Vi behövde försoning och samarbete för att bygga upp den raserade världen igen, då för cirka 60 år sedan när kol- och stålgemenskapen bildades. Vi bor trots allt på en ganska så liten yta och även fast vi är totalt olika så borde vi kunna komma överrens. Sen började vi krångla med att diktera hur […][...]

Det bör erkännas; när undertecknad för första gången, genom Surprise Hotel, hörde Fool’s Gold någon gång där i höstas, var den första, nobla kommentaren som gavs luft något i stil med följande: ”vad sjutton är det här för jäkla psykbryt?”. Nämnda psykbryt blev sedan en av höstens singlar; intrikat, bubblande, lätt psykedelisk, löjligt melodisk och […][...]

I år har det gått tretton år sedan bröderna Simon och Robin Lee (den senare även med förflutet i A Hundred Birds) släppte sin klassiker In the Trees. En låt som fortsatt leva sitt eget liv, nästan vid sidan om Faze Action, och som så sent som 2007 fick sig en översyn dels av Jerome […][...]

Jag vill ju inte sluta hoppas. Det spelar ingen roll om en artist befinner sig i en till synes permanent formsvacka, har de väl en gång gjort en sån där magisk låt som etsat sig fast och som jag ständigt återvänder till är jag beredd att ge dem hur många chanser som helst oavsett hur […][...]

Jag är fullt medveten om att det engelska ordet för enstöring inte stavas som Matthew Chicoines artistnamn. Men om man ändå väljer en, mycket välvillig, tolkning i den riktningen känns det onekligen välvalt. Bara ett par månader efter släppet av hyllade solodebuten Cardiology packade han stora resväskan, sa hej då till polarna i hemstaden Detroit […][...]

Det är mycket som inte stämmer med Multiply. Funkdrypande souljuveler av den här digniteten ”ska” komma från USA och inte Storbritannien som fallet är här. Så är det bara. Att den dessutom kommer från skivbolaget Warp mest känt för mer experimentella artister som Squarepusher och Aphex Twin är rent sensationellt. Inte nog med att genren […][...]