Recension
- St Elsewhere (CD) Gnarls Barkley
- 2006
- Downtown/Warner
Stört, svart och sansat
Lyssna
Externa länkar
- gnarlsbarkley.com
- Officiell sajt som spelar "Crazy" och bjuder på den underhållande biografin.
- myspace.com/gnarlsbarkley
- Hos Gnarls Barkley på MySpace.com kan du se videon till "Crazy" och flera av de fantastiska pressbilderna. Du kan också lyssna igenom skivan.
- Urban Dictionary/Gnarly
- Urban Dictionary är ett slanglexikon.
- Wikipedia/Gnarl
- Karaktär i den kanadensiska sci-fi-serien "Alien Racers".
- Observer Music Monthly: Plain Crazy
- Utmärkt artikel om Gnarls Barkley.
- YouTube.com
- Ger oss Gnarls Barkley live från Top of the Pops. Låten är så klart "Crazy".
Etiketter
Jag kom sent till Cee-Lo. Hittade aldrig till Goodie Mob innan de hann splittras (men har gjort läxan i efterhand). Det var först i samband med soloalbumet ”Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections” det klickade mellan mig och den nasale lille tjockisen från Atlanta på riktigt.
Med Danger Mouse är historien en annan. Inte så att jag varit nere sen dag ett med de där grejerna han spelade in i skuggan av triphopen under 90-talet, men när han tillsammans med Jemini släppte ”Ghetto Pop Life” hamnade han snabbt på min lista över artister att ha ständig koll på. Sen kom ”Grey Album” och ifjol gav han oss Dangerdoom tillsammans med MF Doom (någonstans hann han också med att spela in andra albumet med Gorillaz, men det behöver vi väl inte prata så högt om just nu).
Tillsammans är Cee-Lo och Danger Mouse superduon Gnarls Barkley. De har redan skapat mindre hysteri med hjälp av höstens hårdast nedladdade allsång – ”Crazy”. Låten som blev den första att toppa singellistan i England utan att den fanns i fysisk form. Låten som fått mig att dansa både hemma och borta, ensam och i grupp i ett halvår nu. Galenskapsgospel med en bubbligt studsande bas, smäktande sorgsna stråkar, körer som bäddar in mer än alla vadderade väggar i världen och Cee-Lo:s hjärtskärande sång. Fullständigt fullkomlig musik.
Det ska sägas med en gång. Det är inte mycket på skivan som är lika direkt som ”Crazy”. Det mesta är svartare med en klagande bluesbotten. Det är lager av ljud som gör skivan svår att tröttna på (tro mig jag har testat den till bristningsgränsen den senaste månaden).
Det finns en plump i protokollet. Det är den minst sagt meningslösa covern av Violent Femmes örhänge ”Gone Daddy Gone”. Den låter bara oinspirerad och själlös, raka motsatsen till resten av skivan. Jag antar att det är en crossover-planka för att ta rockpubliken till det förlovade landet. En sorts ”Hey Ya” om ni så vill. En förbannad, ölstinn, hockeyhallslåt. Ursäkta om jag kräks under två och en halv minut istället.
Men det vägs upp med råge av resten.
För av de resterande tolv låtarna kan jag inte säga vilken jag gillar mest. I min värld går de alla som perfekta gudar. Danger Mouse har skruvat fram sina finaste beats någonsin. De spretar åt alla möjliga håll utan att någonsin ta sig ur den hårt åtdragna tvångströjan. Det är djupt allvarligt på samma gång som det är befriande galet och livsbejakande. På ytan sansat, men under den fullkomligt stört. Och inte en hockeyhall så långt örat kan nå.
Jag har inte gett mig på att försöka dechiffrera albumets tema trots att det är ett mäktigt smörgåsbord som ligger redo att plockas av en gammal filmvetare. Jag försöker förstå mig på Danger Mouse:s ljudvärld innan jag ger mig i kast med Cee-Lo:s texter. Det kommer att dröja ett par månader till.
Publicerad: 2006-04-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-16 10:48
36 kommentarer
Oh yeah! Så bra!
#
Jag kan knappt vänta tills arg skåning kommenterar den här skivan. In my opinion: worst crap ever.
#
en person med anknytning till denna sida denna sida viskade ordet FOLKHEMSNEGER i mitt öra.
jag håller med.
det är tur att en och annan FOLKHEMSNEGER skrämmer upp fläsket på oss blekfeta popnördar ibland.
#
Det finns en plump i protokollet. Det är den minst sagt meningslösa covern av Violent Femmes örhänge "Gone Daddy Gone"
Örhänge.
Hamberg = Michael Nystås?
#
Jag ser ingen såndär "Parental Guideance Explicit Lyrics" sticker på omslaget. Betyder det att dessa Onkel (konkel) Tom snubbar (stålmansdräkt?!) inte har med maddafakka, glock, hoe, biaacthh och liknande?
Dock – det jag hört kickar hästarsle.
#
Det här är årets skiva. Och då är den inte ens släppt i Europa än. Helt lysande.
#
Anders E: Nja, den släpps i England idag. I USA släpps den först 9 maj. I Sverige först 25 maj.
#
0/10. att de desssutom ser ut som helan och halvan visar vilken buskisnivå musiken befinner sig på.
#
"Demon days" är fortfarande det bästa alster Danger Mouse varit inblandad i.
#
Rätt trevlig skiva. Gillar faktiskt covern Gone Daddy Gone.
#
låter väldigt vitt för att låta svart.
#
Vad betyder Gnarls?
#
Hmm… blir till att beställa ikväll så att man förhoppningsvis har den till helgen. :)
Smiley faces är fö. den bästa låten av det jag hittills hört.
#
Arcane: Då kommer du inte att bli besviken. Den är mer representativ för skivan än vad "Crazy" är.
#
jOOn: Vad menar du med vitt? Jag syftar inte på hudfärg när jag skriver svart. Vitt ljud är för mig något helt annat än det som finns på "St Elswhere".
#
Vitt skilda ljud, kanske?
Ja. Jag ska sluta nu.
#
vitare svärta än
spank rock kan det nog inte bli på den här sidan av planet rock:
http://shorl.com/fafrejapastojy
#
Den bäst skivan från i år, lätt. (om jag inte har glömt någon)
#
Gone Dady Gone är väl en gammal blueslåt? Inte något orginal av Violent Femmes?
#
Bong: Möjligt. Gordon Gano (Violent Femmes) delar upphovsrätten med bluesgubben Willie Dixon.
#
Ja, varför rackar alla ner på Demon Days? Den hade ju helt klart sina hödpunkter.
Den här verkar dock ännu bättre, av de spår jag har hört.
#
jag har peppat den här skivan i… några månader nu och jag blev inte besviken när den kom.
och som sagt: smiley faces! en sån jävla låt!
#
patrik: Sorry, skummade bara recensionen. Läser nu att du menar blues-svart.
Min färgassociation var nog mera soul-svart. Är det bara jag som saknar nåt med den här skivan? Hade stora förhoppningar på den här skivan. Har verkligen uppskattat Cee-Lo's rymd-soul-funk och vissa delar av Danger Mouse produktioner.
Det är kanske just det du skriver "Det är djupt allvarligt på samma gång som det är befriande galet och livsbejakande" som jag inte fattat. Ska lyssna mera, hoppas du har rätt.
#
Här finns inga recensioner av Vapnets och The Radio Depts nya skivor? Det är trist och framför allt synd.
#
Gaaah, töntarna i vapnet!
#
jOOn: Det är en skiva som vinner på upprepad lyssning. Den har närmre till gospeln och bluesen än till soulen (jo det är en tunn gräns).
#
världsklass! vinner i längden. gillar titelspåret bäst just nu faktiskt.
#
gone daddy gone ar skitbra, det betyder alltsa att den ar fullandad. Undrar om den slapps i indien ocksa, jag ar sugen pa att plockla upp ett ex sa jag kan lyssna mer.
Gnarls Barkley
jag har faktiskt misstankt att det ar en vink till min gamla favoritbasketspelare
Charles Barkley. Vad tror ni om det?
#
mallefunker: Jag har hela tiden förutsatt att namnet ären passning till The Round Mound of Rebound, men Danger Mouse har i en intervju med Observer Music Monthly hävdat att det inte är så. Fast jag vet inte om jag tänker tro honom.
#
Hajar inte heller den här nedrackningen av Gorillaz. Är det att Damon har haft nog med dagar i glansljuset så att det blir orättvist, eller har folk svårt att skilja på konvolut och innehåll? Kan tänka mig att alla inte gillar tecknat, men här är det musiken vi pratar om.
#
Fan vad gött! Cee-Lo Green…is the soul machine har jag spelat tills korna både kommit hem och åkt till slakthuset, fint att få nåt nytt med den täppta rulltårtan och den galna gnagaren.
#
Sjukt bra skiva
#
Hm. Cee-lo kan verkligen byta skepnad på nåt sätt, fast ändå inte. Det här är bra förresten. Tror jag. Inget känns sådär skitbra och engagerande, men jag har ändå svårt att sluta lyssna. Och samtidigt blir det ändå lite bättre varje lyssning. Smyger sig på mig.
Och angående Gorillaz då? Jag blev lite paff av demon days. Jag såg aldrig som en grupp per se. Jag trodde det var ännu en i raden av ursäkter för Automator, Damon, Del och dom andra att träffa lite folk, parta, släppa en skiva och dra in lite pengar. Som HBMS, Deltron och Lovage. Och sen försvann Automator. Var det för att HBMS's andra skiva floppade? Själv tyckte jag den svängde på nåt jävulskt. Jaja. Dangermouse verkar ju ha hittat hem här, annars tycker jag han har varit lite sökande sedan triphoperan. Lite för fixerad av att göra snygga och hippa grejjer, som i slutändan inte engagerar. Men Gnarls känns avslappnat och angeläget. Kanske Cee-lo tog ner honom på jorden? FÖrövrigt, är inte gnarls ett perfekt exempel på att samarbete är branchens framtid? Ingen av dom är lika bra ensamma va?
#
Namen, Motorsagen ar har igen och kommenterar en skiva av en svart grupp med Onkel Tom-referens? Va trevligt. Jag sager det igen: Du ar en idiot, och folk som kallar det har for vit musik ar rasister. Jepp.
#
[...] RelateratUppföljning av Saul Williams Niggy Tardust (0)Max fem spänn för mp3:an (46)Gnarls Barkley St Elsewhere (34) [...]
#
[...] RelateratGnarls Barkley St Elsewhere (35)Cee-Lo Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections (7)Erykah Badu New Amerykah Part One (4th World War) (6)Daptone i P3 Soul, The Roots hjärtar TV on the Radio, Adam Tensta tar USA och Prince blir svensk jazz (1)J*Davey Land of the Lost EPisode (4) [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).