Recension
- Security (CD) Antibalas
- 2007
- Anti/Epitaph/BonnierAmigo
Storstadsafrobeat
Lyssna
Externa länkar
- antibalas.com
- Officiell sajt där du kan lyssna på skivan.
- Anti om Antibalas
- Biografi, frågor & svar och möjligheten att ladda ner en låt från skivan.
- myspace.com/antibalas
- Lyssna på tre spår från skivan och håll koll på turnédatum.
Etiketter
När storbandet Antibalas från Brooklyn tacklar afrobeatet på skiva för åttonde året i rad låter hornen mer som en trafikstockning med gula taxibilar i ett neondränkt New York än en upprörd elefanthjord i ett soldränkt Afrika. Deras musik är tydligt urban med en bismak av avgaser, trots att de så tydligt lutar sig mot arvet efter Fela Kuti. De är trogna historien och tydligt samtida.
Chris Vatalaro slår ett par snäpp hårdare på sina trummor än supermjuka ikonen Tony Allen. Han tvekar inte heller att leda bandet ner i ett jazzsväng som är tydligt amerikanskt. De har på sätt och vis lika nära till Miles Davis som till Fela.
I Antibalas värld är det inte trummorna som styr färden. Tillsammans med en stadig och distinkt gitarr och en rund och säker bas läggs grunden för rytmen. Den trygga hamnen som soloisterna kan återvända till efter fria utflykter.
Det är blåset som står i centrum. Det är från framför allt Stuart Bogies saxofon och Eric Biondos trumpet Antibalas låtar får sin spets. Det är blåset som skapar krokarna som fäster i hjärnan och som framkallar bilder av jublande massor som dansar sig svettiga till ett fast och hypnotiskt sväng.
Kanske är det producenten John McEntire (Tortoise) som hjälpt bandet att smycka det mjuka och självklara svänget med skeva ljud och vassa hörn. Kanske är det han som fått Victor Axelrod att gå fullkomligt bananas bakom sitt berg av synthar och ljudlådor. Oavsett vilket finns en suggestiv väv av ljud att ta till sig som kommer att ta månader att ta in fullt ut.
Det är smart, primalt och naivt på samma gång. Det är inte självklart att en sådan ekvation ska fungera.
Publicerad: 2007-03-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-13 08:56
6 kommentarer
Jag satt nyss och agiterade om Antibalas skönt amerikaniserade afrofunksound. Står mycket mer ut med detta faktiskt. Afrofunk är stress i kubik.
#
Verkar vara en skiva i min smak. Ska kollas upp omedelbart.
#
Om Fifi diggar kan det vara bra. Patrik är också en kvalitetsgarant (även om han inte riktigt fattat hela Bootsy ännu :D) Måste nog kollas in.
#
Hmm. Låter inte helt fel. Om Remus tycker det så måste man ju kolla upp. Har en Tinariwen period just nu så detta kanske kan funka.
#
[...] Antibalas Security [...]
#
[...] Security Förvaltare och förädlare av ett tungt arv tog Antibalas afrofunken ut på New Yorks bakgator. En [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).