Jag har alltid tyckt Nicolai Dunger är en väldigt sympatisk artist. En artist jag gillar på avstånd, men inte riktigt lyssnar på. Han har varit lite för vän eller för storvulen, lite för mycket. För mycket för mig. Men för några år sedan hittade han helt rätt. Han gjorde tre skivor (2005, 2006 och 2007) […][...]

Igår eftermiddag undrade Patrik om vi inte hade glömt göra en månadssammanfattning. Det hade vi ju. September, världens bästa månad, hade passerat innan vi hann ropa ”Girls!”. Men material till en lista saknades inte. Nicolai Dunger Can You? (låt) Nicolai Dunger återanvänder A Taste of Ra i eget namn. Bäst på nya skivan såklart. (Karulus […][...]

Det sprakar som från en riktigt risig gammal vinylskiva samtidigt som tonerna till Internationalen vevas på en lika sliten speldosa. Med det enkla greppet sätts ramarna för 1900:s debutalbum. Omslaget, pressbilder och låttitlar skvallrar också om en ljudbild av en tid som för länge sedan flytt. Ändå låter Christian Gabels enmansband lika mycket nu som […][...]

Nicolai Dunger välkomnar ingen till den tredje och avslutande delen av A Taste of Ra, Morning of My Life. Istället blåser kalla toner långsamt, hårt och gällt för att väcka till morgonen. I den första delen, vackra självbetitlade A Taste or Ra (2005) var Ra lugnare. Till uppföljaren, också självbetitlade skivan från 2006, var den […][...]

Ett exploderat hjärta i bröstet tvingas ut i mikrofonen. Ljudet bryts i kanterna. För nära micken. Nästan för intensiv. Nicolai Dunger häller ut sina känslor med darrande stämma genom mikrofonen. Rörstärkarna surrar som livsuppehållande utrustning. Långsamma slagverk trevar fram en egen takt och gitarrsträngarna darrar runt orden. Och orden är som balsam på solbrända axlar, […][...]