Recension
- The Dutchess (CD) Fergie
- 2006
- A&M/Universal
Oh Shit!?!
Lyssna
Externa länkar
Man kan tycka vad man vill om Black Eyed Peas.
Det är det många som gör.
Och oavsett vad man nu tycker verkar såväl belackarna som många av de som gillar gruppen kunna enas om att den svaga länken stavas Stacy Ferguson. Och ja, ”den svaga länken” är en förmildrande omskrivning av det allmänna omdömet som det uttrycks rätt ofta.
Visst var Fergie med på resan då Black Eyed Peas kanonkulade sig från trevlig rycksäck för de hyfsat insatta till festglimrande överalltmusik. I ringsignallistorna, inte minst. Visst hade knepet att plocka in en snygg, ung tjej och trycka upp henne mot kameralinsen med saken att göra. Men det handlade ännu mer om att Black Eyed Peas i och med ”Elephunk” sprang rakt in i framgångsformeln bestående av lika delar snygg produktion och klistriga refränger för festgolvet.
Jag har aldrig haft problem med Fergie. Tvärtom lyckades hon utan problem ta utrymme på sitt eget självklara vis. Och Black Eyed Peas Mark II är ju trots allt inte Black Eyed Peas utan Fergie.
Inte helt oväntat kom så dagen när det blev dags för Fergie att ta klivet ut och prova vingarna på egen hand. Ett steg som upplagt för ett gigantiskt magplask när det visar sig att helheten väldigt påtagligt är större än de individuella delarna. Men så blir inte fallet.
Tvärtom blev det här långt mycket bättre än vad jag faktiskt hade vågat hoppas på.
Okej, ”på egen hand” är väl, som för de flesta soloartister, en överdrift. Särskilt som Black Eyed Peas-kollegan Will.i.am har rattat större delen av låtarna på Fergies album. Och för det mesta med riktigt bra resultat.
Wills produktion sparkar igång hela albumet med kaxigt electrostudsande ”Fergalicious”, fortsätter med personlighetskluvna ”Clumsy”, som otåligt hoppar mellan stortrummeslammer och gulligt maskinplonk på samma basketplan som De La Souls ”Hey Love” och kliver sedan raskt över till snyggt Commodores-samplande smäktballade ”All That I Got (The Make Up Song)”. Lite senare möts Will och Fergie mellan crunk och The Temptations i ”Here I Come” – en låt som, precis som tidigare nämnda, är skitbra.
Någonstans mitt i alltihop vräker Print Boardz upp ”Pedestal” och förvandlar ”London Bridge Is Falling Down” till några av årets snyggaste knorrfunkminuter. Och så förstås, förstås, förstås albumets två bästa låtar, framfödda av Polow Da Dons händer. Först årets mesta sluggerslammerbomb ”London Bridge” (London Bridge verkar överlag vara grejen på ”The Dutchess”) och sedan dess raka motsats i synnerligen välkammade, slicka och nästan lika fantastiska ”Glamorous”. Tänk Princes balladåttiotal och Timbalands mest själfyllda stunder och du hamnar inte långt ifrån målet. Dessutom är Ludacris förvrängda gästinhopp och Fergies utdragna ”s” sist i ”glamorous” albumets två snyggaste detaljer.
Egentligen dippar bara ”The Dutchess” lite grann i Will.i.ams ”Voodoo Doll” som inte riktigt når lika högt som de övriga uppräknade. Faktum är att jag inte kan låta bli att konstatera att ”The Dutchess” är 2006 års så här långt bästa album.
I åtta låtar.
Sedan… händer nåt.
Efter att hållit sig rätt fast i den moderna r'n'b-musik börjar så ”The Dutchess” spreta. Gissningsvis har Fergies rådgivare tipsat henne om att en skiva som innehåller fler genrer tilltalar fler människor och säljer därmed fler exemplar. Säkerligen ett helt riktigt konstaterande. Tyvärr.
De sex sista låtarna hinner Fergie med lite mjukisbossa, lägerelds-vibbar i ”Redemption Song”-skolan, Shakira-gitarrer och en John Legend-skriven ballad (som landar om precis fel sida av smörfilmballadsgränsen). Allra värst blir det i ”Mary Jane Shoes” där Fergie får sällskap av fru Marley och The I-Three's, gör reggae baserad på ”No Woman, No Cry” som mot slutet kollapsar totalt i nåt slags skejtpunkrace med lite jazzvibbar inslängda allra sist. Allt producerat av Will.i.am. Just i den stunden är jag faktiskt beredd att klättra över på belackarsidan av staketet och göra gemensam sak med dem som anser att Will inte har några fel som ett baseballträ inte kan fixa till. Det hjälper föga att hela Black Eyed Peas kommer in i avslutande ”Get Your Hands Up” i en rätt oinsprerad crunk-sak.
Men. De där sex sista låtarna glömmer vi. Vi programmerar cd-spelaren. Plockar bort dem ur mp3-spelarens spellista. Bryr oss inte om att köpa just dem.
I åtta låtar är ”The Dutchess” årets bästa album.
Och ”London Bridge” en av årets allra, allra bästa låtar.
Publicerad: 2006-10-10 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-10 00:00
25 kommentarer
Jag brukar tycka om ditt öppna sinne när det gäller pop-musik, det finns inte mycket av det bland recensent eliten…men nu får du nästan ta och ge dig….Fergie….va fan.
#
Jag skulle gärna sett ett betyg av omslaget också Ola.
#
är det inte killarna som är bep:s problem? de är fula alla tre, lika talanglösa som lupe fiasco och dessutom luktar de gammal ryggsäck. fyfan!!!
#
nänä, detta var inget att hänga i gran. gav det en chans, faktiskt
#
dictionary: Har du ens lyssnat på albumet?
Glamorous är helt klart en av årets bästa låtar och då tillhör jag ändå en av hennes belackare. Fergalicious är inte långt ifrån. Så det så.
#
Arg skåning: Om de har våldtagit dig tycker jag faktiskt du ska anmäla dem. Fyfan!!!
#
"London bridge" måste vara en av årets sämsta låtar, vilket kräkmedel.
#
Jag kan nŠstan hŒlla med om "clumsy" och "glamorous", men London Bridge fŒr mig att vilja grŒta av smŠrta. UngefŠr som nŠr man sjŠlv sparkar tŒn i en tršskel. IRRITERANDE
#
Ursäkta, vad är det som är så bra med London Bridge? Jag tycker det mer låter som huvudvärk än någonting annat.
#
"snygg, ung tjej"
snygg är hon då absolut inte, och bra musik gör hon då absolut inte, london bridge är värre än maginfluensa
#
Primal: Omslaget är en av de tristare bilderna från Ellen von Unwerths serie. Finns snyggare inne i cd-häftet.
Oblivion: Den svänger och slamrar sig fram hårdare och svängigare än något annat i år. Här snackar vi inte fjärilssvävande och bistickande – det är snarast som att bli träffad av en backande grusbil med skrapande växellåda och obefintlig ljuddämpare. Såna känslor är sköna ibland.
#
Oj, arg skåning missade det egentliga målet. Det händer inte ofta.
#
Fergie!!!!
Nu får nu fan ta och ge er!
Hur kan den få sju, hennes singel är ju rena rama plågan!
#
Har svårt att se London Bridge som vare sig svängig eller hård men men.. vi har ju alla våran egen måttstock… ren och skär kommerspop i mitt tycke men så gillar jag inte MTV heller…
#
"I åtta låtar är "The Dutchess" årets bästa album.
Och "London Bridge" en av årets allra, allra bästa låtar."
omg!
Ola, hendes musik stinker værre end hendes pisplettede bukser.
#
bara hört "london bridge".. men, är det bara jag som är less på sexmetaforer i poptexter?
#
men du ola, tycker du allvarligt att det är en av årets, citerar, "allra, allra bästa låtar"? för jag blir verkligen förvånad över det höga betyget du ger denna Fergie. personligen tycker jag att det är ren skit. musikindustrin håller på att gå under om människor ska tycka att denna sortens musik är genialisk. sorligt, tycker vissa, vilket i sin tur också är sorgligt, men så är det.
#
Pablo: Det tycker jag absolut. Jag förstår heller inte varför musikindustrin skulle stå och falla med just "denna sortens musik" (vad det nu är). Även om få nog vill erkänna det är steget mellan det oputsade slamret i "London Bridge" och mycket av den mer energifyllda sextiotalssoulmusiken väldigt kort. Det var förmodligen många som tyckte att Sam & Dave och Otis Redding var skräninga negrer som gjorde ren skitmusik. Och som predikade musikindustrins undergång om sång ofog skulle ta över.
#
jävla idiotrecension.
Om du påstår att london bridge är årets bästa så borde du fan inte recensera skivor, du borde dj:a på reklamradio.
#
Allvarligt talat, kan inte nån ta de här idioternas händer och lägga på nån som de tänder på så att de kan sluta runka sina gitarrer som de aldrig skulle våga spela på inför folk. Och snälla, ge dem en identitet så att de inte måste forma sin genom att hata musik som de aldrig ens ger chansen.
Hur kan man inte gilla London Bridge om man har hört den? Hur kan de här oroliga själarna lägga tid på att läsa om musik som så totalt ointresserar dem när de egentligen borde gå på gym eller motverka finnar och ärftligt håravfall?
#
London Bridge är jättebra. Sluta nu.
#
Holybaloly! Ingen som tänkt på att bruden gjort en värre version av Gwen Stefanis Holloback girl?
#
kära pierre.
Du är i sanning en fördomsfull parfyrmerad liten råtta.
Dra åt helvete och ta din klasslösa smak med dig.
#
oj, är imponerad av din recension ola, och jag är road av alla kommentarer. Inte visste jag att en brud skulle kunna uppröra så många pojkar?
#
Ursäkta, är ni köpta?
Fergalicious och London Bridge är några av årets bästa låtar? Huvudvärksframkallande tuggummitoner värda Epic Movie!
#
Kommentera eller pinga (trackback).