Att den svenska jazzscenen är mer välmående än på mycket länge lär inte ha gått någon förbi vid det här laget. Etablerade artister som Jonas Kullhammar, Torbjörn Zetterberg och E.S.T., för att ta några exempel, får sällskap av en ständig ström av allt fler skickliga musiker med egna och nya uttryck.

Saxofonisten Kristian Harborg har en gedigen grund av livespelningar och samarbeten att stå på när hans Kristian Harborg 4 nu släpper sin debut. En skiva som varit på gång ett bra tag men som Harborg, i samråd med Jonas Kullhammar, beslöt sig vänta med ett tag för att kvartettens material skulle få mogna innan det var dags för inspelning. När man lyssnar på Harbotastic som spelades in live på Glenn Miller Café i Stockholm under två marsdagar i år är det bara att applådera det beslutet.

På sju Harborgska kompositioner bjuder kvartetten på en frejdig och spelglädjesprudlande upplevelse. Rytmsektionen med Daniel Fredriksson och Kenji Rabson driver på smidigt och stabilt och att det här är Rabsons första två spelningar med bandet överhuvudtaget är smått sensationellt när man hör hur tighta de är. Ludvig Berghe briljerar med flyhänt följsam pianoekvilibrism och visar i Reverend Goose och Subterraneans vilken lysande pianist han är.

Men framförallt är Harbotastic som sig bör Kristian Harborgs skiva. Han excellerar både som kompositör och solist. Bluesigt tassande låtar möter cool mjuk swing och attitydstinna grooves som suveränt stötiga The Sole of Jonas Kullhammar. Hans saxofonstämma växlar samtidigt mellan ett melodiöst stillsammare nästan vemodigt uttryck I Knew it All Along, intensivt gnyende och brölande improvisationer som i One Less Car on the Road.

Kristian Harborg 4 har redan på debuten hittat ett eget fullt utvecklat sound. Ett sound stöpt i mer traditionell bluesig grundton än nyskapande och experimentellt men också genomfört med en sådan stil och känsla att man inte kan annat än gilla det.

Kristian Harborg 4 är bara ytterligare ett exempel på att den svenska jazzscenen mår sällsynt bra just nu.