dagensskiva.com

48 timmar

Text

Årets album 2004

Ännu ett skivår till ända. Ännu ett bra skivår. Jag vet inte om det någonsin varit svårare att begränsa sig till bara 20 album, men så känns det ju å andra sidan varje år. De här är de album jag mest kommer att ta med mig från 2004. Just nu. Just idag. I morgon kommer jag, som vanligt, att tycka något helt annat.

Omslag: Keep Hope Alive
01. Blaze presents Underground Dance Artists United for LifeKeep Hope Alive
Gud, gospel och glädje. När Blaze samlade några av dansmusikens allra främsta röster för välgörenhet fylldes dansgolvet med den mest baspumpande värme. ”Keep Hope Alive” blev precis allt som är magiskt och fantastiskt med musik koncentrerat på en silverskinande skiva.

Omslag: Slow Your Roll
02. Time MachineSlow Your Roll
2004 var året då tidsmaskinen ställdes in på 1987 och jazzhiphopen en gång för alla kläddes upp för ett nytt årtusende. Bland alla resenärer som löste biljett var det ingen som fick jazzgrejen att svänga mer än Time Machine.

Omslag: Joyful Rebellion
03. K-OSJoyful Rebellion
Funk, roots, rock, jazz, soul och hiphop. Allt i en enda salig och genomsvängig blandning som få varit i närheten av på väldigt länge.

Omslag: Natalie Gardiner
04. Natalie GardinerNatalie Gardiner
Sexig, sval och väldigt rökig. Med musik hämtad från Kaahs avskalade elektrofunk och med en röst bättre än de flesta andra såg Natalie Gardiner inte bara till att göra årets bästa svenska album, ”Natalie Gardiner” är dessutom 2004 års bästa soulalbum, oavsett nationalitet.

Omslag: Afrodisiac
05. BrandyAfrodisiac
Timbaland tog det väldigt lugnt 2004, men han hann dock med att finjustera den formel han experimenterade fram till Bubba Sparxxx ”Deliverance” ytterligare några snäpp. För första gången fick Brandys röst den musikaliska inramning den förtjänat.

Omslag: Mind Body & Soul
06. Joss Stone ”Mind Body & Soul”
Efter det att hyllningarna stod som spön i backen efter ”The Soul Sessions” var det dags för kritikerpendeln att svänga tillbaka och sopa Joss Stone från nära nog alla slags hyllningsarenor. Helt oförtjänt. Med rötterna längst ner i söderns mylla sjöng Joss långt bättre än vad som borde vara möjligt, oavsett om det handlade om att återanvända ”Soulful Strut” till glädjestrålande solskenssoul eller att skapa gospelmagi i fantastiska ”Security”.

Omslag: Robert Valsinger
07. Robert ValsingerRobert Valsinger
Hiphopens koppling till sina rötter har alltid varit självklar, men där rötterna från många andra nationaliteters folkmusik blandats in i mixen har den svenska folkmusiken aldrig varit på tal. Åtminstone aldrig så väl genomförd och så spännande som när Bashie blandade gata, visa och jojk som det vore den naturligaste sak i världen.

Omslag: Chester Copperpot
08. MystrowChester Copperpot
Anticon på svenska? Ja, nästan. Lika mycket en lek med genrens gränser som med inspirationskällorna. I det fantasibubblande underland som Mystrow skapade på ”Chester Copperpot” gjordes utrymme för såväl rap som sinneseggande spoken word.

Omslag: Joyful Rebellion
09. Insight ”The Blast Radius”
Ännu en jazzresenär med nästan lika svängigt resultat som Time Machine. Med texter och rap som studsade fram över lösspända virvelskinn exploderade högtalarna i Blue Note-monokrom fantasirikedom. Och synnerligen banala ”Bother Me” gav den bästa smaken av en enklare och mer naiv hiphop-värld på väldigt länge.

Omslag: Blondie
10. Ada ”Blondie”
Trance, Detroit-techno, Moloko, acid, Ultravox, pop och åttiotalsdans nerkört till en dryg timlång uppvisning i egenhet. Remixen av ”Each and Everyone” var dessutom en av 2004 års mest hjärtskärande upplevelser.

Omslag: Riot on an Empty Street
11. Kings of Convenience ”Riot on an Empty Street”
Inte spännande eller nyskapande någonstans, men en välkommen dos av norskt vemod i popkostym sydd av de finaste och mest lågmälda stygn.

Omslag: Lilies
12. ArovaneLilies
En resa till Japan har kanske aldrig fångats så vackert och drömskt. En resa fylld av färger lättare än luft.

Omslag:Tripper
13. EfterklangTripper
Med stråkar och körer blandades det elektroniska ut med sanslöst vackra ljudlandskap som gjord för egenhändigt regisserade filmer på insidan av ögonlocken.

