.jpg)
.jpg)
Recension
- Eternity Now (CD) The Bear Quartet
- 2006
- A West Side Fabrication
Inget väsen
Externa länkar
- The Bear Quartet Fan Pages
- Här finns det mesta.
- Mats Levén
- Levén sjunger på albumet.
Etiketter
Det känns längesen någon visste var The Bear Quartet höll hus. Nya album dyker upp då och då. Ett om året ungefär. För en månad sen släpptes “Eternity Now” och blev knappt omnämnt. Inga intervjuer eller spelningar, få recensioner. Det är tyst om The Bear Quartet.
Kanske är det så det blir. Albumen känns ständigt mer anonyma. Ständigt mer introverta och inte ens effektsökande. Det är ständigt ett “vi gör något vi aldrig gjort förut” men som inte förvånar. Orkar hålla intresset uppe. Ger man inte fansen vad de tror de vill ha, och de inte heller får det de inte vet de vill ha, så blir inget kvar. Jag vet men vill inte säga det högt. Jag lyssnar på “Eternity Now” av nostalgiska skäl. Jag lyssnar för känslan jag får när “Where I Cried” kickar igång. Även om hela albumet känns mer som ett enmansprojekt än ett bandprojekt, och faktiskt hamnar ganska nära Calle Olssons Paddington DC (”The Lost Kid Dance”!). Jag tycker om Alexandra Dahlström och Björn Olssons röster som säger “– Vad tyckte du om konserten? – Jag tyckte den handlade om oss.” Jag blir trött, uttråkad och känner mig utestängd av fortsättningen. Det självuttalat ovälkomnande, kalla och inte särskilt intressanta. Nånstans sticker nostalgitaggen. Jag vill inte tröttna på The Bear Quartet. Jag vill lyssna och tycka att det är fantastiskt.
Inledningen med sagolika “Battle Hymn” och “Sailors” där Mats Levéns kalla Di Leva-sång förvånar och förför, känns hoppfull och tveksamt lovande. Sedan följer irriterande och vackra mestadels instrumentala stycken på varandra. Sövande likt en tvättmaskins dunkande i bakgrunden strax innan väckarklockan drar igång. Där jag slits mellan hopp och förtvivlan hittar jag självklart de slingor, de stämningar, det forskande, det oerhört dansanta och de poetiska tvåradstexter som jag söker. Jag hade velat glömma dem och verkligen fått det påstådda jag inte hört förut. Det jag inte visste att jag ville höra.
Publicerad: 2006-06-20 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-07 16:42
14 kommentarer
även fast jag älskar The Bear Quartet så håller jag med om den här recensionen. BQs första halvdana skiva.
#
Har inte hört skivan men jag håller verkligen inte med om att dom senaste skivorna blivit alltmer anonyma. Deras förra är enligt undertecknad deras starkaste!
#
de har gjort många bra skivor (förra inkluderad) men den här är kass, tyvärr….
#
Skitsnack. Tyvärr. Lyssna igen.
#
Jag vill att ni recenserar Rather Ripped nu! :D
#
Äsch, jag tror inte på en fyra! Recensera Peaches senaste!
#
Serenity now!
#
Jag har verkligen gillat Bear Quartets senaste skivor men soundet på nya plattan påminner mig mest om den ombyggnation som pågår utanför mitt hus just nu.
#
vansinnigt att det här skulle låte som paddington dc. Hur bra eller dåligt det än är. jag gillar skivan.
#
ingenting låter som paddington dc, och det är det som är så bra. denna skivan växer mer än vad saturday night gjorde, dock är fortfarande my war den bästa bq-skivan…
#
jag väntar på regina spektor recension.
#
Jag tycker BQ är bäst även när BQ inte är bra… fan.
#
BT skrev fel, Angry Brigade är den bästa skivan med Bear Quartet. Det går lite snabbt med utgivningarna. Mindes den som förra…
#
Fantastisk skiva.
#
Kommentera eller pinga (trackback).