Recension
- Folk Off! (2CD) Samling
- 2006
- Sunday Best/Border
The British Isles vs North America
Lyssna
Externa länkar
- Sunday Best Recordings
- Skivbolaget som ger ut samlingen.
- Sunday Best på MySpace
- Skivbolaget på MySpace.
- Folk Off! på MySpace
- Läs mer om samlingen och lyssna.
- Baby Dee
- Den fantastiska Baby Dee.
Etiketter
Att samla en genre, och vad som är hett inom den, på två skivor är egentligen ett idiotiskt projekt. Speciellt en så bred genre som ”folk”. Samlingen ”Folk Off!”, från det engelska bolaget Sunday Best, uppbådar allt det som är nytt inom ”folk och psychedelia” från Storbritannien och USA. Sägs det.
Jag är skeptisk till benämningen. Att göra en amerikansk ”folk”-samling kan antas ett omöjligt projekt hur man än bär sig åt. Här har engelsmannen Rob Da Bank valt att blanda huliganen Micah P Hinson med mer harmoniska Sufjan Stevens och Richard Swift. Oerhört försiktiga Mi & L'Au med Jack Lewis som sjunger den brutala och något korkade ”The Day Neil Young Died”. Au Revoir Simone och Animal Collective skall väl representera de mer psykedeliska inslagen.
Det är i och för sig uppfriskande med något annat än de klassiska söderinslagen som ofta får representera begreppet ”folk” och jag blir långsamt förtjust i samlingen. Särskilt den charmerande transan Baby Dees ”Morning Holds a Star”. I vanliga fall på harpa men här på piano sjunger hon Antony and the Johnsons-gråtigt och med långt från bohemiska folkanslag. Jag blir helt enkelt inte klok på den här samlingen.
I konvolutet försöker Pete Paphidos förklara, med filosofen Ludwig Wittgensteins ord, hur ibland det enda som sammanknyter en grupp objekt är ”family resemblance”. ”Families always gather together on special occasions. And this extended family of artists – disparate yet unmistakably connected – is absolutely no exception.” Inte mer än så alltså.
Samlingen är uppdelad på två skivor. Den ena innehåller musik från Storbritannien och den andra musik från USA. Storbritannien vinner big time. Jag har redan i år förälskat mig i James Yorkstons ”The Year of the Leopard” och här finns den fantastiska pratsången ”Woozy With Cider”. Tunng och folklegenden Vashti Bunyan såklart. Acid Casuals och Songs of Green Pheasant för med sin stämsång lyssnaren fyrtio år bakåt och tillbaka igen och hade det här inte varit för mycket tjing-tjong-gitarrer och Deep Elems röstmässigt pubertala verk ”Lost In The Woods” hade jag hittat hem genom den här samlingen.
Problemet med samlingar är ju ofta att de saknar den dynamik som, i de flesta fall, finns på en enstaka artists album. Det blir ett knippe bra låtar. Varken mer eller mindre. Som inkörsport till de mindre namnkunniga artisterna är dock ”Folk Off!” ypperlig.
Publicerad: 2006-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-11 16:03
7 kommentarer
Men Hova då?
#
screw u guys, i´m going home…
#
Clipse?
#
anders lokko-skäggig musik
#
precis. VAR ÄR HOVA?
#
Lite mycket ny-hippies för min smak. För fotriktigt.
#
Funderar faktiskt på att köpa den här.
Blev helt plötsligt väldigt sugen på att lyssna på lite psykadelisk folkmusik.
#
Kommentera eller pinga (trackback).