dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Wale Oyejide: One Day... Everything Changed
One Day... Everything Changed (CD) Wale Oyejide
2004
Shaman Work/Groove Attack (Import)
7/10

Delikatess från Detroit

Lyssna

Sök efter skivan

Wale Oyejide har ena benet i Detroit och det andra i Nigeria (bildligt talat). ”One Day… Everything Changed” reser mellan de båda hörnen av klotet. Hämtar lika mycket näring i 70-talets afrofunk som 00-talets urbana musik. Själv kallar han det broken jazz. Och eftersom han redan tidigare gjort en uppskriven instrumentalskiva under pseudonymen Science Fiction förstår ni att parallellen till DJ Shadow inte är långt borta.

Skivans tre gäster Jay Dee, Lacks och MF Doom borde vara tillräckliga för att vattna munnar och spärra upp öron. Några av er har säkert redan startat nedladdningsmotorerna. Wale lever upp till sparringen och ger oss en stund nästan lika stor som Commons ”Electric Circus”. (Kan man göra hiphop utan att egentligen rappa? Klart man kan.)

Han är det unga svaret på överraskningen Tony Allen bjöd på med ”Home Cooking” härom året (där den gamle visade att han fortfarande kan). Det kan mycket väl visa sig att han är Fela Kuti reinkarnerad (fast med hiphop som modersmjölk).

”We don't support no war / We ain't down for no war”

Första singeln är hiphopnostalgiska antikrigssången ”There's a War Going on”. Det är här J Dilla sparrar. Det är afrofunktionellt på Detroitska delikatessbeat. Det är en av de bästa låtarna jag hört de senaste veckorna (och då har jag ändå lyssnat på ”Expensive Shit” för första gången och hela Kellz-dubbeln under samma period). Det är en djupjazzig ståbas och en skevande gammal synth. Leta upp och lyssna.

Undrar om det inte snarare är basarna än Wales sång som gör den här skivan (och de där brutna syntharna, jag får inte glömma de brutna syntharna). (Virtuell post-it: leta upp debuten som Science Fiction.) Ibland kan jag komma på mig att sakna en MC. Någon som rimmar. Sen är ju en del av låtarna i ärlighetens namn lite för bleka. Ni kan refrängen vid det här laget: koncentrera och fokusera, döda älsklingar.

Men varför sura? Jag får väl gallra lite själv istället.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2004-09-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-26 08:51

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2795

10 kommentarer

ojoj

JS Medlem 2004-09-05 00:01
 

ohh

baaaajsa Oregistrerad 2004-09-05 00:03
 

Okej Patrik: vad ajg verkligen vill att ni recenserar är en SERIÖS recension av Cyndi Laupers "at last". Men den här recensionen var i alla fall något nytt…

Medlem 2004-09-05 00:06
 

"We don't support no war / We ain't down for no war", var det inte Clawfinger som sa så? När kommer recensionen av det nya indiebandet?

lsb Oregistrerad 2004-09-05 00:07
 

Ja. Jag vill givetvis inte att ni recenserar en recension, men jag antar att andemeningen hittade fram ändå…

Medlem 2004-09-05 00:10
 

först

Hitler Oregistrerad 2004-09-05 01:39
 

Du menar väl "Science Fiction" även i det fetstilta?

Medlem 2004-09-05 21:32
 

promenad: Jo självklart. En liten typo. Åtgärdat nu. Tack för påpekandet.

Patrik Hamberg Redaktionen 2004-09-05 23:00
 

lsb; jo det stämer, det var våran tidigare landsplåga Clawfinger som sa så. Totalt ointressant platta för övrigt. Såg på Punk Of Country's web att dom släpper singeln den 13:e. Vet någon på här eller på redaktionen när deras debut kommer?

Hippo Oregistrerad 2004-09-05 23:07
 

Wale påminner väldigt mycket om förlängningen av Segun Bucknor för övrigt, på tal om Nigeria, sjuttiotal och andra däromkring relaterade ord som är som socker är för flugor för Visse. Jag ska ha den här skivan. Amazon om inte annat. Hoppas jag slipper. Är recordnet så hyvens att de tagit hem den rentav?

Medlem 2004-10-31 20:22
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig