dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Ani DiFranco: Knuckle Down
Knuckle Down (CD) Ani DiFranco
2005
Righteous Babe Music
8/10

Luft och rymd

Lyssna

Sök efter skivan

Ani DiFranco har släppt 17 album. Det verkar finnas så mycket musik och så mycket texter i den människan. Ibland är det ju bra om allt inte kommer ut på skiva, vilket elaka recensenter påpekat i frågan om DiFrancos digra produktion. Den har sina upp och nedgångar.

Men med ett eget bolag går det bra att fortsätta och pressa skivor, och det får jag nog i det stora hela vara glad för.

”Knuckle down” är i grunden ett riktigt DiFranco-alster. Ett nästan frenetiskt gitarrspel där texten blir viktigare än melodin, och där ord på finurliga vis bildar ett tätt och laddat språk.

Men ”Knuckle down” utvecklar dock fler sidor hos DiFranco. Sidor som faktiskt gör henne till en ännu bättre artist, nu också på skiva. För på ”Knuckle down” får fler musiker chansen att stödja och fördjupa musiken. Den djupt folkliga ton DiFranco rätt ofta audioaliserat i sin musik lyfts en nivå med en sättning som landar mellan ett jazzband och en stråkkvartett. Melodierna tar mer plats och skapar en rymd som jag inte funnit på senare tid hos DiFranco. Lyssna bara på ”Callous” så får ni vad jag menar.

Även texterna har fått en ny skiftning. Som om ilskan förbytts i ett fundersamt betraktande. Som om retoriken förbytts i filosofi.

Och det är värt lyssnandet. Det är avslappnat och intellektuellt. Dessutom är musiken instrumentalt vacker. Där jazzen möter det folkliga, och det klassiska möter modern visa.

Så med ”Knuckle down” visar DiFranco att 17 album inte alls behöver vara en tung ryggsäck. Snarare kan 17 album innebära en vågad utveckling som betyder luft och rymd.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2005-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2005-02-23 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3098

24 kommentarer

först?

Medlem 2005-02-23 00:26
 

Trevligt!

17 album är ju ingen börda när hälften av dem är ungefär så bra skivor kan bli och de resterande bara är fantastiska (för det mesta iaf)

Detta är iaf en underbar skiva, ett klart uppsving från förra årets relativa besvikelse över att Educated Guess inte blev det den kunde vara. Men med Knuckle Down är ju åter med i storform.

Jag saknar blåset, men stråkarna fyller ju den platsen rätt bra.

Medlem 2005-02-23 00:44
 

det kommer bli sjukt att se henne på hultsfred.. jävlar.

Medlem 2005-02-23 09:48
 

Jag har alltid tyckt att hon är så otroligt pretentiös. Både textmässigt och musikmässigt eller hur man ska säga det. Det här verkar dock vara någonting man borde kolla upp.

Given på Hultan i alla fall

Medlem 2005-02-23 15:58
 

Hon liknar någon, en skådespelerska möjligen? Hmm.

Medlem 2005-02-23 17:39
 

Åh vad kul!

Fick den här skivan av syrran igår och den fångar mig lika mycket som hennes tidigare skivor.

Medlem 2005-02-23 19:26
 

Jag har lyssnat på den hela dagen lång. Fantastiskt bra. Jag föredrar att hon har tonat ner det politiska och framhövt det personliga på den här skivan.

Nästa kommer nog att bli desto mer politisk, har jag för mig. Frågan är, lyckas hon släppa en till i år? Jag hoppas.

(den här skivan förtjänar fler kommentarer)

Medlem 2005-02-23 20:55
 

Aiit. Dealen: Denna skiva står i kontrast med den förra, som hon gjorde typ helt själv. här har hon haft maassor av hjälp, så mycket att det inte känns riktigt som hennes skiva, som en fortsättning av hennes grejj. Vilket stör mej, för även om jag saknade glädjen och jazzen på educated guess, så fanns på den skivan riktigt glasklart bitar som inte påminner om någonting annat. Musik som är bara Ani's. Jävligt sjukt bra och långt bortanför alla andra.Vilket saknas på knuckle down.

