dagensskiva.com

48 timmar

Lördag

Årets 60 bästa skivor

Antony and the Johnsons

En och annan millimeter-petimeter kommer säkert att sparka bakut när listan läses. Minst fyra av skivorna släpptes 2004. Tre av dem förvisso inte i Sverige förrän i år. En gavs ut 2004 även här för att återutges igen i år. Vi valde att inte vara så nogräknade och låta dem vara med i alla fall. Det var trots allt i år vi brydde oss om dem. Det var i år de räknades i vår värld.

För första gången sedan vårt första år har vi röstat fram samma etta som ni besökare. Skivan är också den enda som fanns överst på två av listorna som skickades in för räkning. Samtidigt fanns den bara med på sex av tretton röstsedlar. På lika många listor figurerade skivorna som hamnade på andra, tredje och åttonde plats. 26 av skivorna har bara fått röster från en röstande.

Då säger det sig själv att placeringen inte är så viktig egentligen. Se istället listan som 60 påminnelser eller tips från oss till er. Förhoppningsvis upptäcker du en ny eller gammal favorit.

Missa inte de personliga årssammanställningarna som delar av redaktionen valt att sätta samman.

1. Antony and the JohnsonsI am a Bird Now
Tio söta, hjärtknipande, underbara, transiga, sinnliga, bitterljuva, teatrala, minimala och dekadenta soulballader som kan få den mest hårdhudade heteroman att smälta som ett vaxljus, det är vad det här paketet signerat Antony and the Johnsons innehåller.

2. RobynRobyn
Kort och intensiv. Och ändå hinner Robyn visa upp breda delar av sitt register under de 38 minuter som skivan snurrar. Gitarrpop, sorgset vemod och hip hop samsas bredvid varandra. Singeln ”Be Mine” fungerar perfekt som just det. Det finns egentligen inte något spår på skivan som känns dåligt eller överflödigt.

3. Håkan HellströmEtt kolikbarns bekännelser
Hellström en fantastisk poet. Orden är lite trubbiga och osnutna men ack så ljuvliga. De skulle kunna fungera på en poesiläsning men skulle aldrig låta så bra som när de kommer ut ur Hellströms mun med ett lidande eftertryck. Varje skiva blir bättre och bättre. Ett annat genidrag var att tillverka skivan med Björn Olsson och Daniel Gilbert. Olssons drömska atmosfärer med hummande körer tillsammans med Gilberts grymma gitarr fyller ut rymden runt Hellströms texter makabert bra.

4. KentDu & jag döden
Låtarna går runt, runt. Ofta utan egentlig refräng. De byggs upp av långa verser som kulminerar i crescendon snarare än att vara transportsträckor fram till en ny allsångskaskad. Ibland direkta som ett slag på käften. Ibland svävande som novemberdis.

5. PlantlifeThe Return of Jack Splash
Om man tar hela funkhistorien och kör den genom samtidens hiphopfilter, grovhackar och sätter ihop delarna igen så landar man gissningsvis någonstans i Los Angeles 2004.

6. MurcofRemembranza
Murcof är electronica för dom som inte tror. Musik att falla för, för dom som inte tror att elektronisk musik kan ge dem någonting. För oss andra är det redan njutning.

7. The Tough AllianceThe New School
Det som ser ut som en slapp intighet är en intellektuell utmaning. Antinorm. Naturligtvis vore det skittråkigt om alla gjorde såhär. Och om TTA fortsätter likadant i all evighet (kanske). Men det spelar ingen roll. Det hör inte ens hit.

8. Jenny WilsonLove and Youth
Jennys röst är nasal, vibrerande och väldigt nära. Texterna handlar om vardagliga fenomen, om skoltiden, om årstider och om kärlek. Melodierna är relativt enkla men med härligt oväntade knorriga vändor som pockar på uppmärksamhet.

9. M.I.A.Arular
På riktigt heter hon Maya Arulpragasam och gör sprittigt sprättig elektrostuds kokad på hiphop, ragga och grime. Dödligt effektiva beats och ramsor som sätter sig lika snabbt i huvudet som i nävar och arsle. Omöjligt att stå still till. Omöjligt att inte bli lycklig av.

10. John LegendGet Lifted
Till skillnad från de flesta av John Legends samtida kollegor handlar det mer om soul med hiphop-touch. Inte tvärtom. Solskenshiphop och Alicia Keys-piano. En vandring genom cd-häftet är som att spola tiden tillbaka ett drygt decennium. Sobert och stilsäkert preppy-mode och motownphilly-frisyr. Svärmorsdröm och kostymgulligt gospelbarn, vandrade längst med kyrkbänkarna. Långt från pimpade bilar och nattklubbsvräk.

11. Frida HyvönenUntil Death Comes
När man lyssnar kanske melodierna verkar enkla medan texterna är otroligt egna. Orden är personliga och så skruvat och humoristiskt raljerande om livet och om det frustrerande hjärtat. Frida kvider och sjunger med sin starka stämma; ”You never got me right!”

12. Martha WainwrightMartha Wainwright
Musiken lever och ljudbilden är väldigt varierad. Oftast är den ganska enkelt uppbyggd, men ibland glittrar piano, stråkar och blås, och det blir myllrande, filmiskt och levande. Hon blandar, på ett kaxigt och eget sätt, pop med inslag av folkmusik, jazz och blues.

13. ShiningIn The Kingdom Of Kitsch You Will Be A Monster
Återhållet och lätt frustrerat slarvar en slapp bassträng fram en takt. Ivrigt handklapp hjälper till och en trugande klarinett lockar ut melodin bara för att avbrytas av en hårt riffande ljudvägg och slamrande trummor. Crossovermetalproggjazz.

14. Mary J BligeThe Breakthrough
Först nu utstrålar hon samma övertygelse i glädjen och ljuset som hon förr visade i sorgen och svärtan. Även om hon gör det hon alltid gjort, soul med hiphop djupt i generna.

15. LalehLaleh
Fjorton låtar pop och visa på svenska, engelska och persiska. En kärlek starkare än all dumhet och ondska. Lalehs musik borde gå på export. Och import. Den borde integreras i varje hjärta som behöver värme här i ett kallt litet land där invånarna alltid vet bäst.

16. London ElektricityPower Ballads
Själva kallar London Elektricity sin musik för ”fast soul music” vilket egentligen säger det mesta. Att använda termen nyskapande känns i allra högsta grad relevant.

17. LaaksoMy Gods
Kompromisslöst kräver ”My Gods” precis så mycket tid det nu tar att hitta till det rätta stället, krypa innanför skinnet för att sedan stanna där länge, länge. Orkar man inte ge den tiden får man helt enkelt skylla sig själv.

18. The Magic NumbersThe Magic Numbers
I stort sett hela albumet har klockrena melodier, de är så fröjdefullt lättillgängliga, det tar inte emot någonstans. Lättillgängliga men inte lättuggade eller vattniga.

19. The DecemberistsPicaresque
”Picaresque” är som en Tim Burton-film i fiskartröja. En bröderna Grimm-saga. Det är kallt och rått och ensamt samtidigt som kitteln hänger över elden, Meloy berättar och The Believer lyssnar och gör anteckningar.

20. The Go! TeamThunder Lightning Strike
Att lyssna på ”Thunder Lightning Strike” är som att läsa en spännande bok. Man kan knappt bärga sig innan man får lov att vända blad och när man väl vänt är det fortfarande lika spännande. Så spännande att man inte vill att boken ska ta slut.

21. System of a DownMezmerize
Kontrastrika skapelser som är hårda, men ändå melodiska och melankoliska. Hårt möter mjukt och ren sång möter skrik. De tar ut svängarna ännu mer. Extra allt, för att citera en pizzabeställning. De hårda partierna är hårdare, de gungiga gungar ännu mer, skivan dryper av melankoli och thrash metal-gitarrerna låter mer thrash metal än tidigare.

22. Final FantasyHas a Good Home
Mest av allt är det en ytterst blyg men oerhört rakryggad Owen Pallett som blandar perfekt arrangerade stråkar, solstrålar och magnifik allvarsam pop. I rollspelsformat.

23. Sharon Jones and the Dap-KingsNaturally
Precis som sist bjuds det på verkliga kvalitetskompositioner. Soul i ordets ursprungliga betydelse. Låtar som känns som klassiker redan under första lyssningarna.

24. My Morning JacketZ
Tio sagolikt vildvuxna spår med de tydliga gemensamma nämnarna att de är storslagna, ekande och mystiska. Rymdcountry, sade någon. Självlysande, sade en annan. Helt jävla underbart.

25. Dangerdoom ”The Mouse & The Mask”
En mus och en mask. Superproducenten Danger Mouse och super-MC:n MF Doom. Snacka om dynamisk duo. Nördhiphop i 2D.

