Bra
Fantastiskt äckligt. Jag kommer inte ifrån den. Jag bara sugs in – extremt motvilligt. Och när han går upp i tonläge i slutet av låten vill man ju bara slänga hörlurarna i väggen och hoppa på dem. Men jag kan inte hjälpa det, en del av mig älskar det ändå.
Kal Ström

Anus
Såna här låtar fastnar ju. Idiotiskt simpla melodier och texter som verkar skrivna av inhyrda imbeciller. Tuggummirefränger, så enkla som möjligt. Alla ska kunna sjunga med. Ackord som hämtade ur musikskolans Rockskola, häfte 1. Det hade nästan funkat för mig om det också framfördes av det unga musikskolerockbandet. Jag gillade aldrig Pinks, men deras naivitet kändes ändå äkta och väckte ömhetskänslor. Den här sortens beräknande naivitet från en påstått vuxen människa, ridande på en våg av 80-talsfejk och Håkan Hellström-dyrkan gör mig mest illamående. (När jag hade skrivit ovanstående cyklade jag till jobbet och kom och tänka på hur lite som behövs för en rocklåt. Vad som egentligen är popens själ och hjärta. Hey ho let's go, liksom. Inga övriga jämförelser men det är oundvikligt att ryckas med. Visst är det lite kul och visst kommer jag också att skråla ”hejpådejmonika” i sommar. Men sen kom jag fram till jobbet och slutsatsen ”inte fan blir låten bra för det”.)
Fifi Nylander

Bra
”Hej Hej Monika” är ”Ramlar” för den nya ZTV-generationen. Euforisk pop som lämnar hjärnan på pakethållaren och ångesten i backspegeln.
Kristofer Ahlström

Anus
Det känns som ett utstuderat försök att enervera med upprepning och gamla urtvättade ljud som medel. Med mig händer inget. Jag förblir kall och oberörd. Platt fall. Men för all del, jag förstår att den kommer att kunna funka som en 2004-års ”Global fusball” och under festivalsommaren kommer många att tycka att det är årets roligaste låt att spela klockan sex på morgonen. Ett oskönt uppvaknande som jag kommer att hata (eller kanske älska?). Först då sätts den på verkligt prov. Nu är den bara luft.
Patrik Hamberg

Bra
Hade jag fått göra en låt till mitt livs första kärlek skulle den låtit så här. Och slutat likadant.
Fredrik Welander

Anus
Rock'n'Roooooll. HEJ! Rock'n'roll.
Rock'n'Roooooll. HEJ! Rock'n'roll.
Rock'n'Roooooll. HEJ! Rock'n'roll.
Rock'n'Roooooll. HEJ! Rock'n'roll.
Ola Andersson

Anus
Det här är inte musik. Detta är havssalt i ett skärsår orsakat av en elektrisk isborr. Detta är inte en låt. Detta är saltsyra under läppen.
Peter Dahlgren

Anus
Nic & the Family kvalar nästan in till titeln ”Det sämsta jag har hört”. ”Hej Monika” låter ungefär som om ett glatt Noice som möter Håkan Hellström 1985. Fantastiskt enerverande låt, med en lyrik som får Lunarstorm att framstå som djupsinnigt. Schlagerhöjningen i slutet ger mig faktiskt fysisk smärta. Men den kommer säkert bli en sommarhit. Eller nåt liknande. Lagen om alltings jävlighet. En kompis har den redan som ringsignal. Hoppas han är ironisk.
Tomas Lundström

Anus
Lika enerverande, enveten och hopplöst omöjlig att värja sig mot som en svärm utsvultna knott. Kliande utslag är bara en tidsfråga. Kom tillbaka The Pinks! – allt är förlåtet.
David Drazdil