Vad är Reduction? Vi låter Paul Morley förklara:

1, 2, 3 and 5 were originally something else.
6 was originally Something Is Something On The Way To Becoming Something Else.
4 just turned up.
2 is a true story

No rain no rain no rain
no rain!
No sense no sense no sense
Nonsense!
”One must be simultaneously bursting with life and totally unreal” – jb
open brackets
etc
close brackets

Nu vet ni.

Översatt skulle man kunna säga att Reduction är sånt som blev över efter The Seduction of Claude Debussy. Paul Morley och James Banbury stuvade om musiken från moderskivan och fick moderskivan att framstå som rena popskivan.

Ungefär.

Reduction är överlag mörkare, skitigare och mer experimentell än The Seduction of Claude Debussy. Men den saknar samtidigt för det mesta den konstrast av det vackra och melodiösa som alltid var Art of Noise signum.

Men som alltid finns det något som gör att varje Art of Noise-släpp är värt att äga. I fallet Reduction heter ”det” Motive – en nästan helt instrumental och nedplockad version av On Being Blue från The Seduction of Claude Debussy. Tillsammans med utsökt vackra stråkar och sorgset droppande piano. Ett måste, på alla sätt som finns.

Men det är som sagt i princip i det enda. Ett väldigt, väldigt stort ”enda”, visserligen, men ett ”enda” likväl.

Allra värst blir det i det avslutande spåret som i princip är tre minuter brus. Sådär kul att lyssna på. Men just det sista spåret är faktiskt i så fall den andra låten från Reduction som bör finnas i alla Art of Noise-fans samling. Inte för musiken (ja…) då, men för titeln:

And I Placed My Fingers on Her Eyes as Though I Were Touching the Silent Controls of a TV Set.

Svårt att bli mer Art of Noise än så.

LÄNKAR

Ola Andersson vs The Art of Noise
Dagensskiva.com:s stora Art of Noise-special.