Vibratot aktiveras kanske lite för ofta. Helheten blir något enformig och det är skönt att skivan slutar efter trettiofem minuter. Men var för sig är de tio låtar Antony and the Johnsons satt ihop på den här skivan inget annat än underbara. Jag förstår att Rough Trade vill ha med det här att göra. Och jag förstår att kreddiga armén står i givakt.

Jag gör det också.

Tio söta, hjärtknipande, underbara, transiga, sinnliga, bitterljuva, teatrala, minimala och dekadenta soulballader som kan få den mest hårdhudade heteroman att smälta som ett vaxljus, det är vad det här paketet signerat Antony and the Johnsons innehåller.

Det ekar av Nina Simone i stort sett hela tiden. Jag får en känsla av att hon går ett varv till i vår värld. I en besudlad storstad går hon ned bland de avvikande och sjunger de vackraste toner i deras öron. Men hon har iklätt sig skepnaden av Antony. En kraftigt byggd man som inte verkar ta det där med könstillhörighet på alltför stort allvar. Som arbetat med Lou Reed och som gästas av Rufus Wainwright och Boy George på den här skivan.

Låtarna byggs upp av piano och sång. Kryddas med stråkar och ibland gitarr eller ett mjukt trummande. Jag har absolut ingen aning hur det är egentligen, men jag får en känsla av att kliva in i en nattöppen kyrka i något av New Yorks mer nedgångna kvarter. Bland de tomma bänkarna sitter utslagna och avvikande, horor och transvestiter, aidssjuka och nyfrälsta. Längst framme på ett litet podium sitter Antony och sjunger.

I What Can I Do? tillsammans med Rufus Wainwright så vackert att inte bara klockorna stannar. Självaste urmakaren fryser till is. For Today I Am A Boy väcker hopp som en gospel. Hope There's Someone är så stillsamt vacker att en isbelagd sjö i nysnö verkar brokig. I kulissen väntar Nick Cave, Leonard Cohen och Stuart Staples på att få hoppa in. Men platsen längst fram är upptagen.

Av Antony. En jätte som sjunger änglasånger för alla som vågar lyssna.