Ett exploderat hjärta i bröstet tvingas ut i mikrofonen. Ljudet bryts i kanterna. För nära micken. Nästan för intensiv. Nicolai Dunger häller ut sina känslor med darrande stämma genom mikrofonen.

Rörstärkarna surrar som livsuppehållande utrustning. Långsamma slagverk trevar fram en egen takt och gitarrsträngarna darrar runt orden. Och orden är som balsam på solbrända axlar, som en isig cocktail i en het strupe, som en kärleksfull smekning över en sorgsen panna. Ra smakar svalka.

Loveearth Song … är det vackraste Nicolai Dunger någonsin gjort. (Men då har jag heller aldrig riktigt hittat fram i hans vanliga produktion. Med Soul Rush kanske?) Det tysta slagverkets svingande slag, en blockflöjt som kanske verkar tafflig i ihåliga hjärtan under handplockade gitarrslingor och sången. Sången.

I believe in the morning,
when the world is ready
it'll see a dreamer like me.
You'll wake in the morning
and see it's beauty in the light of night's break.

Det är nästan så det får mig att tvinga mig ur den sköna semestersängen för tidigt för att få uppleva det själv. Eller kanske istället stanna upp tills den når mig.

I breaket till Can You? visar han upp ännu en sida av sig själv. Han hämtar orden långt nerifrån, sugande upprepar han sina frågor över ett jazzigt piano. Nästan uppfodrande. Can you show me a place to live / Then I'm on fire / And you're my friend seeking all the different sides of love. Tills han hämtar fart igen för att avsluta

Häpna fortsätter vara ett av landets bästa skivbolag.