Medlem 2005-02-24 00:16
 

Eller så… Jag menar, fan. Hennes typ fem senaste studioalbum är världens fem bästa. Och så är det fan bara. Och dom har fan bara blivit bättre och bättre i kronologisk ordning. Man hinner typ precis lyssna färdigt på en skiva så den finns i blodet så släpper hon en ännu bättre. Dock. denna har jag redan lyssnat sönder. Tråkig. Fylld av låtar som känns klockrena vid en första lyssning, men som likt "company" på förra skivan bleknar efter ett par genomlyssningar. "Manhole", "lag time" och "knuckle down" är exempel. "Seeing eye dog" är riktigt bra, även om man känner igen mellanpartiet från förra skivans "bodily", dock skivans topp. de andra låtarna på skiva är bakgrundsmusik. Lame. Vafan liksom. Hon är ju ett geni. Dock: Det finns hopp. Hultsfred är en strålande nyhet och en riktigt jävla våt dröm. Plus hennes officiella bootlegs! Plus livedvd's. Men fortfarande: Knuckle down är ett onskefullt omen. Goddamnit.

Medlem 2005-02-24 00:38
 

Jag menar. Hon är en _viktig_ artist. Bra melodier, texter och musik som fungerar som en enhet, hennes röst (fantastisk) blir ett instrument, hennes musik (magisk gittarjävel) talar och gör saker som vrider på hjärnan och man märker själv i dom riktigt jävla bra låtarna att hon finns med själv i hela grejjen, med engagemang, med närhet och driv och shit. Då dras man med. I dom sämre låtarna, låtarna som är roliga ideer eller kul grejjer eller vafan (det blir ett gäng sånna på typ 20 skivor), är hon mer frånvarande, hon snackar bara, det är schysst och lugnande och mysigt men ingen jävla knuten näve i luften, inget yes!, inga tårar och ingen kåthet och inga uppvaknanden. Och så är nya skivan. Jag skyller på det där aset hon spelade in skivan med. tråkmåns som inte fattar grejjen. Som winnerbäck typ, med sin värdelösa cover på tråklåten. Je, eller han kanske fattar grejjen hon gjorde för femton jävla år sen.

Medlem 2005-02-24 00:47
 

Det är ju bra att hon jobbar med andra artister dock. Maceo var väl roligarer, ändå? Hon skulle kunna leka lite med han snubben från karate, få lite liv i honom. Han Geoff Farina hette han väl? eller han Michael Franti? Hennes psykotiska taktkänsla och tajta kontroll och hans brinnande men avslappnade funk. Hans tunga basröst och hennes feta range. Yeah. Eller nåt som förvånar och förvirrar.

Medlem 2005-02-24 00:52
 

Och hela den politiska grejjen: Hon är stor och explosiv som person, stora känslor och aktiva föräldrar som lärde henne att bry sej. Och hon bryr sej och blir indragen i grejjer och ser klart så gott hon kan. Poängen är att hennes politiska sida går inte att skilja från hennes personliga sida. Hon har inte en politisk sida. Samma grejj alltihop. Bara ani som tänker på saker, berättar historier, förklarar, kontrasterar, anklagar och hyllar. Eller så… Politiskt aktiv och intresserad. Dock ingen politiker.

Medlem 2005-02-24 00:58
 

hakeem: varför känns det som att jag känner dig? Jocke?

Hur som helst, jag håller, i princip, med dig helt och hållet. Om Ani som artist, om att hennes skivor är bäst i världen. Jag tycker dock att Knuckle Down är en fantastisk skiva. Visst, den är lättillgänglig som fan, hennes mest lättillgängliga efter Little Plastic Caslte förmodligen, och ja, jag trodde också att jag skulle tröttna på den snabbt efter en intensiv första period av lyssnande. Och jag tröttnade nog lite också, ett tag. Tills jag plötsligt fattade den, och då knockade den mig helt och hållet. Mer så än vad Educated Guess gjorde, som mer har växt stegvist allt eftersom. Educated Guess är asgrym, råare och delvis mindre reflekterande än den nya. Men det känns som att hon har tagit steget hon gjorde med Educated Guess och gått ett steg längre. Se t.ex. Minerva eller Callous. De är briljanta låtar som skulle passa perfekt på förra skivan. Men med den briljanta Sickafoose på ståbas då.

