Recension
- In Distortion We Trust (CD) Crucified Barbara
- 2005
- GMR Music Group
Full bricka
Externa länkar
- Crucified Barbara
- Hemma-sajten.
Stockholms Crucified Barbara kommer med full bricka i klyschbingo. Sleazig och punkig hårdrock som blickar tjugo år tillbaka i tiden. Men de kommer undan med det.
Det är nästan befriande att ett band hellre tar på sig skinnbrallor än slitna jeans, för att dra en klädparallell. Band sprugna ur MC 5:s “Kick Out the Jams” har det gått inflation i, även om det fortfarande finns guldkorn.
Singeln som föregick albumet, ”Losing the Game”, är talande för resten av skivan också och en av de bättre låtarna.
Första halvan av skivan är annars helt klart bäst. Titelspåret är en klockren rockstänkare med ett fantastiskt gästpel av Aurora Parmacek som till råga på allt brölar på som bara den! Mer sånt! Lägg där till en snygg refäng och ton av attityd och saken är klar. ”My Heart is Black”, inledande ”Play me Hard”, ”I Need a Cowboy From Hell” och ”Motorfucker” är också riktigt bra låtar.
Och trots att texter som ”the Eightball says it’s time to die”, ”life’s a Bitch but so am I you see, I dedicate my love to a flying V” och hela texten till ”Motorfucker” är väldigt stereotypa för rockband så gör de det med sådan kärlek och övertygelse att jag sväljer det.
Tyvärr går skivan ner sig framåt slutet. Intensiteten avtar och där jag vill att de ska dra upp tempot drar de ner det. Framför allt låtarna ”Hide ’em All” och ”Going Down”, men även låtarna efter dem.
”In Distortion We Trust” är helt klart en trevlig bekantskap, men kan de till punka till sig ytterligare och slänga in ett par snabba låtar till nästa gång blir det ännu bättre.
Publicerad: 2005-02-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 18:41
8 kommentarer
punkig hårdrock? my ass. bland det mesigaste och fegaste jag hört på väldigt länge.
#
Åh, sånt skräp. Hata!
#
Undvik till varje pris.
#
faktiskt.
#
"Att Crucified Barbara ska spela på årets upplaga av Sweden Rock känns inte så förvånande."
haha, fan vad drygt sagt. bra alltså! :)
#
dom gör ju sig skyldiga till 2005 års hittills fulaste omslag. smaklöst. ett hån mot allt vad god smak heter.
#
just nu känns den här typen av musik otroligt uttjatad, med all den estetik som den för med sig. låt den vila och komma igen.
#
Jag såg dessa på 44:an för två år sen och då var de fullkomligt bedrövliga, men de verkar som de ryckt upp sig sen dess.
#
Kommentera eller pinga (trackback).