En torr stråke förs sakta över fiolsträngen kring stallet på fiolen. Det skär i öronen. Plötsligt hör jag Rufus Wainwrights vackra röst. Som tar all plats. ”Agnus Dei” låter överallt. Han gestaltar en vacker uppsjungning och tänjande av stämband till orientaliska instrument, som i sin tur också värmer upp. Till en början. För sen blir det så maffigt och så uppvärmt det bara går.

”The One You Love” är så nära man kan komma en klassisk poplåt, om man heter Rufus Wainwright, som gungar på i stil med Nicolai Dungers ”Hunger”. ”Gay Messiah” innehåller även den samma popkänsla men här finns dessutom gospelkörer som utfyllnad.

”Peach Trees” är slidecountry och bossanova i en salig blandning. ”Little Sister” leker med Wienerklassisism och inspirationskällan måste stavas Mozart. Stråkarnas sextondelar sveper över en och det är vackert som i en riktig musikal.

”The Art Teacher” är en otroligt fin pianobaserad låt som tar en väldigt allvarlig vändning med sin sorgsna och ärliga text.

”I was just a girl then. And never have I loved since then. No never have I loved any other man. ”

Överlag tar stråkarna och pianot mycket plats. Rufus vågar experimentera med alla genrer du kan tänka dig. Han törs sjunga långsamt och känsligt med eftertänksamma, nakna texter. Han vågar berätta om guds lamm, om att vara ”Baptized in cum” och lyckas med samma styrka som Jeff Buckley ta ord som ”Halleluja” i sin mun.

Rufus Wainwright gör väldigt ovanlig musik. Det går som ni nog förstått i många olika riktningar. Men hans röst påminner ofta om Thom Yorkes och ljudbilden ibland om Radiohead, samt om tidigare nämnda Nicolai Dunger för att nämna några nutida kollegor.

Rufus påminner om Antony & the Johnsons. Han är pretentiös och allt känns allvarligt och minutiöst genomarbetat. Ibland kan just det utstuderade kännas lite för knasigt men samtidigt känns han otroligt viktig. För oss alla och för musiken.

Det här är en helt galen skiva, som när den är som bäst, tar andan ur mig på samma sätt som Frida Hyvönens. Då är det bara att kapitulera. Då är det sjukt vackert. Då gör det jätteont i det franska hjärtat och det värmer.