dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Spike Jones and his City Slickers: Musical Mayhem
Musical Mayhem (CD) Spike Jones and his City Slickers
1998
Prism Leisure
8/10

The Original Ljudkonstnär

Lyssna

Sök efter skivan

Musikkomedi eller komisk musik. Spike Jones är antagligen urfadern till denna genre. En underskattad genre ska tilläggas och en som faller mellan två stolar eftersom den varken är musik eller komedi utan båda. Det som förr i tiden var en helkvälls underhållning hamnar idag knappast på någons MP3-spelare utan avfärdas kanske snarare som löjligt.

Spike Jones (så namngiven eftersom han var smal som en spik) fick sitt första trumset när han var elva och började genast spela i orkestrar och fick såsmåningom på 30-talet anställning i The Victor Young Band och spelade i många radioshower.

Detta gjorde Spike uttråkad eftersom han var av en experimentell natur och inte så pigg på att spela efter noter. Det sägs att vid en speciellt tråkigt inspelning satt han gömd bakom ett percussionset och bara för att utmana sig själv försökte han spela xylofon med sin penis.

I början av 40-talet började Spike plocka ihop sitt eget band. I alla sina uttråkade stunder hade han tänkt ut ett musikaliskt inferno i sitt huvud och äntligen kunde han leva ut alla sina galna tankar. De mer åtta till sexton medlemmarna blev The City Slickers.

Ett upptempo fullt av klarinett, trumpet och ukulele är kärnan i Spike Jones orkester men antalet instrument de använde går inte att räkna. Allt som framkallade ljud gillades av bandet. Köksredskap, visslor, pistoler, tvättbrädor och biltutor användes. De tillverkade dessutom sina egna instrument, en av de mest minnesvärda är ”the latrinophone”, ett toalettsäte med metallsträngar fastsatta.

Spike Jones och hans City Slickers blev uppmärksammade av en skivbolagschef som gillade vad han hörde. Spike skrev på kontraktet så snabbt det gick innan någon hann ändra sig. Orkestern började turnera runt USA med sin liveshow. Alla medlemmar var duktiga ljudkonstnärer och framkallade sina gurgel, krasch, boom, bang-ljud perfekt live.

En av specialiteterna var att spela en själfull skönsång och plötsligt avbryta den med seriefigursoljud. Ibland låter det som en gammaldags Disneyfilm. Appropå det, var en av Spikes mest välkända låtar ett Disneysountrack. 1942 spelade Disney in en propagandafilm kallad ”Donald Duck in Nutzi Land” och låten ”Der Fuehrer's Face” var en hejdlös drift med Adolf Hitler. Just denna låt påminner om en samtida svensk. Karl Gerhards satir av politiska figurer under andra världskriget.

Alkoholhaltiga drycker var ett annat tema för orkestern. ”Cocktails For Two” och ”Clink, Clink Another Drink” var två av deras mest kända låtar. De brukade dessutom driva med kända personer genom att imitera dem i sång med fylleröster.

Musical Mayhem är en välfylld och ganska täckande samling av Spike Jones verk. En uppfriskande påminnelse om att inte ta musik alltför seriöst.

Marie Lindström

Publicerad: 2006-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2006-12-06 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3975

5 kommentarer

Men jag vill ta musik seriöst. Även den lättsamma musik. Betyder inte att man ser på den allvarligt. Men med respekt.

Medlem 2006-12-06 00:25
 

VART ÄR JEEZY!!!!!!!!!!!! REDAKTIONENE????

CANT BAN THE SNOWMAN Medlem 2006-12-06 07:30
 

Jag säger som The Band sjunger; "I can't take the way he sings But I love to hear him talk".

Medlem 2006-12-06 10:33
 

dB: Absolut, full respekt. Vad jag menade var att lättsamt inte nödändigtvis behöver djup analys.

Marie Lindström Redaktionen 2006-12-06 12:14
 

Låter som en fantastisk skiva.

Medlem 2006-12-12 20:39
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig