Under femtio år ska Sufjan Stevens ge ut en skiva för varje amerikansk stat. Med tanke på den ambitionsnivå han satt genom ”Michigan” och ”Illinois” tror jag inte en sekund att han lyckas. Vill han däremot testa ett marknadsföringstrick så har han lyckats. Det senaste verket, nummer två i ordningen med geografiska skivor, är ett extremt ambitiöst projekt. Tjugotvå spår på en timme och en kvart berättar historier om städer, personer och händelser i staten Illinois. Det har krävts ett rejält researcharbete och med tanke på att Stevens enbart besökt Chicago tidigare och inte visste mycket om staten alls så är det beundransvärt.

”Illinois” är ett riktigt skrytverk. Stevens hanterar inte mindre än tjugotre instrument och kommenterar det själv med ett ”Oh Lord, help us!”. Han flexar med att ha skrivit alla arrangemang själv, ”painstankingly”, och han har gjort det väl. Skivan är teknisk och välarrangerad. Körerna på ”Chicago” och ”The Tallest Man, The Broadest Shoulders” bär fram en melodi som nästan försvinner i arrangemang. Men Stevens viskande sång och de stora men lågmälda körerna bygger tillsammans med kvartetten The Illinoisemakers, tidigare Michigan Milita, högtravande och ambitiösa verk som när det kommer till kritan känns både små och introverta.

De stora berättelserna om de stora männen, de stora händelserna och de stora städerna hamnar på en vardagsnivå, tar formen av barndomsminnen och blir nära och personliga. Och även om han gömmer sig bakom stora berättelser handlar allt i slutändan ändå om Steven själv.

Den svidande vackra balladen ”John Wayne Gacy, JR.” väcker på ett otäckt sätt en sympati för seriemördaren John Wayne Gacy och Sufjan Stevens hittar mycket hos sig själv i berättelsen.

And in my best behavior
I am really just like him
Look beneath the floorboards
For the secrets I have hid

”Casimir Pulaski Day”, som lånat titeln av den årligt återkommande hyllningsdagen för den polske frihetskämpen Kazimierz Pulaski, är om möjligt ännu vackrare, sorgligare och klarsynt.

All the glory that the Lord has made
And the complications when I see His face
In the morning in the window
All the glory when He took our place
But He took my shoulders, and He shook my face
And He takes and He takes and He takes.

Den mastiga speltiden, körerna som aldrig riktigt tillåts ta i, arrangemangen som döljer melodier, de överlånga, pretentiösa titlarna, till exempel ”THE BLACK HAWK WAR, or, How to Demolish an Entire Civilization and Still Feel Good About Yourself in the Morning, or, We Apologize for the Inconvenience but You're Going to Have to Leave Now, or, 'I Have Fought the Big Knives and will continue to fight them until they are off our lands!'” som en annan sjuttonhundratals-roman, eller tre, förändrar inte det faktum att Stevens är en oerhört begåvad textförfattare och musiker och vet hur han ska förvalta sin talang.