Exotica-musiken är en tydlig föregångare till allt som är pop. Musikens tät-trio var Martin Denny, Les Baxter & Arthur Lyman. Ursprunget är lika suddigt som sägenomspunnet. Och tämligen säkert har du noll komma noll exotica-skivor i din samling.

Det är femtiotal. Kriget och eländet är över. Turister kraschar in på nya stränder och Hilton-hotellen spankar igång. På Hawaii har den unge Arthur Lyman – född på ön Kauai drillats av en framgångstörstig pappa. Sonen ska bli en stor och berömd musiker. Pappan är blind efter en olycka och vill höra ljuv musik och kassaklirr varthelst sonen drar fram. Arthur tvingas tidigt träna på en leksaks-marimba, samtidigt som pappan spelar ur sin Benny Goodman-kollektion.

Arthur är på väg att strunta i framgångstrampolinen och tar jobb som portier på ett hotell. Men tvärs över gatan har Martin Denny redan igång sitt på band på Don the Beachcombers' Dagger Bar. Han vill värva Arthur och lyckas.

År 1957 byggs Hilton Hawaiian Village Hotel komplett med en pråligt inredd Shell Bar. Detta är den syntetiska turistdekorens tid. Vit sandstrandskuliss, sjöstjärnor, hajar, palmer och hela vykortsvernissagen. Plus grodorna. Dom finns i poolen intill orkestern. När bandet spelar upp blir grodorna skrämda eller exalterade – dom kväker i alla fall. Publiken med parasolldrinkar och bästa solbrännan på svaj blir salig. Musikaliska grodor! Nu kräver publiken mer och mer grodkluck. Och läten!!! Samtidigt hakar orkestern på och börjar göra fejkade fågelrop och apvrål. Här nånstans är begreppet exotica fött. Som bäst är det bortom alla bedömningsgrunder. Många av musikerna var virtuoser. En skivbolagspamp som lystrade till namnet Si Waronker bestämmer sig för att döpa den första skivan Martin Denny spelar in till ”Exotica”. Tropikballongen är i rullning. Arthur Lyman lämnar Denny och startar eget. Hans första skiva ”Taboo” ligger på Billboards lp-lista 62 veckor i sträck. Säljer två miljoner.

Än idag är skivan en magisk tapet. Virtuosa musiker och en självlysande artificiell stämning av totalt förtrollad djungel. Mycket av detta har sedan runnit vidare i andra parfymsorter och med andra djurarter i släptåg. Men notera att en groda, en tropisk fisk, en fågel i papegojsläktet och hela regnskogs-cineramat hela tiden återkommer i det vi kallar electronica. Den lavabubblande heta vulkanen på Taboo-omslaget är riktningen vi rullar i än idag. En Andy Warhol-smakande påhittad men virtuos pop – som kan kallas allt annat också. På skivan är det den stora och fantasifulla blandningen av olika slagverksinstrument som tippar över åt det totalt triumfatoriska. Cosmotropica härnäst? Jag ska prata med Andreas Tilliander, tror jag.