dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Flaming Lips: At War with the Mystics
At War with the Mystics (CD) The Flaming Lips
2006
Warner Bros
7/10

Galenskap och genialitet

Lyssna

Sök efter skivan

Egentligen borde döden vara ständigt närvarande i våra liv och i vårt samhälle, för det är den ju. Den är något som närvarar i allas våra liv, som en del av cirkeln. Men istället lever vi i en kultur där man gör allt för att förneka dess existens, där gamla människor packas iväg för att vi ska slippa påminnas om att vi själva ska dö. Vi vill helst inte prata om det utan ryser vid blotta tanken. Men ibland måste vi bli påminda om dess faktum.

”Do You Realize That Everyone You Know Someday Will Die?”

Hos Flaming Lips är döden ett ständigt närvarande motiv, utan att vara morbid eller melankolisk. Utan att svartmåla musiken tar man upp döden, för att acceptera den och förstå; för att vara medveten om den, inte blunda för den. Det är det vi måste göra för att uppskatta livet, och ta vara på vår tid. Om vi inte är medvetna om döden, kan vi aldrig vara medvetna om livet. Denna dualism är grundläggande hos Flaming Lips. Man leker med motsatsförhållanden mellan det förnuftiga och det galna, mellan livet och döden, och mellan det allvarliga och leken.

Jag har en enorm respekt för Wayne Coyne, den stora galenpannan bakom Flaming Lips. För hur han lyckas kombinera dessa element, för hur han lyckas vara så galet vettig. Man har för vana säga att gränsen mellan galenskap och genialitet är mycket tunn. Wayne Coyne och hans Flaming Lips verkar balansera mitt på denna tunna tråd, och resultatet är minst sagt lysande. Kombinationen av de filosofiska texterna och den medryckande svängiga musiken är verkligen snillrik. Singeln ”Yeah Yeah Yeah Song” är en riktig Flaming Lips-singel, okonstlat svängig och kontemplativ. Skivan håller fast en hel del vid hur ”Yoshimi Battles the Pink Robots” lät, vars nivå den inte riktigt kommit upp till än. Men den kan möjligen växa ännu lite.

På ”At War with the Mystics” känns Flaming Lips mer kryptiskt besynnerliga samtidigt som de är mer specifikt verklighetsförankrade, med tydliga referenser. Det råder visserligen en viss inflation i Bushkritiken idag. Det finns så pass enkla poäng att plocka på att kasta ett par tomater på världens mäktigaste krigsherre, och alla gör det. Det är inget radikalt i sig i att visa sitt avståndstagande till Bush, vilket Flaming Lips här också gör. Men det är inte i det deras radikalitet ligger, det får vi mest som bonus.

Det är svårt att betygsätta och begränsa sig här. Helheten är så mycket större än skivan i sig, för allt det Flaming Lips har att uttrycka får inte plats på en plastskiva. Det insåg Flaming Lips själva faktiskt för flera år sedan, och försökte med fyra skivor på en gång (då de gjorde experimentet ”Zaireeka”). Men vill du ha den riktigt sprakande briljanta Flaming Lipsupplevelsen ska du nog ändå se dem live.

Susanna Huldt

Publicerad: 2006-05-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-13 13:41

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3709

16 kommentarer

Bra skit endå. Fast de två tidigare skivorna känns bättre.

Medlem 2006-05-15 00:08
 

gillas. men jag fortsätter hålla "Yoshimi Battles the Pink Robots" närmast hjärtat när det gäller flaming lips.

Medlem 2006-05-15 00:49
 

åh, en sämre rocket from the cyrpt-kopia 2006, fan vad fräscht. kommer inte kollas upp.

Medlem 2006-05-15 10:34
 

Ok. "Yoshimi Battles"..och "The Soft Bulletin" är bättre än denna. Men Flaming Lips är ändå bättre än 99,8% av allt annat. Årtusendets bästa band än så länge. Betyget är fel, 9/10 skall det vara.

Medlem 2006-05-15 10:45
 

Fånigaste låttitlarna jag sett.

Bandet är för övrigt riktigt usla. Om jag kommer höra den här skivan i framtiden är det mot min vilja.

Medlem 2006-05-15 11:24
 

Alias goes arg skåning/maxim/Watcher.

Tre av hans favoriter på forumet.

Medlem 2006-05-15 12:18
 

Fantastiskt band, fantastisk skiva, fantastiskt oförstående fanbase. Trion Soft Bulletin/Yoshimi/At War är en av de få som kan mäta sig med – säg – Steely Dans 70-talskatalog, Paul Simons dito eller möjligtvis Prince 80-tal.

Och då väljer jag att inte fästa allt för mycket uppmärksamhet kommentera det uppenbara lånet av Floydens One of these Days i Pompeii Am Götterdämmerung.

Medlem 2006-05-15 13:52
 

Horribelt överskattat band. Har gett alla deras skivor en varsinn ordentlig chans efter allt gott man får höra av dem, men det här bandet har verkligen inte gjort en enda bra låt, nya skivan är inget undantag.

Medlem 2006-05-15 14:17
 

Mycket bra recension med rättvist betyg. Den når ju inte riktigt upp till förra plattans höjder.

Medlem 2006-05-15 16:19
 

Nä, den är hygglig men lite uddlös.

Medlem 2006-05-15 17:20
 

Hmm… Har aldrig lyssnat på Flaming Lips, trots allt snack, trots de program jag sett om dem, trots "Yoshimi Battles" höga placering på årsbästa listor och trots att de klär ut sig till vilda djur under sina spelningar. Kanske är det bara en tillfällighet, men jag är oroad över att Flaming Lips är rätt överskattade. Bra musik brukar liksom nå fram till en i slutändan annars.

Medlem 2006-05-15 18:15
 

Håller med love like laughter lite där. Känns som jag borde gilla dom, fast jag är inte säker på att det beror på att dom inte är tillräckligt bra. Jag har väl helt enkelt lyckats missa dom.

Kul att se att Journalen och mötörsågen har samma favoritband f.ö.

Medlem 2006-05-15 19:50
 

Vet inte helt varför jag inte kommit mig för att skaffa den här skivan än. Förmodligen kommer jag att tycka lika bra om den här som jag gör om de två tidigare skivorna. Men mest lyssnar jag på Clouds taste metallic.

Medlem 2006-05-16 19:33
 

Franz, du har verkligen legat i. En eloge för att du har djuplysnat på elva skivor från ett band du inte gillar. Det är vad jag kallar kallar seriös musikentusiast.

För inte är du väl bara en gnällspik som tror att FL nyss släppte sitt tredje album?

kukenIstyret Medlem 2006-05-17 13:34
 

tycker den här skivan är klart udda som flaming lips ska vara, och diggar den extremt. sen jag har lyssnat på ”the w.a.n.d.” kan jag verkligen inte få det lätta kompet ur huvudet på mig. det går inte en dag utan att jag tänker på det, och då hörde jag den ändå första gången för snart 1 år sen!

ackreman Oregistrerad 2007-06-18 15:44
 

Jag har aldrig förstått mig på storheten med Flaming Lips. Jag har denna och The Soft Bulletin.

Medlem 2010-05-23 02:59
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig