Att toppa ett mästerverk till debutalbum är inte direkt det lättaste, men att fullständigt köra över sin mästerliga debutplatta för att sedan slå sönder den i småbitar är en omöjlighet? Knappast.

Crosby, Stills, Nash & Young. Folkrockerans mest framstående musiker samlade i ett band. Med erfarenheter ifrån några utav 60-talets giganter: The Byrds, Buffalo Springfield och The Hollies samt med en otrolig spelglädje skapade man 1970 ett mästerverk. Ett mästerverk som fick namnet ”Deja Vu”.

Elektriskt möter akustiskt, gitarrernas toner samklangar med bandets fyra stämmor och ljuvlig harmoni råder. Musiken byter skepnad, ifrån country till tyngre rocklåtar till vackra folkrocksmelodier. Total perfektion, inget, absolut ingenting är lämnat åt slumpen. Det här är rockmusik som når ända fram.

På låtar som ”Woodstock, Everybody I love you” och framförallt ”I almost cut my hair” skapar gruppen ett magiskt gitarrklimax samtidigt som man fullkomligt öser ur sig underbara harmoniska sångmelodier. Helheten blir magi, det här är rock 'n' roll tamejfan.

Monstret till öppningsspår, ”Carry on”, och titellåten visar en annan ljuv sida av bandet. En perfekt förening av akustiska och elektriska gitarrer lägger grunden till det hela som slutar i två kraftfulla, inspirerande och melodistarka låtar som svänger så det förslår.

Skivan står också för lugnare klassisk folkrock, det här visar man upp med råge på spåren ”Helpless”, ”Our House” och ”4 and 20″. Vackrare musik finns inte ens i de vackraste av drömmar. I hitlåten ”Teach Your Children” spelar bandet upp sina countryambitioner och den episka ”Country Girl” står för en oslagbar storslagenhet.

Bandets debutplatta kunde knappast överträffas, trodde man. Men det dröjde alltså inte länge tills man överglänste sig själva. Det som urskiljer denna skiva från andra storverk är inte de tio enskilda låtarna, som alla är mästerverk i sig, utan känslan som återfinns under skivans speltid: känslan av en utopisk harmoni. Balansen mellan alla toner från instrumenten samt samklangen mellan de fyra röststämmorna skapar en total harmoni som aldrig tidigare har innefunnit sig på en skiva.

Man skulle kunna säga att det inom musiken finns en ytterligare dimension, en abstrakt dimension som kan uppnås när toner harmonierar med varandra. När detta tillstånd uppnås så adderas någon form av magi till musiken: en magi som ”Deja Vu” har uppnått.

Det räcker inte med att säga att ”Deja Vu” är den bästa skivan någonsin, när skivan är så enorm att den smular sönder och pulveriserar allt som heter rock 'n' roll. Men det är nästan så att det omdömet undervärderar skivans storhet.