Och det gör viss skillnad. Jag gillar när hon har ett band. Ståbasen gör stor skillnad på den här skivan, det blir tajt som fan och så jävla bra.

Jag vet inte, det är färre nävar nu än på Not a Pretty Girl, men å andra sidan har ju de senaste fem-sex studiosläppen varit mer reflektiva, men när låtarna är så sjukt bra, och när hennes röst bara blir bättre och bättre och bättre, så gör det inget.



Ett samarbete med Geoff Farina vore så jävla grymt.

Medlem 2005-02-25 21:13
 

Hmm, jo, jag förhastade mig lite. Jag fann just ikväll ärligheten i callous. Som ju inte alls hade platsat på educated guess. Hon känns steget längre bort. Både mer vaket och skickligt och tajt. Men också mindre direkt. Jag vet fan inte vad jag ska tycka, det är intressantare än jag tyckte första genomlyssningarna. Men jag vet inte om det kommer att fastna. Vi ger det tid och så måste jag lyssna in mig på bootlegsen, som känns jävligt lovande inför Hultsfred och vad jag hoppas kommer bli en konsert som kan jämföras med the second coming.

/Jocke

Medlem 2005-02-26 01:58
 

You are such a nerd,

Medlem 2005-02-26 01:58
 

Jag spottar på din själlösa anidyrkan. Den är intellektuell och kall och teknisk. Inte brinnande och passionerad likt min. Men du är kall och tråkig och jag är ungdomligt stark och otroligt facinerande och liksom sådär häftigt Mänsklig…

Ha! Kräla inför min rebelliska och för dig outgrundliga artistiska broderskap med min jämlike Ani, (som bara behöver lite vänskaplig kritik från någon som verkligen Ser vad hon gör. men det böhöver även jag ibland).

Medlem 2005-02-26 02:03
 

Och du, jag skojjade bara om idén om samarbetet med Farina. Han skulle ju hålle taillbaka henne nåt jävulskt med sina nördiga små poänglösa idéer och skitsnack. det var bara du som inte fattade att jag var sarkastisk.

Medlem 2005-02-26 04:03
 

Och jag borde nån lära mig att behärska mig lite när jag är full och trött.

Medlem 2005-02-26 04:04
 

Men jo, Callous, utan ståbas och piano, skulle passa så jävla bra på Educated Guess. Och soundet är ju nästan identiskt. Det är lite samma sak med Minerva. Och Seeing Eye Dog.

Portlandbootlegen är den fetaste.

Medlem 2005-02-26 04:29
 

Och självklart ska hon inte samarbeta med varken Farina eller Franti eller någon annan frontman. Maceo funkar (haha) ju, därför att han bara blev ett i bandet. Men det var ju inte så att man saknade honom på Evolve, då han ersattes av någon annan blåsare. Ja, hon ska ha ett band. Inget samarbete. Men, ett storband passar ju henne utmärkt. Så, Sickafoose och Wolf och vad fan de nu heter. Gött bra.

Medlem 2005-02-26 11:52
 

Jag vet inte. Jag skulle inte vilja säga att Knuckle Down är bättre än Educated Guess längre, trots att jag håller den första som jävligt bra. Men ju mer jag lyssnar, desto mer övertygad blir jag att swim, bliss like this och bodily är typ det bästa hon spelat in. Jävligt nära iaf.

Medlem 2005-03-02 21:08
 

Shit dude, nu ska vi inte komma här och säga vad som är det Bästa som hon spelat in. Men bäst från Educated guess är ju swim, educated guess, bodily, you each time och absolut också rain check. Men visst, bliss like this lättar ju upp stämningen lite.

Medlem 2005-03-03 23:28
 

Dock, bliss like this är ju jävligt Du. Som In the way från evolve. Som förresten är skivan som nog kommer hålla längst egentligen. Säger jag nu och känner mig stensäker. Men för ett år sedan hade jag sagt revelling/reckoning och för två år sen hade jag sagt to the teeth.

Medlem 2005-03-03 23:33
 

Ska bli grymt spännande att ta sig an ett Ani-album som verkar ha de potential hon förtjänar. För att inte tala om förväntningarna på hennes hultsfredsvistelse…

Medlem 2005-03-17 21:52
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig