Under tre år har Magnus Talib, Mikael (D’Malicious) Nordgren och vänner, med förebilder som Body & Soul och Paradise Garage, gjort sin klubb Guidelines till Stockholms absolut bästa dansgolv. Med ultradansant själfull musik som främsta vapen och ledord som glädje, fest och eufori, har de förvandlat helgnätterna till lyckozoner där man för ett par timmar kan släppa allt, glömma eventuella bekymmer och istället helt ge sig hän åt musiken och den varma stämningen.

Oftast själva huserande bakom skivspelarna spelande allt från de allra senaste house- och techno-singlarna, fläskig electro, innerlig garage till äldre men minst lika fantastiska dansklassiker. Dessutom inte sällan med speciellt inbjudna mer eller mindre exklusiva gäster som ytterligare grädde på moset. Ingen som var där när gudfader house själv, Marshall Jefferson, spelade kommer glömma det i första taget.

Treårsjubileet firas passande nog med att de släpper sitt första album på egna etiketten Guidelines Recordings. Som sig bör är det en samling med just sådant som lyckliggjort klubbens besökare på senare tid. De flesta spåren är tidigare inte släppta och med nästan uteslutande svenska artister. De låtar som släppts tidigare har inte direkt varit helt lätta att få tag i så när de nu finns inkluderade här är det bara att tacka och ta emot.

Guidelines – Must Be The Music är nu inte fullt så späckad med veritabla dansgolvsmonster som man kanske kan ha förväntat sig. Snarare kretsar det mesta, med några undantag, kring mer krispig och klinisk techhouse. Mestadels instrumental med Maus metalliskt studsande Proposal Chapter 1, Yuv Montels suggestiva Tights och Glenn Infras vassa Bionic Bliss i spetsen.

Värmen stiger några grader i Tigerstripes Metro Area-doftande 220 V och struttiga I’m Burning Up innan 12th Floor slår upp fönstret mot sommarnatten på vid gavel i Music Is The Healing Force. På väg dit har Jori Hulkkonen bjudit på sin fantastiska mix av José González Crosses som förpassar den lågmälda grunden in i ett moln av smattrande dansrytmer med strålande resultat. Svårt att inte tycka om. Nu väntar vi bara på att The Knife gör en tolkning av något Hulkkonen-alster för att cirkeln ska vara sluten.

Förutom Crosses finns det bara ytterligare två vokala spår, båda signerade Slippery People. Men även om de är i minoritet väger de minst lika tungt som alla de instrumentala spåren tillsammans. Men det är klart, hur ska man egentligen kunna misslyckas när det är legender som Adeva och Leroy Burgess som står för sånginsatserna. Mitt househjärta slår dubbla slag bara jag läser namnen och så fort de öppnar strupen och låter sina röster ta ton är jag fullständigt salig.

Även om Slippery People i Must Be The Music sätter Burgess i en lite ovan hårdare miljö smälter rösten bort varenda spår av kyla i musiken och sprider sin värme ända in i själen. Adeva får en lite tacksammare uppgift och levererar därefter. Wish I Never Knew är en hårresande vacker US-garageklassiker i vardande.

Guidelines – Must Be The Music är en alldeles lysande liten glimt av den svenska housescenen. Inte fullt lika dansant som själva klubben brukar vara, vilket man kanske inte ska begära heller, men med samma höga kvalitetsstämpel och uppenbara kärlek till musiken.

En anledning så god som någon att investera i ett eget exemplar.

Lyssna, upptäck, älska.