26. Arcade Fire ”Funeral”
Dramatisk popmusik med stråkar. Det fina med ”Funeral” är att den innehåller så många låtar som är så bra att de går att göra singlar av.
Läs om singeln: ”Neighborhood #3 – Power Out

27. RandyRandy the Band
Med sköna 80-talsinfluenser gör Randy punkrocklåtar som funkar 2005. Det är helt OK att dansa till ”Randy the Band” med benvärmare, för dansa känns rätt redan när skivan kickstartar med ”Punk Rock High”.

28. Jamie LidellMultiply
Lidell kastar sig friskt mellan genrer och uttryck men låter aldrig pastischartad. Det märks att allting är gjort med den största respekt och kärlek till förlagorna.

29. Kanye WestLate Registration
”Late Registration” är ett sånt där hiphopopalbum som bryter genom vallar. Inte för att det är så enormt fantasieggande som för att det lyckas nästla sig in i många läger. Och det ger Kanye en position där han har chansen att göra små stick för det han tror på. Garden är som sagt redan nere.

30. Bloc PartySilent Alarm
Det Bloc Party lyckas göra är helt enkelt klockrena, svängiga poplåtar i ett ibland skräpigt, ibland skimrande ljudlandskap. Precis som namnet på albumet avslöjar gestaltar Bloc Party paradoxen i ett tyst larm.

31. Vashti BunyanLookaftering
Ett bevis på att folkmusiken inte dog på 70-talet. Det är också ett bevis för att okonstlad musik inte är död och att det finns hopp för världen.

32. Angel CityLove Me Right
Glättig tuggummipop utan några större ambitioner att skriva ett nytt kapitel i musikens annaler, men samtidigt är steget till exempelvis Annie på många sätt bara bristen på kredd i de rätta rummen.

33. Platinum Pied Pipers ”Triple P”
Funk, soul, house eller hiphop? I Detroit spelar gränsdragning aldrig någon roll.

34. MadrugadaThe Deep End
Vemodet och de stora gesterna som tidigare tagit gestaltat sig i blues, country, psykedelisk depp- och krautrock har hittat en form som är hård som granit, men samtidigt mjuk som en barnhand.

35. NileAnnihilation of the Wicked
Episk och storslagen death metal i hastigheter där de närmast slår knut på sig själva. Tematiskt är det fortfarande egyptiskt så det räcker och på de flesta håll är det flest trumslag vinner som gäller.

36. Sigur RósTakk
Det tycks omöjligt för Sigur Rós att klämma ur sig något dåligt. De avtar aldrig att beröra, man behöver inte vara på något speciellt humör för att lyssna på ”Takk”. En skiva att spela när man vill försvinna någon annanstans för ett tag.

37. Sufjan StevensIllinois
De stora berättelserna om de stora männen, de stora händelserna och de stora städerna hamnar på en vardagsnivå, tar formen av barndomsminnen och blir nära och personliga. Och även om han gömmer sig bakom stora berättelser handlar allt i slutändan ändå om Stevens själv.

38. Sunn0)))Black One
Många band hävdar att de bryter ny mark och tänjer gränser. Floskler som dyker upp i var och vartannat bands biografi. Just därför är det skönt att möta ett band som verkligen backar upp de orden.

39. The Cardigans ”Super Extra Gravity”
Rock-Cardigans fortsätter sin resa runt månen.

40. Kelley Polar ”Love Songs of the Hanging Gardens”
Finsnickrad stråktronica.

41. ColdplayX&Y
Stadiumpop för melankoliker.

42. BurstOrigo
De har lyckats forma en smekande knytnäve, symmetrisk och organisk, men ändå hårt knuten. För trots melankolin är Burst inte rädda för att dra på med vare sig dist eller tvåtakt.

43. Mewand the Glass Handed Kites
Steget rockigare och kanske lite skramligare. Det går fortfarande inte att missta sig på deras unika sound, i samma släktled som band som Flaming Lips eller Mercury Rev. De drömvärldar Mews musik sveper in lyssnaren i har blivit lite mörkare. Surrealistisk drömindie.

44. Daft PunkHuman After All
En idé räcker. Det är den sanning Daft Punk bevisar med ”Human After All”. Och att de inte behöver vara något mer än mänskliga för att göra just det. Det räcker att ha en bra idé. Don't overdo it, just do it.

45. O.C.Starchild
Blåsoulig hiphop för finsmakare. Somrigt sväng med melankolisk touch. Musik att glida till i nedgångna och risiga skrotbilar med bakluckan fylld av bas. Och med drömmar fyllda av solsken och ett annat liv.

