Jag blir nog aldrig riktigt klok på Fint tillsammans. De känns ytliga i ett nästan humoristiskt anslag, och avgrundsdjupa i en vardagsallvarlig ton. Eller så är det just kombinationen av humor och vemod som ger gnistorna. Ungefär som hos en bulgarisk clown i en manege hos en rysk cirkus på dekis.

Fint tillsammans har fått ihop ett album till, Fint tillsammans. Det var ett tag sedan sist, och det är fem år sedan ”En världsomsegling”. Bandet som kallats för urbant har säkert haft en del annat att göra i staden.

För nu handlar det om manlig bräcklighet och kvinnligt svek. Ett klassiskt och kanske uttjatat tema. Trots det kastar sig trion ut i en blandning av mjuka vaggvisor och spretiga poplåtar. En skiva som inte blir en partyhöjare utan en ledsagare genom grusiga cykelbanor i vårsol. En kamrat under sömnlösa och nordiskt ljusa nätter.

För inte är det alltid trallvänligt. Inte heller alltid särskilt tydligt och artikulerat. Snarare mjukt, också i de argsinta partierna av taggade elguror. Då och då stramt i den ibland monotona sången. Som en märklig tankeström, där musiken blir ett piller för dvalans eftertänksamhet. Som om Hanson De Wolfe United spelat in skivor med Mikael Wiehe och The Shadows (på en överdos av Valerina Forte)

Och detta är en bra skiva som visar att Fint tillsammans fortfarande kan. Men det är ingen klassiker, och är alltför lång för att bli genombra som skiva. Som sällskap är dock längden troligtvis helt OK. Själv har jag fastnat på ”Manlig gemenskap” och den trumburna ”Varför bad du mig förstå när du ljög för mig ändå?”. Den ena en intressant betraktelse över den moderne mannen, och den andre en lugnare historia om övergivenheten.

Så lyssna gärna på Fint tillsammans. Det ger ett lugn, och kanske lite tröst. Mest ger det dock en skön stund med cool musik där humorn lurar som en vithaj under det allvarligas yta.