dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Matthew Herbert: Plat du jour
Plat du jour (CD) Matthew Herbert
2005
Accidental/dotshop.se
6/10

Koncept och blandat

Lyssna

Sök efter skivan

Vad gör man om man har alldeles för mycket fritid?

Om man heter Matthew Herbert spelar man in ett konceptalbum. Om mat.

Egentligen räcker det väl med första spåret ut på Matthew senaste album fått titeln ”A. The Truncated Life of a Modern Industrialised Chicken” för att konstatera att ”Plat du jour” inte är ungefär som vilket annat album som helst du köper. Titlar som ”An Apple a Day” (ljudet av 3 255 människor som äter äpplen), ”An Empire of Coffee”, ”Fatter, Slimmer, Faster, Slower” (lysande parafrasering där) och den subtila ”Pigs in Shit” ser till att du verkligen inte missar vad det handlar om.

Mat.

Men Matthew Herbert vore ju inte Matthew Herbert om konceptet stannade där. Han har valt att bygga upp mer eller mindre hela ”Plat du jour” med ljud som på ett eller annat sätt är relaterade till mat eller matindustrin. Med andra ord som det Matmos gjorde på ”A Chance to Cut Is a Chance to Cure” när duon byggde sin musik kring det som ska vara ljud från olika delar från sjukvården (med förfestfavoriter som ögonoperationer och fett som sugs ut).

Med andra ord låter ”The Trucated Life of a Modern Industrialised Chicken” ungefär precis så. Fast klädd i en oförskämt vacker ljudkostym. Och ”Pigs in Shit” är förstås ljudet av stekt fläsk.

Infoga valfri ordlek på temat ”inte lättsmält”.

Men samtidigt som det kan verka som att Matthew verkligen slagit en knut för mycket på sig själv så blir ”Plat du jour” en förvånansvärt okomplicerad skiva att lyssna på, åtminstone med de förutsättningarna (även om det bitvis blir för mycket ljud och för lite struktur). Att albumet bjuder på, för mig, välkomna element som ”rytm”, ”melodi” och till och med ”sång” spelar givetvis in.

För Matthew lyckas med det som ”A Chance to Cut Is a Chance to Cure” aldrig riktigt fick till. Ett album att lyssna på. Inte bara att lyssna och fascineras av (alternativt äcklas, eller kanske både och) utan framför allt ett album att försvinna in i utan någon tanke på hantverk eller bakomliggande filosofi. Musik att uppleva med alla sinnen. Eller i alla fall nästan. Det är här de fullständigt fantastiskt vackra ”The Nine Seeds of Navdanya” och ”Waste Land” finns. Andra gånger hörs tydliga ekon av samarbetet mellan Matthew och Roisin Murphy, allra tydligast i ”Hidden Sugar” som landar inte långt ifrån ”Ruby Blue”. Och ”Celebrity” kan faktiskt inte sägas vara något annat än en ren poplåt (även här mycket Roisin) där Matthews ständiga partner Dani Siciliano mässar fram tänkvärda textrader som ”Go Britney / Go Justin / Go David, Victoria / Go Beyoncé!”

På ett sätt kan ju ”Plat du jour” sägas vara lite mesig i matsammanhanget ställd jämte Das erste wiener Gemüseorchester med sitt grönsaksdogmaupplägg, där i princip alla instrument som musiken framförs på är gjord av grönsaker. Men Matthew kan ju åtminstone kontra med den diskret politiska pamfletten ”Nigella, George, Tony and Me”. Ett stycke som ska ha kommit till genom att Matthew återskapade den maträtt som tv-kock-Nigella tillagade när Tony Blair hade George Bush över på besök. En maträtt som Matthew därefter varsamt placerade ut på en äng någonstans i England.

Sedan hyrde han in en stridsvagn, körde över maten och spelade in alltihop.

Man kan i alla fall inte beskylla Matthew för att inte köra sina koncept fullt ut.

Ola Andersson

Publicerad: 2005-08-17 00:00 / Uppdaterad: 2005-08-17 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3381

8 kommentarer

en ny skiva med matthew herbert ska alltid kollas upp.

vilket sammanträffande, lyssnade faktiskt på 'a chance to cut…' idag. jag håller med dig om att det nog inte skulle skada med lite mer struktur. 'plat du jour' har jag väntat på!

och ola, du är lika bra som vanligt.

Medlem 2005-08-17 00:17
 

Nu blev jag hungrig

Medlem 2005-08-17 00:19
 

Det kanske är tröttheten som har slagit in, men det där lät helt magnifikt!

Medlem 2005-08-17 01:24
 

JAg tycker att Matmos ibland kan bli lite för mycket.

Medlem 2005-08-17 09:32
 

Angående Recenserat-kommentarerna till vänster: Även Matthew själv har ju vart och pillat på Björk-skivor. Kolla in den finfina 'Matthew Herbert Handshake Mix' av Pagan Poetry.

För övrigt så var Matthew Herbert Big Band med Dani i gummistövlar och en jazzorkester rivandes tidningspapper något av det bästa jag såg på scen 2004. Skivan rekommenderas varmt också.

Medlem 2005-08-17 10:55
 

Jag tycker bara att det kanske borde framgå att Herbert ju gjort temaskivor tidigare. Till exempel "Bodily functions" och "Around the house", där ljuden hämtas från kroppen respektive hemmet. Sen finns klart storbandsplattan och riktigt gamla grejer, som låten "Pen" från jättelängesen där alla ljud kommer från en penna.

Medlem 2005-08-17 14:04
 

"Om man har för mycket fritid?"

Det är det här som Matthew Herbert gör och har gjort i 10 år. Från Wishmountainskivorna Radio & Video på Evolution till senaste Big Band-skivan. Att referera till Matmos är löjligt, dom har aldrig bidragit med nånting nytt och Herbert sneglade knappast ditåt när han funderade vad han skulle göra härnäst.

Medlem 2005-08-17 22:25
 

Att Herbert gör musik med mat som förtecken känns inte särskilt nydanande. Redan 2002 som Radio Boy (the mechanics of destruction, [accidental]http://www.magicandaccident.com) gjorde Matthew herbert exempelvis låten "McDonalds" baserat på ljud från ett Big mac meal.

Medlem 2005-08-18 10:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig