Recension
- Beroende (cd) Ulf Stureson
- 2007
- National
Storslaget
Egentligen är mina ord om Ulf Stureson slut. Han är tillbaka efter några års tystnad och låter egentligen precis som på sina tidigare alster. Men, det låter så bra att jag måste berätta ännu en gång om den här mannens fantastiska låtar. Titellåten ”Beroende” är så vacker att alla ord från skör till flortunn skulle ta slut om jag försökte beskriva det som känns som en smärtsam uppgörelse med hur många jobbiga känslor och minnen som helst.
Men för mej så är du död och så kommer det att vara
Mitt hat det bär jag med mig det är allt jag tänker spara
Nu när vår lilla barnaskara spritts som askan över älven
Står jag ensam kvar på stranden och håller liv i elden
Nu säger dom att du är beroende av spriten
Det kan man säga att du var redan som liten
Och du drog med dig så många du kunde i skiten
Stackars liten
Ulf Stureson är troligen en av de allra bästa låtskrivare och artister vi har idag, men jag misstänker att han inte nått ut till hälften så många par öron som han borde. Eftertänksamt och modstulet beskriver han sina känslor med ord som utan att vara högtravande slår in små iskalla kilar i mitt hjärta. Och han använder sin rösts alla uttryck och lägen för att ge orden liv. Död, smärta, ångest, beroende och så lite liv.
Det är storslaget. Inte alls så falskt och obehagligt några av mina vänner tycker.
Bakom orden spritter det av uptempopop. Eller gnisslar av sköra gitarrer. Indiepop av kritvitaste slag. Ibland med countrydoft. Eller kanske är det jag som inbillar mig eftersom Ulf Stureson kommer från Alfta och har varit med i Traste Lindéns Kvintett.
Spelar ingen större roll. Den här gången övertygar Ulf Stureson in i minsta detalj. Han har trimmat ihop ett makalöst svängigt band och hittat en producent som hjälpt honom en liten bit uppåt och framåt. Dessutom har han skrivit några av sina starkaste låtar hittills. Det här är en skiva som är som gjord för bitterljuva aprilvädersdagar med sol och iskalla vindar. Låtar som ”Alla nätterna sen”, ”John”, ”I dåligt skick”, ”I morgon börjar livet” och ”Du är min vän” smeker och slår. Berättar att jobbiga känslor inte är konstiga. Att vi som är låga ibland inte är ensamma. Ulf Stureson gör världen vackrare med sina sprittande glada ångestsånger.
Storslaget var ordet.
Publicerad: 2007-04-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-25 00:00
13 kommentarer
Vilken fin recension på en antagligen helt fantastisk platta, vilket den är om den är det misnta lik de andra albumen. Att Ulf inte nått ut till fler är för mig helt obegripligt.
#
Den här måste man ju ha,
#
gäsp
#
hej, kan ni inte byta tillbaka till er gamla design på sajten, jag fattar inget av detta och orkar inte lära om, ser lite hemgjort ut tycker jag
#
hej, kan ni inte byta så det automatiskt blir stor bokstav och punkt och så i kommentarerna, ser lite slarvigt ut tycker jag
#
ja om den är lika bra som debuten ”i overkligheten” så måste jag också ha den här.
för debuten är bland de bästa svenskspråkiga skivor som gjorts, tycker jag.
#
hej, kan ni inte automatiskt plocka bort menlösa kommentarer, jag fattar inget av vad vissa säger, ser lite tafatt ut tycker jag
#
hej, jag håller med lite, ser lite överdesignat ut.
#
”I overkligheten” är en svensk klassiker, men jag glömmer ju alltid bort den när man sitter och ska göra en lista över de bästa svenska skiverna… Underbar platta den också.
#
Hans två senaste är också små underverk, inte lika mörka som debuten men fantastiskt vackra, den andra är den enda man klarar sig utan.
#
Denna skiva är fullständigt knäckade bra.
http://popbloggen.blogspot.com/
#
Stabil skiva
#
heja ulf
#
Kommentera eller pinga (trackback).