Så det här är skivan som ska ta död på alla skivor. Det här är tydligen bandet du ska lyssna på om du tröttnat på den ”etablerade poppen”, innebärande artister som Håkan Hellström, Bad Cash Quartet och Eskobar.

Stoppa den etablerade popen, stoppa den. Så långt allt gott. För det är ju alltid kul när någon försöker.

Det är nu kanske inte jätteovanligt att någon försöker. Och man kan visserligen kanske fråga sig exakt vari protesten mot dessa band ligger. Teenage Space Monsters gör själva inte direkt någon revolutionerande insats för att föra popen till vita, tidigare outforskade fläckar på musikkartan.

Vad de gör är egentligen gitarrpop. Inte slående kommersiell pop; sången är sådär indieskränig, på gränsen (eller möjligtvis över den) till att vara jobbig.

Det är kanske inte skivan som ska avsluta alla skivor. Men någon potential finns det nog här. Inte att nå kommersiella framgångar, likt Bad Cash och Håkan, men inte skulle de väl ha det som mål. Inte att göra revolution av NME-mått mätt. Men någon slags underjordisk revolution kanske.