Ännu ett skivår till ända. Ännu ett bra skivår. Jag vet inte om det någonsin varit svårare att begränsa sig till bara 20 album, men så känns det ju å andra sidan varje år. De här är de album jag mest kommer att ta med mig från 2004. Just nu. Just idag. I morgon kommer jag, som vanligt, att tycka något helt annat.

01. Blaze presents Underground Dance Artists United for Life ”Keep Hope Alive”
Gud, gospel och glädje. När Blaze samlade några av dansmusikens allra främsta röster för välgörenhet fylldes dansgolvet med den mest baspumpande värme. ”Keep Hope Alive” blev precis allt som är magiskt och fantastiskt med musik koncentrerat på en silverskinande skiva.

02. Time Machine ”Slow Your Roll”
2004 var året då tidsmaskinen ställdes in på 1987 och jazzhiphopen en gång för alla kläddes upp för ett nytt årtusende. Bland alla resenärer som löste biljett var det ingen som fick jazzgrejen att svänga mer än Time Machine.

03. K-OS ”Joyful Rebellion”
Funk, roots, rock, jazz, soul och hiphop. Allt i en enda salig och genomsvängig blandning som få varit i närheten av på väldigt länge.

04. Natalie Gardiner ”Natalie Gardiner”
Sexig, sval och väldigt rökig. Med musik hämtad från Kaahs avskalade elektrofunk och med en röst bättre än de flesta andra såg Natalie Gardiner inte bara till att göra årets bästa svenska album, ”Natalie Gardiner” är dessutom 2004 års bästa soulalbum, oavsett nationalitet.

05. Brandy ”Afrodisiac”
Timbaland tog det väldigt lugnt 2004, men han hann dock med att finjustera den formel han experimenterade fram till Bubba Sparxxx ”Deliverance” ytterligare några snäpp. För första gången fick Brandys röst den musikaliska inramning den förtjänat.

06. Joss Stone ”Mind Body & Soul”
Efter det att hyllningarna stod som spön i backen efter ”The Soul Sessions” var det dags för kritikerpendeln att svänga tillbaka och sopa Joss Stone från nära nog alla slags hyllningsarenor. Helt oförtjänt. Med rötterna längst ner i söderns mylla sjöng Joss långt bättre än vad som borde vara möjligt, oavsett om det handlade om att återanvända ”Soulful Strut” till glädjestrålande solskenssoul eller att skapa gospelmagi i fantastiska ”Security”.

07. Robert Valsinger ”Robert Valsinger”
Hiphopens koppling till sina rötter har alltid varit självklar, men där rötterna från många andra nationaliteters folkmusik blandats in i mixen har den svenska folkmusiken aldrig varit på tal. Åtminstone aldrig så väl genomförd och så spännande som när Bashie blandade gata, visa och jojk som det vore den naturligaste sak i världen.

08. Mystrow ”Chester Copperpot”
Anticon på svenska? Ja, nästan. Lika mycket en lek med genrens gränser som med inspirationskällorna. I det fantasibubblande underland som Mystrow skapade på ”Chester Copperpot” gjordes utrymme för såväl rap som sinneseggande spoken word.

09. Insight ”The Blast Radius”
Ännu en jazzresenär med nästan lika svängigt resultat som Time Machine. Med texter och rap som studsade fram över lösspända virvelskinn exploderade högtalarna i Blue Note-monokrom fantasirikedom. Och synnerligen banala ”Bother Me” gav den bästa smaken av en enklare och mer naiv hiphop-värld på väldigt länge.

10. Ada ”Blondie”
Trance, Detroit-techno, Moloko, acid, Ultravox, pop och åttiotalsdans nerkört till en dryg timlång uppvisning i egenhet. Remixen av ”Each and Everyone” var dessutom en av 2004 års mest hjärtskärande upplevelser.

11. Kings of Convenience ”Riot on an Empty Street”
Inte spännande eller nyskapande någonstans, men en välkommen dos av norskt vemod i popkostym sydd av de finaste och mest lågmälda stygn.

12. Arovane ”Lilies”
En resa till Japan har kanske aldrig fångats så vackert och drömskt. En resa fylld av färger lättare än luft.

13. Efterklang ”Tripper”
Med stråkar och körer blandades det elektroniska ut med sanslöst vackra ljudlandskap som gjord för egenhändigt regisserade filmer på insidan av ögonlocken.

14. Isan ”Meet Next Life”
Mitt emellan maskin och magi. Någonstans delas ett alternativt fredspris ut till ”One Man Abandon”.

15. City ”Brown Paper Bag”
Hårdslående hiphoprytmer och Studio 54-exploderande dansmusik sett genom gatans grova filter. I sina bästa stunder inte många känslor från Ten City.

16. Dosh ”Pure Trash”
Knaster, elektronik, klockspel och rullande beat. Allt klippt av Doshs digitala polaroidsax. Den experimentella alternativhiphopens svar på ”Isn't She Lovely?”

17. The Sunburst Band ”Until the End of Time”
Nile Rodgers inlåst i ett skåp, Bernard Edwards basspelande fingrar i en burk, Earth Wind & Fires blåsare runt hörnet och lite Incognito-vibbar i handskfacket. Svårare än så behöver det inte vara för Joey Negro att skapa funkdisco och discofunk.

18. Khonnor ”Handwriting”
Knaster och svajig sång i bästa hemmagjorda stil. Bitvis förföriskt svag och vacker.

19. Gonzales ”Solo Piano”
Någon gång under 2004 sprang Debussy och Satie på varandra i limbo och råkade i oredan av misstag besätta den tysk-kanadensiske electro-knasen Gonzales kropp. För alla som undrar varför ”Solo Piano” låter som den gör.

20. Sophie Rimheden ”Miss”
Inte lika galet experimentell som debuten. Överlag inte lika galen. Men där ”Miss” inte tänjde de elektroniska gränserna lika mycket utåt ägnade den desto mer tid åt introspektion och känslor.

20 PRECIS UTANFÖR (i bokstavsordning)

Clara Hill ”Restless Times”
De La Soul ”The Grind Date”
Eric Roberson ”The Vault 1.5″
Fennesz ”Venice”
Foreign Exchange ”Connected”
Hypo ”Random Veneziano”
Ill Bill ”What's Wrong with Bill”
Jimmy Somerville ”Home Again”
Maylay Sparks ”Graymatter”
Murs ”3:16 The 9th Edition”
Mylo ”Destroy Rock'n'Roll”
Paranoid Castle ”One Way Ticket”
Raw Produce ”The Feeling of Now”
Roni Size ”Return to V”
Stephanie Cooke ”Everything”
Stina Nordenstam ”The World Is Saved”
Svenska Akademien ”Tändstickor för mörkrädda”
The Go! Team ”Thunder Lightning Strike”
The Tiny ”Close Enough”
Tommy February6 ”Tommy Airline”