Det har alltid funnits skivbolag där man vet exakt vad man får. Där det räcker att ta en titt på etiketten för att bestämma sig om det är intressant att köpa eller inte. Även om man känner till artisten i sig sedan tidigare, så är det skivbolaget som är kvalitetsstämpeln.

Expanding Records är ett sådant skivbolag. För det mesta.

”Contemporary non-vocal electronic music”, som Expanding själv konstaterar i sin korta programförklaring. Knaster, genom-elektroniskt och svävande på en bädd av pulsvarm bas, skulle kunna bli min beskrivning.

Musik att lyssna på mitt i natten.

Benges nya album avviker inte från mallen, varken vad gäller Benge eller Expanding Records. Kort sagt är det här ett helt och hållet, rakt igenom stentrist album. Om man nu inte gillar musik av den här typen eller om man anser att utveckling och nyskapande till varje pris är den viktigaste grunden för all bra musik. Gillar man däremot Expanding-soundet är ”I Am 9″ ännu en pärla att trä på.

Precis som på så många andra Expanding-släpp är det egentligen meningslöst att tala om enskilda titlar. Musiken på ”I Am 9″ är avsedd att lyssnas på som ett album. Där en låt nästan obemärkt smyger in i nästa. Temat till en ospecificerad nattstad där neonet spelar i vattenpölarna medan betongen nästan får liv och hotfullt böjer sig över världen nedanför. Aldrig så hotfullt som i ”Zeta” där de stilla nattimmarna slits i bitar av knorrattacker och vassa trummor i en ristande duell med ett orubbligt klockspel som plockat från ”Moments in Love”. Ett klockspel som blir en naiv motpol till det hotande mörkret. En naivitet som kommer igen i den mjuka melodin i ”Panhard”.

Och någonstans är det just det mjuka och barnsligt oskudsfulla som ändå formar musiken på ”I Am 9″. Den känslan blir inte mindre påtaglig när Benjamin D. Edwards i cd-konvolutet konstaterar att han när han var nio så ville han inte bli tio. Han ville inte växa upp. Eller att Benjamin i pressmaterialet förklarar att varje låt är hämtad från namnet på en sportbil som han såg i en bok han fick av sina föräldrar när han var just nio.

Men egentligen spelar det ingen roll att du känner till det här. Eller att du kan någon av titlarna som skapar albumet ”I Am 9″. Musiken talar sitt eget språk där inga ord överhuvudtaget behövs.

Visst. Måhända är Expanding Records precis det många anti-rock-människor beskyller rocken för: att inte föra musiken i allmänhet och genren i synnerhet framåt. Att det inte räcker att göra bra musik för bra musiks skull.

Tja. Deras skygglappar. Deras förlust.