Omslag: Meet Next Life
14. IsanMeet Next Life
Mitt emellan maskin och magi. Någonstans delas ett alternativt fredspris ut till ”One Man Abandon”.

Omslag: Brown Paper Bag
15. CityBrown Paper Bag
Hårdslående hiphoprytmer och Studio 54-exploderande dansmusik sett genom gatans grova filter. I sina bästa stunder inte många känslor från Ten City.

Omslag: Pure Trash 16. DoshPure Trash
Knaster, elektronik, klockspel och rullande beat. Allt klippt av Doshs digitala polaroidsax. Den experimentella alternativhiphopens svar på ”Isn't She Lovely?”

Omslag: Until the End of Time
17. The Sunburst Band ”Until the End of Time”
Nile Rodgers inlåst i ett skåp, Bernard Edwards basspelande fingrar i en burk, Earth Wind & Fires blåsare runt hörnet och lite Incognito-vibbar i handskfacket. Svårare än så behöver det inte vara för Joey Negro att skapa funkdisco och discofunk.

Omslag: Handwriting
18. KhonnorHandwriting
Knaster och svajig sång i bästa hemmagjorda stil. Bitvis förföriskt svag och vacker.

Omslag: Joyful Rebellion
19. Gonzales ”Solo Piano”
Någon gång under 2004 sprang Debussy och Satie på varandra i limbo och råkade i oredan av misstag besätta den tysk-kanadensiske electro-knasen Gonzales kropp. För alla som undrar varför ”Solo Piano” låter som den gör.

Omslag: Miss
20. Sophie RimhedenMiss
Inte lika galet experimentell som debuten. Överlag inte lika galen. Men där ”Miss” inte tänjde de elektroniska gränserna lika mycket utåt ägnade den desto mer tid åt introspektion och känslor.

20 PRECIS UTANFÖR (i bokstavsordning)

Clara Hill ”Restless Times”
De La Soul ”The Grind Date”
Eric Roberson ”The Vault 1.5″
Fennesz ”Venice”
Foreign Exchange ”Connected”
Hypo ”Random Veneziano”
Ill Bill ”What's Wrong with Bill”
Jimmy Somerville ”Home Again”
Maylay Sparks ”Graymatter”
Murs ”3:16 The 9th Edition”
Mylo ”Destroy Rock'n'Roll”
Paranoid Castle ”One Way Ticket”
Raw Produce ”The Feeling of Now”
Roni Size ”Return to V”
Stephanie Cooke ”Everything”
Stina Nordenstam ”The World Is Saved”
Svenska Akademien ”Tändstickor för mörkrädda”
The Go! Team ”Thunder Lightning Strike”
The Tiny ”Close Enough”
Tommy February6 ”Tommy Airline”

Ola Andersson

Publicerad: 2005-01-23 00:18 / Uppdaterad: 2005-01-23 00:18

Kategori: Krönika

15 kommentarer

Junior Boys då? Junior Boys!

Medlem 2005-01-23 02:55
 

Mycket intressanta saker här. Hur gick det för the Roots?

Medlem 2005-01-23 11:06
 

riktigt spännande lista, faktiskt.

So my pathetic friend... is there anything that you can do well? Oregistrerad 2005-01-23 12:45
 

Ola är omvänd rasist: han hatar all vit musik! "Shoot the rasist and the area turns red"

Medlem 2005-01-23 15:58
 

joss stone? kings of convenience? nu har det slagit över totalt

Medlem 2005-01-23 17:06
 

Bästa "Årets"-lista på DSC hittills.

Medlem 2005-01-23 18:07
 

Ola, Ola, Ola – Eric Roberson, I don't believe my eyes :)

Medlem 2005-01-23 19:25
 

Befriande kreddig lista – skönt att slippa en massa folkligt trams.

Nu ska jag kolla upp de jag missat här.

Medlem 2005-01-23 22:10
 

Ja, utom Joss Stone då förstås: den skatan lovar jag att aldrig någonsin mera kolla upp. Men nu till saken.

Medlem 2005-01-23 22:13
 

Klart Ola levererar den enda intressanta årsbästalista jag sett.

Medlem 2005-01-25 11:18
 

Ola är min ledstjärna och guru.

Medlem 2005-01-25 14:10
 

word, Gräset! kredd och elitism är den enda sanna vägen till gospeln.

Medlem 2005-01-25 23:36
 

ola levererar

Medlem 2005-01-26 19:48
 

ggggggggg g-unit

Medlem 2005-02-24 15:05
 

[...] Ada kliver ut med sitt andra album, sju år efter rätt jättebra Blondie, så börjar jag, väldigt irrationellt, tänka ”årets album” efter bara två [...]

Ada "Meine Zarten Pfoten" | dagensskiva.com Oregistrerad 2011-10-07 00:00
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig