dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Blaze & Underground Dance Artists United for Life: Keep Hope Alive Revisited
Keep Hope Alive Revisited (CD) Blaze & Underground Dance Artists United for Life
2004
Victor Japan/Import
9/10

Rejoicing and remixing

Singing about hope
Singing about peace
Singing about love

Nio ord som sammanfattar Blaze välgörenhets-allstar-projekt Underground Dance Artists United for Life så otroligt mycket bättre än de 707 jag kastade ur mig i min hyllning av Keep Hope Alive – moderskivan till Keep Hope Alive Revisited.

Nio ord som öppnar Keep Hope Alive Revisited. Nio ord som förklarar varför alla måste äga Keep Hope Alive. Så är det bara.

För alla oss som inte kan få nog samlade Blaze även ihop skivan en gång till – nu i remixad form. Därav Revisited. Fantastiska nyheter. Men så finns det förstås alltid dåliga nyheter: den är utgiven i Japan.

Ibland är det väldigt, väldigt långt till Japan. Men ibland är det värt väntan. Och pengarna.

Samtidigt var jag långt ifrån övertygad när jag började lyssna. I sin Shrine Vocal-mix förvandlas titelspåret till jazzluftig bossahouse, lika obekymrat snygg och varm som ett proppat vykort från valfri solskensort. Men sången synkar inte riktigt, på något sätt. Som att den tvingats på den nya kostymen. Desto bättre blir det när DJ Shingo och Tetsu Shibuya techifierar till Be Yourself något snäpp. Men det når ändå inte riktigt fram till magin hos originalversionen. När Kiko Navarro sedan dubbar ner Byron Stingily och Spread Love till dansmusikens knorriga undervåning är det heller inte dåligt (duellen mellan knorrbasen och hi-hats-väsandet mal sönder loungeavdelningen i vilken cocktailbar som helst). Men jag var ändå inte övertygad.

Nu har jag kommit överens även med de inledande spåren. Inte minst Spread Love-omstöpningen. Men första genomlyssningen var det först i låt fyra jag vaknade till. Å andra sidan inte särskilt konstigt. Det är här Keep Hope Alive Revisited blommar ut på riktigt.

Och jodå. Det är Kenny Bobien. Igen.

Tre av spåren på Keep Hope Alive Revisted har inte centrifugerats genom något extremt ”gör om mig”-program. De har bara töjts och tänjts. Blivit längre. Extenderats. Dåliga nyheter för alla som firade att extended-mixarna dog med åttiotalet. Fantastiska nyheter för alla oss som inte kan få nog av Hiya Luv. Eller A Wonderful Place. Eller Make the Time. Precis som förut. Fast längre.

Sedan finns det några låtar som fått lite starkare konturer. Som att We Are One blivit ännu mer Earth Wind & Fire i drygt åtta och en halv minut. Eller som att Kiko Navarro tweakat till Spread Love med en svassande Chic-gitarr och blappa-blappa-bas.

Men mest av allt handlade ändå Keep Hope Alive om gospel. Glädje. Kärlek. Sväng. Därför är det på något sätt så väldigt självklart att det är i gospelns tecken som Keep Hope Alive Revisited svänger allra varmast och allra hårdast. Och i båda de riktiga gospelspåren är det en hamrande pianoslinga som leder dansen hela vägen genom kyrkogången. Som när cirkeln sluts i och med att titelspåret återkommer allra sist, den här gången i Basement Boys fullständigt hejdlösa Gospel Vocal Mix med händer i luften runt hela världen och plastblås längst bak. Och precis lika mycket gospel, fast desto mer dansgolvssexigt, blir det när Dennis Ferrer pumpar igång Barbara Tucker-blodet i Most Precious Love (som även återfinns på den eminenta Joey Negro-samlingen In the House) med robotdansande stråkar och en kör stark nog att blåsa ner precis vilket hus som helst.

Då finns verkligen bara två ord.

Herre. Gud.

Nu kanske det finns människor som undrar varför man lägger en massa pengar på att köpa en remixskiva av en befintlig skiva ända från Japan. Men de människorna skulle förmodligen inte ha köpt Keep Hope Alive till att börja med.

Oavsett vilket är Keep Hope Alive Revisited nästan lika livsnödvändig som ursprungsskivan.

Ge mig en månad till så kommer det nog vara dött lopp.

Ola Andersson

Publicerad: 2005-04-27 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-15 17:12

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3216

8 kommentarer

The first of the gang to die.

Medlem 2005-04-27 00:00
 

Åh herregud. JA!

Medlem 2005-04-27 00:07
 

jag har inte läst recensionen, men jag vet ju vad den går ut på. jag känner verkligen skiten, så det är synd att skivans utgivningsår går helt stick i stäv med min edgecuttande modernistiska ideologi. men vaffan, jag kanske köper den i alla fall.

Medlem 2005-04-27 00:36
 

Lyssnar du bara på noggermusik Ola?

hade hon sex skivor med artie shaw eller hade hon typ sex med artie shaw Oregistrerad 2005-04-27 08:18
 

original-cdn låter verkligen som en blandning mellan earth, wind & fire och en gudstjänst med livets ord . jag antar att det är upp till var och en att avgöra hur spännande det är.

remixarna är rejält oinspirarade, om man nu inte gett sig fan på att gilla allt blaze gör. ni vet, för vissa är gubbar med akustiska gitarrer ofelbara, för andra är svarta män med övervikt ofelbara.

Medlem 2005-04-27 12:05
 

hade hon sex skivor med artie shaw eller hade hon typ sex med artie shaw: Du är en idiot.

Medlem 2005-04-27 15:19
 

Originalskivan låter inte som en blandning mellan EWF och en gudstjänst med Livets Ord. Den låter bara fantastiskt. Har inte denna – än.

Medlem 2005-04-27 15:34
 

'Keep Hope Alive' var en ganska bra introduktion till 90-tals housen för dem som missat den. Det osade verkligen Azuli, Freetown och Easy Street om den. Inget fel i det, även om det klassiska New Jersey soundet känns lite daterat nuförtiden.

Samma ska gäller för den här remixskivan, tycker jag – OK, men lite trist. Synd också att den annars så utmärkte Dennis Ferrer sabbar Barbra Tuckers låt – den bästa hon framfört sedan 'Keep on Loving You'.

Medlem 2005-04-27 18:16
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig