Kommer de bli större än U2? Kommer de bli störst i världen? Kan det vara tack vare Chris Martins fruga Gwyneth Paltrow som försäljningssiffrorna har ökat i USA? Coldplay har blivit ett fenomen, med mediedrev i samma storlek som vilken Big Brotherdokusåpa som helst. Tillräckligt med skivsläppsbevakning för att bli trött på det innan man […][...]

Att lyssna på Carl Cox senaste albumleverans är en milt sagt kluven upplevelse. Att det skulle bli en del umpsh-umpsh var jag väl rätt övertygad om, det är ju tyvärr lite så jag tänker när jag hör Carl Cox namn. Umpsh-umpsh. Men Carl kan ju mycket mer om han bara vill, det har jag ju […][...]

Fyra medlemmar, en sångerska som givit namnet sin grupp, någon form av soul. Visst skulle det vara lätt att börja dra Sade-paralleller, men Da Silvas musik är långt ifrån lika mjuk som Sade. Det som möjligtvis skulle förena Sade och Da Silva rent musikaliskt är att de, lite slarvigt, kan sägas dela samma del av […][...]

Kill rock'n'roll Let it bleed Våt dröm för alla anti-rockister. När Olle Cornéer släpper sitt debutalbum som Dibaba sticker han ut. Inte för att han är den första människan någonsin som vill bajonettera ihjäl de sista rockarna och exorcera ut de sista Elvis-kvarlämningarna för mänsklighetens bästa. Nej, snarare för att hans musik låter väldigt lite […][...]

Om man kan tala om ”institutioner” inom svenskt klubbliv så skulle förmodligen (Raw) Fusion ligga rätt bra till. Sedan 1996 har de bjudit på genreöverskridande klubbupplevelser – om det sedan handlat om brassevibbande klubbjazz eller hårdslående hiphop har spelat mindre roll. Med det i bakhuvudet borde jag egentligen inte ha blivit förvånad över innehållet på […][...]

Satoshi Tomiee kan göra ungefär vad som helst. Det kommer inte att förändra någonting. Satoshi Tomiie kommer nämligen alltid att vara en enda låt för mig. ”Tears”. Magin som Satoshi skapade tillsammans med Robert Owens under Frankie Knuckles vingar. House när den är som allra vackrast och allra sorgligast på ett sätt som få varit […][...]

Att bli bedömd för den man är och inte för det man gör sopa till vem som helst med ett pansarförstärkt glastak. Att det är bra för att vara svenskt eller bra för att vara tjejer. Men det som kan vara värre än medvetet trycka ner någon på grund av exempelvis sitt kön är när […][...]

Tredje gången gillt för skånska reggae-kollektivet Svenska Akademien. Och djupare ner till rötterna. Steget mellan debuten och förra albumet innebar fler människor och fler instrument. Mer organisk musik och mer baktakt av gammalt snitt. Tajt samspel och fler röster flyttade in livespelningarna på skiva. Eller åtminstone nästan. På ”Resa sig opp” har Svenska Akademien inte […][...]

Det händer allt mer och mer sällan att musik kör över mig som ett skenande känslojärnverk. Felet är ju mitt, förstås. Det är inte det att musiken blivit sämre eller mindre omvälvande, det är bara det att jag blivit äldre. Mer luttrad. Men fortfarande finns det få saker som går upp mot känslan att bli […][...]