46. PennebakerA New Skyline
Där buttra metallmän och anemiska indieprinsar sitter och tänker på döden och vilka poser som klär den bäst, där skickar Pennebaker fram en bukett blommor och ett glas hallonsaft med en hälsning som helt kravlöst säger ”Välkommen”.

47. Sofia Karlsson ”Svarta ballader”
Dan Anderssons poesi omsatt till svärtade visor.

48. Devendra BanhartCripple Crow
När Devendra är färdiga med oss har han, förutom att ha varierat sin engelska med att sjunga på den mjukaste spanska, blandat gitarrplock med psykedelisk folk och singer/songwriter med svängiga popmelodier till en vacker ömtålighet.

49. JaqeeBlaqalixious
Precis som Jimi Hendrix säkert inte mentalt förstod sina fingrar när dom befann sig på gitarren verkar Jaqees röst sakna kontakt med hennes hjärna. Så instinktivt, så träffsäkert och så förbålt snyggt.
Läs även konsertrecensionen från Hultsfred, från vilken citatet är hämtat.

50. Towa TeiFlash
40 minuter mest dansant pop med mycket yta och kanske lite mindre djup. Passar som handen i handsken de dagar då man vill ha mest dansant pop med mycket yta och kanske lite mindre djup, alltså.

51. DraconianArcane Rain Fell
Sävligt och varsamt förs man fram genom vågorna på ett hav av självömkan och ren svart misär. Seglande under den gothanstrukna doomens flagg hörs Anders Jacobsons stämma ljuda mellan bränningarna.

52. CommonBe
Common tog ett par steg tillbaka och spelade in ett album som är så mycket hiphop det nästan bara går. Klassiska beat, soulsken och rullande texter. De som hoppats att Common skulle fortsätta sin resa ut i funkrockrymden blev förstås besvikna, men vi andra log ikapp med Common.

53. Anthony Hamilton ”Soulife”
Gamla soullåtar som till slut såg dagens ljus efter år bakom lås och bom i bortglömda arkiv.

54. kINThe Zombic Hunch
kIN har gjort en vansinnigt trevlig skiva.

55. Son VoltOkemah and the Melody of Riot
Jay Farrar står stadig i en amerikansk rocktradition som hämtar sin musikaliska inspiration ur country och blues. Och nog är det skönt när motståndet och upprorets sånger ibland blir vackra och dolska.

56. M. Ward ”Transistor Radio”
M. Wards mörka, skrovliga röst går upp i falsett, han visslar en stund, struntar i sången genom några spår. I tysta, rökiga rum och på promenader med stråhatten i hand på skräniga gator strömmar definitionen av lo-fi ur en transistorradio i bakgrunden och smyger sig på tills det bara är du, M. Ward and a little bit of Hi-Fi.

57. Architecture In Helsinki ”In Case We Die”
Australien är nästa Kanada.

58. Will SaulSpace Between
Saul har inte helt lämnat house- och technoinslagen, de finns ständigt närvarande men får trängas om utrymmet med så mycket mer. Analogt uppvärmda basgångar, österländska slagverksrytmer och lösryckta vokalsamplingar blandas med brutna beats, smattrande electro och framförallt, lite förvånande, djupt ekande dub.

59. Sibiria ”Norrlands inland”
Popstad Östersund.

60. Saïan Supa CrewHold-Up
”Hold-Up” känns om möjligt än mer dynamisk än tidigare skivor. För även om det är en större dos allvar bakom ett antal låtar finns lekfullheten kvar.

Personliga listor
Emelie Bååth
Kal Ström
Ola Andersson
Patrik Hamberg
Tomas Lundström

Redaktionen, dagensskiva.com

Publicerad: 2006-01-14 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-04 20:08

Kategori: Årets skivor, Lista, Lördag

42 kommentarer

Abo! Gemensam etta.

Medlem 2006-01-14 00:01
 

Nä. Inte ett rätt. Men Ström hade åtminstone med Nine Horses på sin lista, så han får en halv poäng.

Medlem 2006-01-14 00:18
 

vore jag lite argare, lite mer skånsk, skulle jag beklaga mig högljutt och muttra om mittivägensvenneindie.

men nu nöjer jag mig med att känna mig alternativ.

Medlem 2006-01-14 00:23
 

Hohaa här fanns faktiskt tre av de på min lista iaf med, 300% fler än på besökarlistan. Det är inte bara jag som har bra smak.

