Veteranerna i Krigshot släppte sin andra platta i våras, men av någon anledning prioriterade jag bort den. Inför bokslutet för 2006 dammades den av och gavs några genomkörare och tur var väl det. För det är en jävla pärla till skiva. Hur jag kunde undgå att inse detta när skivan först dök upp är ett stort mysterium, men icke desto mindre var det på det viset.

Det är svårt att inte imponeras över hur mycket energi bandet kan trycka in i de sjutton låtarna som avhandlas på de dryga tjugo minuter som ”Till vilket pris som helst” varar. Pigga riff, pigga trummor och en pigg Poffen (Totalitär) bakom micken, en ingrediens som verkligen förhöjer upplevelsen.

Jämfört med ”Örebromangel” är ”Till vilket pris som helst” något mjukare i sin framtoning, rent ljudmässigt. Gitarrerna river inte lika mycket och det ger tydligare låtar. Och när det är så här bra låtar förtjänar de att presenteras på ett bra sätt.

Men missförstå mig rätt nu, det handlar fortfarande om kängpunk av finaste sort, som för det svenska kängarvet vidare med den äran. Och att Krigshot med dess erfarenhet från genren skulle vara oförmögna att förvalta arvet är förstås smått otänkbart. Att de gör det med sådan frenesi är dock en synnerligen glad överraskning. Välbehövliga smällar delas ut till höger och vänster och när Krigshot tar tempen på Sverige är det svårt att tro på den högkonjunktur som diverse institut pratar om.

På ”Till varje pris som helst” finns renset, där finns moset, där finns pogopartierna. Och där finns årets mest angelägna kängdänga i klockrena ”Konsumtion”. Ska du köpa en enda kängplatta i år ska du köpa den här.