På nätterna i Hässleholm, när jag inte kunde somna låg jag och hörde dom nord- och sydgående tågens råmande ljud månljusa nätter. Eller jag satte mig och skruvade på kortvågsbandet på den brunbetsade radion med det gröna ljuset glimmande inne i lådan. En rör-radio, som jag öppnade upp och kikade in i. Där stod feta rör och brann som fabriksskorstenar. Kablar och metallnitade fästen fyllde lådan. Radion var dessutom fylld av ljud. Dom mest lockande ljuden uppstod mellan stationerna. Telegraf-signaler och brus i rött och vitt. Plötsliga störningar och stationskrockar, där ljudens slagskepp kolliderade i natten, medan verkliga fartyg signalerade med morse-kod och tyska hambostinna schlagers alltid kunde bräka som ett vildsvin på lsd och plötsligt sopa ren ljudmattan.

Nu hör jag Andreas nya musik på ”FFT POP”. Den släpps nu av en japansk etikett och har snabbt plockats upp och fått svensk distribution. Just när detta skrivs är Andreas på Kanarieöarna och hämtar andan. Mokira är bara ett av alla alias han fått i luften. Dessutom är han en av dom flitigast använda mastrarna för ny svensk framkantsmusik.En ny monsterhit med Sophie Rimheden väntar till exempel. Jag hälsade nyligen på i studion, där Håkan Lidbo och Claudia Bonarelli finns i sidorum – Håkan har förresten två spindelartat vackra hundar, lätta som fjärilar – och Andreas som är ultravegan har lite samma kroppsbyggnad som dom fjärilsspröda hundarna. Sen är det detta med Hässleholm. Andreas kommer därifrån.

Jag växte upp där. Ett skånsk svart hål inne i Göingebygden. Tiden står stilla på sådana orter. Ljuden får större plats. När ekollon rasar ner på cykelställets tak och rullar över plåten hörs det starkare på en sån plats. Vinden sjunger i tunnlar under motorvägar och tågen råmar fortfarande genom staden. Man får stora och nyfikna öron där. Och det är alltid nära till en renskalad ödslighet och Solaris-liknande känsla av svävande saknad. Små orter föder vemod. När Andreas väver sina metalliska montage startar en ubåt. Den dyker och sjunker ner i mitt blodsystem. Dom nya ljuden måste man ta till sig alldeles öppet. Intravenöst. Efter en stund känner jag mig fylld av viskande frekvenser av stål och smultron. Ungefär som kortvågsmottagaren som stod i Hässleholm i mitt rum. Faktiskt känner jag mig som jag hittat en komplett digital dimmkompis när jag hört genom hela ”FFT POP”. Gränsen mellan djungeltand och high-tech-land är nersmält. Allt är en symfoni för undervattensbåt i moderna blodsystem. Ge dig själv lyxen att känna grönblått sug genomströmma din kropp. Det är stjärnorna som skrapar mot himlens ugnsplåt. Det är svallvågor mot Normandie. Det är miljoner tornseglare på flyttning mot Nordafrika. Allt registrerat i en undervattensbåt. Och laddat med hela havsvolymen som ligger mellan stjärnsystemen där uppe och båten där nere.

PST: Man använder öronen som vanligt vid lyssning. Skivan bör inte sväljas eller införas i kroppsöppningar. Dom språkliga bilderna ovan är just bilder – hastigt hopsamlade för att göra den delikata ljudmassan rättvisa. Är du filmregissör ska du ringa Andreas och hyra in honom som soundtrack-styrman för din nya långfilm.