Ögonblicket lämnar mig igen så märkligt Du var så nära nyss Kom till mig Nu om du vågar Var tyst! Nu väntar tiden på en kort kyss Nu väntar tiden Nina Ramsby sjunger och Ludvig Berghe följer med pianot. Eller rättare sagt Ludvig Berghes piano sjunger och Nina Ramsbys röst följer. Det är det första […][...]

Vi kommer fram till Annedalskyrkan och hinner se slutet av Scott Matthews spelning. Det är finstämt och märkligt i den tysta kyrkan. Han har en vit klädedräkt med hood. Modern hippie. Bänkraderna är fulla och ljussättningen av koret är fantastiskt. Stämningen blir naturligt sakral och högstämd. Strax efter klockan ett avslutar de sitt set, lite […][...]

Att säga att pianotrion som format spelat en vital del för den svenska jazzen de senaste tio-femton åren är knappast att sticka ut hakan. Själv har jag aldrig riktigt fastnat för just den uppställningen (det finns ett par undantag som bekräftar regeln). Trots att uttryckets uppenbara begränsningar fascinerar mig. Ett piano/flygel, en bas och ett […][...]

Att den svenska jazzscenen är mer välmående än på mycket länge lär inte ha gått någon förbi vid det här laget. Etablerade artister som Jonas Kullhammar, Torbjörn Zetterberg och E.S.T., för att ta några exempel, får sällskap av en ständig ström av allt fler skickliga musiker med egna och nya uttryck. Saxofonisten Kristian Harborg har […][...]