Det är alltid lite frustrerande att lyssna på musik som är mycket bättre än den egentligen är.

Ta producenten Impeys instrumentalhiphop, som exempel. Titelspåret med knastrig och suggestiv feberfilm i grönt och svart med svävande kvinnosång i ett bortglömt rum på övervåningen. Eller det sorgsna knastret och den lika sorgliga burksamplingen över ett renrakat boom-bap i ”Only Dreaming”. Eller vackra ”Night Thoughts”.

Allt är egentligen jättebra. Men sedan loopas det som är bra igen. Och igen. Och igen. Och sedan är det inte riktigt lika bra längre.

Det största problemet med materialet på ”My Second Thought” är precis det: bristen på idéer. Låtarna lovar högt med snyggt skruvade intron, men levererar sedan inte en fortsättning som kan leva upp till förväntningarna. Det känns som att det blir lite händelsefattigt och lite tomgångskörning. Till viss del hjälps det här upp de gånger Impey får lite vokalhjälp, av både sångerskor och rappare, men även där hade det inte skadat med lite mer, tja, attack.

På något sätt känns det därför helt självklart att det bästa spåret är ”Coffee Break”, med sin jazzigt blöta sax. Ett spår som klockar in på drygt en och en halv minut.

Det känns som att Impey har väldigt goda möjligheter att fintrimma sitt sound och ge ifrån sig låtar som är precis så bra som de borde vara.

Jag hoppas verkligen det.