Sommaren 2000 skrev jag att North Mississippi Allstars delade arv med The Jon Spencer Blues Explosion, fast de snarare var en bluesimplosion än en explosion.

Det känns naturligt då att bröderna Dickinson, som utgör två tredjedelar av North Mississippi Allstars, 2001 spelade in och gav ut en skiva tillsammans med Jon Spencer själv. Skivan släpptes endast i Japan och under bandnamnet Spencer Dickinson.

Fem år senare kommer skivan till våra längdgrader, i en ny version med en ny titel. Och det är lite av den gamla Jon Spencer, han som ylande krälade på golvet i tajta läderbrallor. Han som såg ut som något galet som krälat upp från ett mörkt amerikanskt träskblueshörn till ett storstadskvarter. Hårdare än alla och snyggare.

Och det är en skön känsla att hitta tillbaka från en Jon Spencer från några år tillbaka. Nog för att han redan 2001 var en skugga av sitt forna jag. Men i ett annat sammanhang än JSBX kan han också fokusera mer på bluesen. Det råa.

Lyssna bara på Book of Sorrow när den långsamt stöter sig fram med drumlig gitarr som mest beter sig som slagverk. Och Jon Spencer mässar för att följas i spåren av broder Luther Dickinson. Det är det bästa jag hört från Jon Spencer på många år.

De första tolv spåren är samma som första gången skivan släpptes, men här finns också sju nya spår. Det är de första tolv som är överlägset bäst. Men resterande har ändå sina poänger. Som Lynyrd Skynyrd-larmiga True, eller instrumentala Appalachia.

Men det här är mest för dig som är svältfödd. Annars finns mycket annat att välja på istället. Som till exempel Jon Spencers samarbete med R.L. Burnside. Det är en ännu mer bluesig och rå skiva. Eller varför inte North Mississippi Allstars egna produktioner, om du vill ha mer ärvd blues och träsk samt mindre storstad.