Ni vet, ibland känner man sig sådär smart när man får en ny skiva i sin hand. Man känner att det här var väl inget. Ni var ju bättre förr. Men så sladdar det fram en störd jävel och knackar mig på axeln. Han säger: We got a problem. Jag lyssnar inte så noga. Herregud. Quit Your Dayjob kunde ju bara få ur sig en EP sen var det tydligen slut. Den störda jäveln knackar mig i pannan istället. Han skriker: WE GOT A PROBLEM.

Det är ju inte utan att man vill älska några som är så dumt envisa. Som är så utan vett och sans. Det är i galenskapen geniet sitter. Utanför ramarna är inte ens en fråga för dårarna. Kommer ni ihåg mongona i von Triers rike? De som visste. Det är däråt Quit Your Dayjob siktar. Erase my face! Sperms are germs! She-male Godzilla!

Små knorrande synthar, ylande sång och jävligt korta låtar. Precis som de ska göra. Idiotiska texter som upprepas till förbannelse. Precis som det ska vara. Och jag vill jag vill jag vill jag vill älska den här skivan. Men jag kan inte riktigt. Och det roligaste med den känslan är att jag känner mig mer besviken på mig själv, än på Quit Your Dayjob.

Om uttrycket ursäktas så är de på tok för lite cp på ”Sweden We Got a Problem”. Jag vet inte riktigt hur det är möjligt med det här materialet och det här bandet. Men det känns återhållet. Som att de medvetet skruvat ner energin. För lite Hey! Ho! Touch & Go!

Men herregud, jag klagar. Och jag kommer säkert få ångra det. Herregud. Det var ju jag som inte delade ut en tia till ep:n trots att den förtjänade det. Och det finns bra låtar här. Titellåten är en sån där som gör att du vill förvandla dig till den där jäveln och gå och knacka folk på stan i pannan för att skrika: I GOT A PROBLEM! Och det är ju inte utan att man blir glad för att de dessutom tar strid mot fjärilarna. Det är en god strid. Fladdrande jävlar.