Medlem 2006-01-14 00:35
 

humla använder sig av någon sorts sällsynt medicinarmatematik när hon räknar procent.

Medlem 2006-01-14 00:41
 

Jag är iofs ganska full nu, men det var ändå en OK lista.

Medlem 2006-01-14 04:12
 

tråkig kompromisslista.

Medlem 2006-01-14 05:07
 

när man kollar på listan inser man att 2005 var ett kasst musikår. hoppas 2006 blir bättre..

Medlem 2006-01-14 07:23
 

2006 blir väl ett verkligt höjdarår. Genesis återbildas. Blur kommer med nytt skit. Stooges gör ny platta. John Lennon återuppstår från de döda. Ja jävlar. Listan är bättre än vad man kunde vänta sig men några saknas ju.Rufus Wainwright? Goldfrapp?

Medlem 2006-01-14 09:27
 

fyfan vilken usel lista. gillar ni musik eller vibrato egentligen?

Medlem 2006-01-14 09:37
 

Robyn har ingenting på listan att göra. Hon är värdelös.

Vill se TTA längre upp, samt Erik De Vahl och självfallet Håkan på första platsen.

My Morning Jacket och Embassy då?

Medlem 2006-01-14 11:28
 

Håller med arg skåning.

Medlem 2006-01-14 11:31
 

murcof på 6:e plats, respekt!!

Medlem 2006-01-14 11:35
 

rätta mig om jag har fel, men visst kom väl arcade fire's "funeral" 2004?

Medlem 2006-01-14 12:39
 

Varför inte döpa om sajten till DagensPopSkiva.com… Det är ju helt uppenbarligen sanningen – på gott och ont!

Medlem 2006-01-14 12:46
 

Skönt att redaktionen är mindre konform i sin smak än besökarna.

Medlem 2006-01-14 12:54
 

k-phonic: i USA var det så tror jag. Men i Sverige släpptes den i februari 2005. Vi har en förklarande text som inledning till själva listan som bland annat tar upp det.

Tomas Lundström Redaktionen 2006-01-14 13:12
 

Det finns en skiva som inte har kommit med på många listor i år och det gör mig förvånad för den är så bra. Min etta för 2005 är Reigning Sound. På det stora hela är det i övrigt en okej lista. Saknar dock Richard Hawley, Tomas Andersson Wij, Eldkvarn och Blood Music.

k-phonic: Funeral släpptes i Europa i februari 2005. Tidigare hade den bara släppts officiellt på andra sidan Atlanten.

Medlem 2006-01-14 13:14
 

Mest väntade med den här listan: Kommentarerna som tävlar i att beskriva hur mycket mer alternativ man själv är i jämförelse

Medlem 2006-01-14 13:19
 

Ade: My Morning Jacket finns på plats 24.

Patrik Hamberg Redaktionen 2006-01-14 13:27
 

Okkervil River, Smog, Andrew Bird, Wolf Parade, Spoon & The Mountain Goats.

Är några som jag tycker borde vart med på listan men men…

Medlem 2006-01-14 14:10
 

Makalöst att The Embassy inte ens är med på listan! Hade också viljat se Jim Noir´s skiva på en hög placering. Makalös är den…

Medlem 2006-01-14 14:56
 

…och var är förresten El Perro del Mar?!

Medlem 2006-01-14 14:58
 

hej hopp. var har ni lagt Embassy? var är Isolation Years? Death cab for cutie? missade jag Suburban kids..?

skärpning till nästa år.. förresten, ni glömde nog Agnes och Darin.

Medlem 2006-01-14 16:32
 

Kul att Randy fick vara med på listan i alla fall!

Medlem 2006-01-14 17:18
 

colleen, julian fane, midaircondo, paddington DC……blä vilken träig lista. Enda som var lite kul var murcof och M.I.A förstås. resten luktar mest bajs

Medlem 2006-01-14 17:37
 

Ja, dåligt att inte SKWBN var med. Jag har fortfarande inte hört mer än en låt med Anthony and the Johnsons och jag känner mig inte så jättesugen på att göra det heller.

Men annars en helt okej lista.

Medlem 2006-01-14 17:41
 

Johnossi då?

Medlem 2006-01-14 18:20
 

fan, jag är jävligt trött på skåningen. Klagar på tamejfan allt. Hur skulle din lista se ut. Det är jag väldigt intresserad av. Fast du säger väl säkert att du inte kan göra nån, eftersom det inte finns nån bra musik…

Medlem 2006-01-14 19:03
 

Skum lista måste jag säga. måste vara väldigt många skilda åsikter. vart är tunng – mothers daughter… eller embassy – tacking?

Medlem 2006-01-14 19:50
 

Death cab är väl visst med. Plats 45.

Medlem 2006-01-14 20:19
 

Ettan är klockrent rätt men sedan hade ni inte många rätt

Medlem 2006-01-14 21:13
 

thebig: 45. O.C. "Starchild"

Blåsoulig hiphop för finsmakare. Somrigt sväng med melankolisk touch. Musik att glida till i nedgångna och risiga skrotbilar med bakluckan fylld av bas. Och med drömmar fyllda av solsken och ett annat liv.

antingen vet jag ingenting eller så har death cab börjat göra hip hop…

Medlem 2006-01-14 22:04
 

Var är Rufus??

Medlem 2006-01-14 22:59
 

tycker att jag har hyfsad koll på musik och hyfsad bred musiksmak, och visst är det svårt att sätta samman en lista..men ärligt talat, är detta VM i att hylla skivor som inte en jävel hört talas om? jag hittade knappt 2 skivor som jag hört. eh, 2 skivor av 60 och endast 18 artister/grupper av 60 som jag kände till namnet på. eller så var inte 2005 mer spännande än så här?

Medlem 2006-01-16 12:26
 

itsbetter: Kanske var det just spännande 2005 var om det var så få album/artister som du hört talas om. Som Patrik skriver i inledningstexten – se det här som en lista över bra skivor att upptäcka om du inte redan gjort det.

Ola Andersson Redaktionen 2006-01-16 13:00
 

Det mesta på listan har jag inte hört, men de flesta av mina favoriter saknas. Men det är kul med nya tips.

Formuleringarna därimot; "…tillsammans med Gilberts grymma gitarr fyller ut rymden runt Hellströms texter makabert bra.". Makabert bra? Någon slags lägstanivå måste ni väl kunna hålla?

Medlem 2006-01-16 13:59
 

Ja fy fan vad förutsägbar och tråkig lista, bortsett från ett par ljusglimtar. Robyn, vem fan är det?

Medlem 2006-01-17 19:35
 

Åh! Jag lovar att jag tänkte: "Anthony & the Johnsons på första plats när jag klickade på länken!

Men var är Clap Your Hands Say Yeah?

MajorTom Medlem 2006-12-01 15:09
 

[...] Redaktionens topplista [...]

2005! | dagensskiva.com Oregistrerad 2009-04-18 00:01
 

Min lista:

1.Antony & The Johnsons – I Am A Bird Now (9/10)

2.The Go-Betweens – Oceans Apart (9/10)
3.The New Pornographers – Twin Cinema (9/10)
4.The Rolling Stones – A Bigger Bang (8/10)
5.The Tears – Here Come The Tears (8/10)
6.Andrew Bird -The Mysterious Production Of Eggs (8/10)
7.Magic Numbers – s/t (8/10)
8.Richard Hawley – Coles Corner (8/10)
9.Mark Mulcahy – In Pursuit Of Your Happiness (8/10)
10.My Morning Jacket – Z (8/10)
11.The Decemberists – Picaresque (8/10)
12.Al Green – Everything’s OK (8/10)
13.Graham Parker – Songs Of No Consequence (8/10)
14.Robert Plant – Mighty Rearranger (8/10)
15.Martha Wainwright – s/t (8/10)
16.Bruce Springsteen – Devils & Dust (7/10)

Svenskt:

1.Thåström – Skebokvarnsv. 209 (9/10)
2.Eldkvarn – Atlantis (9/10)
3.The Cardigans – Super Extra Gravity (8/10)
4.Håkan Hellström – Ett kolikbarns bekännelser (7/10)

Medlem 2009-04-18 09:50
 

Bubblare:

17.Garbage – Bleed Like Me (7/10)
18.Sigur Rós – Takk (7/10)
19.Jenny Wilson – Love & Youth (7/10)
20.M. Ward – Transistor Radio (7/10)
21.Blind Boys Of Alabama – Atom Bomb (7/10)
22.Wilmer X – 13 våningar upp (7/10)
23.Bonnie ’Prince’ Billy & Matt Sweeney – Superwolf (6/10)
24.New Order – Waiting For The Sirens Call (6/10)

Svenskt:

5.Kent – Du och jag döden (6/10)

Medlem 2009-04-18 10:03
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig