Du är vad du äter. Eller kanske i det här fallet: du får vad du ber om.

Jag och Kjell Alinge var två av de 87 skribenterna som bjöds in att tycka till och skriva när sajten Digfi firade 5 år alldeles nyligen. Temat var ganska enkelt. De 100 bästa albumen som spelats in den här sidan dubbelnollan. Var och en av de som bjöds in fick individuellt lista 20 skivor. Med tanke på det nätverk jag gissade skulle utgöra grundbulten bland alla inblandade utgick jag någonstans från att resultatet skulle bli ganska… vitt. Musik som lite slarvigt hamnar under rubriken ”indie”. Indiepop. Indie-electronica.

Det visade sig inte helt oväntat att jag fick rätt i mitt antagande. Men att jag skulle få så rätt.

Efter en liten slarvig genomräkning av de 100 skivor som hamnade i den slutgiltiga listan (en genomräkning som också sannolikt lider av att jag inte känner till alla artister), minus två samlingar som sannolikt också hade kunnat tas med i följande statistik, var 83 i princip helvita. 15 artister var av annan hudfärg (mestadels afroamerikaner, men några asiater – som musikaliskt passar in alldeles utmärkt under ”indienånting”-rubriken). Bland dessa fanns namn som Jay-Z (”The Blueprint”), R-Kelly, Outkast gånger två, Sade, D'Angelo, Cee-Lo, N*E*R*D, Kanye West och Dizzee Rascal. Artister som alla har en sak gemensamt i vår del av musikbevakningsvärlden: de lyckades korsa över. Det är artister som lyckades att gå utanför de vanliga musikskribent- och skivköparkretsarna (gemensamt för i princip alla dessa artister är att de sålde busslaster med skivor och därigenom inte gick att undvika för någon som bevakade musik, krasst talat). Av dessa 15 nådde 6 upp bland de 50 översta.

Skivor som alltså fått tillåtelse av oss vita musikskribenter att få vara med. Som fått de etablerade krafternas acceptansstämpel trots sin avvikelse till både form och innehåll. Eller, om man skulle vilja vara lite elak: ögontjänare.

Bland de skivor som lyckades ta sig in på listan bland mina 20 nominerade (nu räknar jag inte ”The Blueprint” som jag lyckades förtränga fast den borde ha varit med också bland mina – minneslucka, kallas sånt) hamnade tre bland de övre 50 och fyra bland de undre 50. Av de tre i den övre halvan var samtliga vita artister. I den undre halvan var det det omvända som gällde: tre av fyra artister var svarta.

Att min nomineringslista, helt oplanerat slutade, med tio vita och tio färgade (med lite blandad kompott i grupper som Sade och Fannypack) känns i det sammanhanget nästan som en seger. Men visst, samtidigt var min lista i avsaknad av artister från åtminstone tre och en halv kontinent.

Så är det så att 85 procent av de bästa album som spelats in den här sidan 2000-talet (så här långt) är skapad av vita människor med lätt alternativpoppig (eller åtminstone alternativpop-godkända) inriktning, boende i Europa och USA? Nej, självklart inte.

Det säger mer än något annat något om urvalet av oss som var med och röstade fram listan. Och om hur snäva vi ändå är i den vidsynthet vi tror att vi besitter i och med att vi hittar de små obskyra artisterna, som gärna får vara lite arty och alternativa så att vi kan säga att vi minsann inte lyssnar på det alla andra lyssnar på. Fast bara så länge de som vi lyssnar på är som vi själva. På många sätt.

Eller: som man frågar får man svar.

Nu till min lista som det egentligen var tänkt att jag bara skulle lägga upp här. Jag lät mig svepas bort av stundens ingivelse. Ber om ursäkt för det. Jag vet hur otroligt nyfikna ni är (och ja, idag, bara några månader senare, hade listan sannolikt sett annorlunda ut).

1. Bran Van 3000 ”Discosis”
2. Sade ”Lovers Rock”
3. Blaze presents Underground Dance Artists United for Life ”Keep Hope Alive”
4. Moloko ”Statues”
5. Luomo ”The Present Lover”
6. Larry Heard ”Love’s Arrival”
7. Saint Etienne ”Finisterre”
8. Time Machine ”Slow Your Roll”
9. Madonna ”American Life”
10. Daft Punk ”Discovery”
11. Fannypack ”So Stylistic”
12. Bubba Sparxxx ”Deliverance”
13. K-OS ”Joyful Rebellion”
14. Missy Elliott ”Miss E…So Addictive”
15. Cee-Lo ”Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections”
16. D'Angelo ”Voodoo”
17. Kenny Bobien ”Blessed – A Gospel Dance Theory”
18. Paddy McAloon ”I Trawl the Megahertz”
19. Natalie Gardiner ”Natalie Gardiner”
20. Ulrich Schnauss ”Far Away Trains Passing By”