Nu har en cd-skiva fått mitt liv att stanna upp igen! Det händer inte ofta. Har jag tur och om skivbranschen är god så händer det högst ett par gånger per år. Nu har det hänt igen och det är svenskt och det är inte hårdrock! Jag var inte medveten om det, man kan tydligen heta Nils Erikson och vara artist. Han har tydligen gjort två skivor tidigare, blivit Grammisnominerad vid två tillfällen och sen dess jobbat som producent och låtskrivare åt artister som bland annat Ainbusk Singers och Roger Pontare. Visst låter det smått surrealistiskt?

Musikaliskt är Peter Gabriel en oundviklig referenspunkt. Produktionen och Nils sätt att skriva låtar har en klar och röd tråd till Gabriel. Men det stämmer naturligtvis inte till fullo. Ibland är det mer symfoniskt, men alltid med samma eftertänksamhet och tanke bakom varje musikaliskt steg. Ganska ofta hör jag också det djup som svenska Dive hade. På något ställe är det så mycket Police att jag nästan anar en stöld.

Men allra mest hör jag den självutlämnande desperation som John Holm hade innan han friskförklarades och blev alldaglig och ganska trist! Lyssna på låtar som ”Bryt denna tystnad”, ”Vinterspel”, ”Håller fast håller ut” och framförallt uppgivenheten över jordelivets förfall i ”En tom gest” och ni som minns Holm förstår vad jag menar! Svensk musik har inte varit mer känslig sen dess än just här. I ”Kom förtroende” (som påminner om U2) kommer jag på mig själv att knyta näven som i ett segertecken, bara för att låten är så grymt bra! Men trots all namedropping här ovan så låter det ändå bara som Nils Erikson.

Hans lyrik däckar mig och sätt att sjunga är ojämförbar i det här landet. Visst hör man Di Leva här och där, men utan dennes flum. Här handlar det om jordnära och självutlämnande texter ofta om vardagens små vedermödor. Och han för fram det på ett så innerligt sätt att det är helt omöjligt att inte stoppa in texterna djupt in i hjärtat!

Jag vet att för många superlativer ibland kan stjälpa trovärdigheten. Att det kan låta som att en recensent blivit för insnöad. Men här är det oundvikligt! Jag ska inte spä på era förväntningar mer än så, för Nils Erikson är en helt vanlig kille. Om än med ett osedvanligt stort hjärta. Men som han själv säger; Små pärlor säger allt!