dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Latrice: Illuminate
Illuminate (CD) Latrice
2006
Ultra Records
6/10

Klubbjazzland

Lyssna

Sök efter skivan

Crowded House. OMC. Fat Freddys Drop. Recloose.

Det tar inte särskilt mycket längre tid för mig att räkna upp alla nya zeeländska artister jag känner till. I ett av fallen sträcker sig kunskapen inte längre än en singel och i ett annat rör det sig om en artist som inte är nya zeeländare på riktigt och som jag tagit med för att det ska se mer ut. Latrice Barnett är ännu ett namn i den långa listan.

Har du köpt på dig några housesamlingar de senaste åren, åtminstone en som varit inriktad på mjukare och mer organisk house, är chansen ganska god att du faktiskt hört Latrice. Hennes röst har dykt upp på singlar från namn som Jay-J, Julius Papp, Gregory del Piero och Andy Caldwell. Hon har dessutom släppt grejer i eget namn.

Med andra ord: när det blev dags för Latrice att släppa fullängdare hade hon en rätt välfylld telefonbok.

Finn Bjarnson och Ryan Raddon (tillsammans mer kända som Kaskade), Jay-J, Mark Grant och Halo Varga har hjälpt till att ratta ihop ”Illuminate” och välrenommerade dansetiketten Ultra Records ser till att albumet når skivköparna.

Man kan ha sämre förutsättningar.

Allt det här gör att det är ganska lätt att jämföra Latrice med Lisa Shaw. Ett förflutet på soundmässigt liknande klubbdans-tolvor. Båda med svalt sensuella röster som trivs bäst i ungefär samma tonlägen. Men vid en jämförelse mellan Latrices ”Illuminate” och Lisas fjolårsalbum ”Cherry” är det den senare som lyckats bäst i det långa formatet.

Men med det sagt börjar ”Illuminate” väldigt starkt. Kaskades gitarrvemodiga inflytande märks särskilt tydligt i varmt svängdunkade titelspåret och lika stadigt hjärtpulserande ”On & On”. I deras produktions-CV finns förstås även fantastiska ”Hold the Light”, en av förra årets bästa låtar. Även Halo Vargas ba-ra-ba-pa-pa-pa-latinojazzhousepärla ”Make My Heart” (levereras med en solskensmodul för hemmabruk) håller precis så hög klass som kan förväntas. Och någonstans leder allt det här fram till regndoftande balladen ”Lessons Learned”, som kryper ihop mitt emellan Natalie Gardiner och Sades ”Lovers Rock”.

Men samtidigt som ”Lessons Learned” markerar ett väldigt lyckat, om än inte så långt, genrehopp på ”Illuminate” blir det också gränsen för när albumet slutar vara riktigt intressant. Det börjar med att Latrice i ”Deja Vu” ger sig ut på ett litet spoken word-äventyr (ja, jag tänker ”Ursula Rucker” varje gång jag hör det spåret) och när hon sedan letat sig tillbaka till sången och klubbjazzland så kommer ”Illuminate” aldrig riktigt igång igen. Det blir lite samma sak som på albumets första halva en gång till, fast inte riktigt lika bra. Undantaget ”Bless This House” då.

Fast i det fallet kan det också vara så att det egentligen är titeln jag gillar.

Ola Andersson

Publicerad: 2006-08-13 00:00 / Uppdaterad: 2006-08-13 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3803

6 kommentarer

visst serru,håller helt med.

Medlem 2006-08-13 00:13
 

Jag tyckte ett tag att artisten hette Latrin. Måste nog skaffa glasögon :)

Medlem 2006-08-13 13:37
 

ser ju ut som om hon varit i en iaf om inte annat!

Medlem 2006-08-13 16:21
 

shit, lite gammal hederlig sydstatsrasism. Den var det länge sen man såg.

teenage bankman. Medlem 2006-08-13 17:09
 

tycker du spinner vidare på den genom att skriva "shit".bäst att ngn låser denna tråd innan den spårar ur helt

Medlem 2006-08-13 17:42
 

Visste inte att "Il Pinturicchio" sysslar med house. Intressant!

Medlem 2006-08-13 18:29
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig