget (även här – egentligen vilken artist som helst) – jazzens stora spelade nästan allihopa in disco under sjuttiotalets andra halva. Under åttiotalet fortsatte jazzartister ha nära band till de nyfödda genrerna (främst kanske namn som Herbie Hancock och Miles Davis) och under nittiotalet blev den jazziga house-strömningen allt starkare.
Kopplingen brassband och dansmusik, däremot. Inte alls lika intim. Hiphopen har sitt Youngblood Brass Band, men dansmusiken? Rätt tunnsått.
â€Tänk om…â€
Ungefär så verkar konceptartisten och â€Turner Priceâ€-vinnaren Jeremy Deller ha resonerat i det som började som lite löst snack på klassisk världsproblemlösarpubnivå. Tänk om vi skulle ta ett antal dansmusikklassiker och sätta dem i händerna på ett klassiskt skolat brassband? Sagt och gjort. In kommer The Williams Fairey Brass Band.
Med avspark i en tattoo-slammerekande ljudvägg bestående av det som började livet som Can U Dance? i DJ Fast Eddies ljudanläggning bjuds vi in på en resa genom tio låtar utvalda av Keller och framförda av The Williams Fairey Brass Band. Electras Jibaro (passande nog redan i sitt original en cover – av Elkin & Nelsons latinodiscodänga från 1974) styrs fram med en maffig bleckblåsbas och en taktfast koskälla. A Guy Called Geralds Voodoo Ray blir en ödesmättad bakgrundskuliss till en nervdallrande svartvit thriller medan 808 States Pacific 202 kläs i betydligt mer soldränkt kostym. Därefter är det dags att förvandla Derrick Mays Strings of Life till Brass of Life (ja, typ – ni fattar).
Sådär fortsätter det, fram till den maffiga versionen av KLF:s What Time Is Love?. Dansmusik på bleckblåsvis. Bara själva projektet och konceptet lyfter ju betyget ett snäpp.
Man skulle säkert kunna ha en massa invändningar på olika saker. Visst, det hade inte skadat med en betydligt mer maffig slagverkssektion på några ställen. Visst, alla låtarna är inte strikt talat â€acid house†i sina original. Och visst, de här versionerna når inte upp till samma höjder som originalen.
Men hej.
Egentligen kan det väl inte bli mer passande att en genre som allt som oftast sammanfattas som ”un-tz, un-tz” nu förvandlas till ”um-pa, um-pa”.
LÄNKAR
The Williams Fairey Brass Band
Som numera endast verkar gå under namnet The Fairey Band. Här kan du höra en snutt av Cübik.
Publicerad: 2007-07-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-24 13:35
4 kommentarer
okej, spännande och bra skrivet. Prydligt med Rythim istället för Rhythim. Dock måste det heta bleckblås och ändra Electribe 101-recensionen: Zarah Leander.
#
Givetvis. Ändrat nu. Tack för påpekandet.
#
Om man klickar på länken ”The Williams Fairey Brass Band” får man fram ”Förlåt, men jag kunde inte hitta det du kom hit för”. Det får mig att tänka på en tjej som en gång sa ”ursäkta att jag har min tå under din fot” när vi dansade.
Ola: Det är kanske knas på länken men om det skall vara sådär så var det väldigt roligt. Intressant tips.
#
jah jah: Det var jag som hade strulat när jag gjorde länken. Åtgärdat nu.
#
Kommentera eller pinga (trackback).