dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Low: The Great Destroyer
The Great Destroyer (CD) Low
2004
Rough Trade/Border
8/10

Kafferast

Lyssna

Sök efter skivan

Att lyssna på Low är som att bäras fram genom eftertanke i en värld av bomull. Jag lyssnar, njuter och myser.Low har funnits med i ett antal år och gjort sig kända som det där blyga men dragiga bandet från staterna. Många har gillat deras försiktiga finstämdhet uppblandad med dist och rundgång. Och efter att ha lyssnat på ”The Great Destroyer” blir man garanterat inte besviken.Texterna är lagom kryptiska och vardagligt poetiska. Orden ”where is the laughter” ekar tungt i den grymma poplåten ”Broadway (So Many People)”. ”Tonight you will be mine, tonight the monkey dies” ekar ännu tyngre i inledande ”Monkey”. Melodierna är enkelt poppiga och lätta att fångas upp i. Och låtarnas varierade uppbyggnad gör att man lätt hänger med, på ett aktivt sätt, under 13 relativt långa låtar, i rad, hemma i stereon.Skivan är nämligen så där smart uppbyggd så att att den blir spännande att lyssna på. Här och var blir det riktigt poppigt och piggt. Men däremellan blir det så lugnt och så tyst att man knappt vågar andas. ”Death of A Salesman” känns till exempel lika lugn som en av Johnny Cashs tolkningar av moderna pophits.Lows sätt att i låtarna upprepa och reprisera musik och text, harva runt, runt, runt och ta det om och om igen, gör att man vaggas in i nån slags mogen trygghet. Svälj nu ner din torra mandelkubb med en slurk kaffe och hör hur det sprakar i brasan. Man känner lugn och ro helt enkelt. ”Pissing” börjar så diskret att jag, med lurarna på, tror att de första anslagen på gitarren är något som avlägset stör i rummet brevid. Stämsång, pulserande låtuppbyggnader och en känsla som påminner om den man fick som liten av TV-serien Twin Peaks, sammanfattar Low. Mystiken tätnar i takt med musikens sakta crescendo. Det är bara att börja brygga java till en av vinterns bäst stämningsfångande skivor.

Emelie Bååth

Publicerad: 2005-02-17 00:00 / Uppdaterad: 2005-02-17 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3089

9 kommentarer

har inte den här redan recenserats?

Medlem 2005-02-17 00:19
 

Grymt bra, trots att Low har blivit ett rockband.

Medlem 2005-02-17 01:30
 

äääääääää det var bättre förr.

Medlem 2005-02-17 01:51
 

Nej men allvarligt, var är håkan?

Medlem 2005-02-17 13:12
 

"Melodierna är enkelt poppiga och lätta att fångas upp i. Och låtarnas varierade uppbyggnad gör att man lätt hänger med, på ett aktivt sätt, under 13 relativt långa låtar, i rad, hemma i stereon".

Jaha? Det liknar en recension av någon fritidsgårdsspeling, där man inte vill vara för taskig mot de unga musikerna.

Hur som helst. Jag gillar inte att vad Dave Friedmann gjort med Low. De ska smeka, hota, viska elaka saker om Gud. Inte fläska på med gitarrer. Tyvärr.

Ett av mina älsklingsband, men inte deras bästa skiva.

Lyssna på Secret Name i stället!

Medlem 2005-02-17 13:43
 

världens sämsta bandnamn troligen.

Medlem 2005-02-17 16:18
 

Nej, CDOASS är världens sämsta bandnamn.

Medlem 2005-02-17 16:26
 

Jag gillar verkligen den väg Low valt att gå. Håller helt med recensenten om att skivan bli intressant eftersom man varvar poppigare alster med lugnare. Low har gjort helt rätt, dom var tvugna att utvecklas.

Medlem 2005-02-17 19:39
 

Det är kanske första gången Emelie recenserar en skiva rättvist.

Jag har ännu inte glömt [ingenting] recensionen.

Medlem 2005-02-18 19:53
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig