Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]

Franke Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster Luxury/Border På sex år borde man ha klämt ur sig något mer än det här. Antony and the Johnsons The Crying Light Rough Trade/Border Album nummer tre. Myspace Dundertåget Ifrån mej själv Razzia Records/Bonnier Amigo Thunder Express på svenska. Singel från det kommande albumet […][...]

Jag har aldrig gillat Berlin, uppföljaren till lysande Transformer från 1973. Det var, eller rättare sagt är, en pompös skapelse till rockopera. Så trots att Lou Reed är fantastisk har jag inte ens varit sugen på att se konsertfilmen från när Berlin uppfördes. Och Antony Hegarty är ju nästan i sig själv en pompös skapelse […][...]

Att samla en genre, och vad som är hett inom den, på två skivor är egentligen ett idiotiskt projekt. Speciellt en så bred genre som ”folk”. Samlingen ”Folk Off!”, från det engelska bolaget Sunday Best, uppbådar allt det som är nytt inom ”folk och psychedelia” från Storbritannien och USA. Sägs det. Jag är skeptisk till […][...]

En och annan millimeter-petimeter kommer säkert att sparka bakut när listan läses. Minst fyra av skivorna släpptes 2004. Tre av dem förvisso inte i Sverige förrän i år. En gavs ut 2004 även här för att återutges igen i år. Vi valde att inte vara så nogräknade och låta dem vara med i alla fall. […][...]

För första gången sedan 2001 toppar en utländsk skiva omröstningen. Antony and the Johnsons fanns med hos var femte röstande, Håkan Hellström hos nästan lika många. Därefter sjunker det snabbt till The Magic Numbers, Bright Eyes, Death Cab For Cutie och Bloc Party som fanns på ungefär var tionde röstandes lista över årets fem bästa […][...]

Ett nytt millenium var fött och med det ett nytt band. År 2000 var året den New York-baserade musikern Antony Hegarty fick ett stipendium. Han samlade ihop ett par vänner och startade projektet Antony and the Johnsons. Senare samma år kom det första albumet. Albumet fick det något fantasilösa namnet Antony and the Johnsons men […][...]

Det här är den bästa skivan sen 1986. Då släpptes The Queen is Dead. I am a Bird Now med Antony & the Johnsons är det bästa jag hört sedan jag var 18. Antony är transvestit och kommer från New York. Han är god vän med Devrendra Banhart och Lou Reed. Med Boy George och […][...]

Vibratot aktiveras kanske lite för ofta. Helheten blir något enformig och det är skönt att skivan slutar efter trettiofem minuter. Men var för sig är de tio låtar Antony and the Johnsons satt ihop på den här skivan inget annat än underbara. Jag förstår att Rough Trade vill ha med det här att göra. Och […][...]