När jag bodde i Malmö i höstas pratade min kollega mycket om ett band hon kallade Billie the Vision. När hon blev sjuk lagom till deras konsert tyckte hon att jag skulle gå dit istället. Jag gjorde aldrig det. Något som jag ångrar grymt när jag lyssnar på ”Where the Ocean Meets My Hand”.

Billie the Vision and the Dancers (av naturliga skäl förkortade min vän namnet) är pop, melodier, blås, ös, karibiska tongångar och mycket whooho-ande. Och själ. Det är nästan så att jag får en religiös upplevelse, det är bara av riktigt bra musik sånt händer mig.

Det jag gillar mest med Billie the Vision är deras närvaro. Texterna är levande och nämner människor och platser som finns, som jag känner till. Jesusparken, Ola Salo, ”Seinfeld”, The Pipettes. Och alla namn som jag inte vet vilka det är. Pablo och Lilly dyker upp i låt efter låt. De gör skivan ännu mer personlig och levande och jag är övertygad om att i alla fall Lilly är en riktig person. Och jag förstår precis vad låtarnas berättarego känner för henne. Hoppet i ”There’s Hope for Anyone” och det försvunna hoppet i ”Damaging This Apartment”. Spelet mellan den uppskruvade lyckan och den totala depressionen, som finns både i text och melodier, kittlar mina känslotentakler och påverkar mig på olika sätt, men i slutändan är det alltid positivt.

När Carolina Setterwall recenserade gruppens förra skiva ”The World According To Pablo” förklarade hon att hon hörde om dem för första gången under en intervju med Hello Saferide. Nu har Hello Saferide och Billie the Vision funnit varandra. Duetten ”Overdosing With You” handlar om att överdosera teveserier när man har svårt att sova. Även om jag bara sett ett avsnitt av ”Desperate Housewifes” känner jag igen mig också här. Jag har vänner som knarkar teveserier för att kunna somna och jag har gjort något liknande själv.

Och det är precis det som gör Billie the Vision helt underbara. Det där lilla som säger att det är här, nu, det är Sverige 2007 de och jag befinner oss i. Det tillsammans med dansanta melodislingor och riktig glädje. Jag tror verkligen att bandet älskar det de gör. Och det får mig att älska dem.